der nu råder. Han ville på allt sätt protestera
emot förflyttning af militär till Norrland.
Biskop Heurilin förenade sig med dem, som ta-
lat för ökadt gage åt manskapet vid Kronprinsens
Husarregemenio. I afseende på den projekterade
förflyttningen af en sqvadron till Norrland, ansåg Bi-
skopen omöjligt att, i fall en sådan blefve af, den
sqvadronen kuade anses tillhöra regementet. Den
skulle i sådan händelse aflösas af andra; det blefyc
en artig march hvarje år från Skåne till Norrland,
och icke litet kostsam.
Doktor Agrell fasn förslaget om sqvadronens
förflyttning till Norrland ganska vilkoriigt. Det
börjades med: om. Det torde för öfrigt måhända
vara nyttigt, ati äfven under fred vånja sig vidan-
nat klimat och magra orter, och ej alltid ligga
och moja sig. I krig finge man ej välja lokal,
utan gå dit man kommenderades, och det vora bra
att på förhand vara van dervid.
Dottor Moren önskade, att Ständerne mätte vara
beskedliga emot regementet, så kunde måhända
den önskade vaktposten vid diskonten i Malmö
orbållas.
Prosten Nordhammar förenade sig med Prosten
Öiman.
Professor Retzius tillstyrkte förhöjningen i man-
skapets gage.
Denna punkt återremitterades.
Detta skedde äfven med den följande, gom före-
glog upplösning af Wermlands fältjägare. Emot
detta förslag yttrade sig Biskoparne Agardh, He-
dren cch Heurlin, Professor Geijer samt Prosten
Berlin. Prosten Ödman och Doktwor Björkman ta-
lade deremot för bifall till StatsUtskottets förslag.