FfCeHA pr SP I9 te AA At så skola, gymnasium och universitet, insan de kommo till Cirlberg. Han skuils dock för sia dei ej motsätta sig förslaget. I ansssada tilt gjord anmärkning, att allmänna Besvärsoch EkonaomiU:skottet, enligt 34 Riksdagsordningen, bordt bebandla dennu fråga, beslöts återremiss deraf till StatsUiskottet. Toilie punkten, rörande begärde men af SiatsU:skottet afstyrkte 49,300 Rär til! lönefjlinad åt officerare vid indelta kevalieriot, iterremitterades. Afvenledes trettonde punkten rörande anslagot för exercis-sqvadronerne. Fjortonde punkten: anslagen för Gardesregomenterre. . P;osten Ödman. Han kände ganska väljonehållet af 80 I Rogsringsformeon, som stedgads, att inga förändringar kunde ska i indelaingsverket utan båda siatsmakternas samtycke. Hved den värfvade armeen deremot angick, trodde han att det helt och hållet berodde af Stiänderna, buruvida de till densamma ville bevilja anslag eller ej. Vårt försvarsverk hads på 30 år kostat 023 118,000,000 Rdr — en genska vacker summa! Det kuasde vara tid att zu tänka på några besparingar. Den före slagna indragninger af befäl och hässar vid Lifgardet till häst och de tvenne fotgardernes sammansiåesda till ott regemente, trodde han ganska väl kunna gå för sig. Ena del afvaktposterne voro säkerligen mindro nödvändige. Hvarken Ständernas hus, Kollegierne eller Banken trodde han löpa någon fera, äfven utan vaktposter. om degarne. Detta skulle straxt leda till en betydlig bssparing. London, med en folkmängd af mycketöofver en millior, hade ej mer än 40,000 mans garnison. Stockholm skulle då säkert kunna vara belåtet med 600 man. Prosien Hallström talade i samma syfining som Prosien Ödman. Biskop Tegner wille ej motsätta sig besparingar, som kunna vara möjliga. Naktionalbeväringen utgjorde förnämsta delen af vårt försvar. Hästgardet vore det dyraste af alla våra regementen, och han bad: ej emot att någon indragning der skedde. Han befarade dock att StiatsUiskotict begått något misstag vid kalkylen öfrer besparingen, som härigenom skulle uppkomma, och ingick för awt bevisa detta i åtskilliga detaljer. Doktor Stenhammar och Biskop Holmström talade emot indragningea och yrkade återremiss, som äfven baslöts. Femtonde puniten: Kronprinsens Husarregemente. Härom uppstod en rätt underhållande och liflig diskussion. Prosten Berlin yttrade sig först, och tyckte regemoniet hafva egt håftiga vedersakare i StatsUtskottet. Den olikhet i afloniog, som egde: rum för manskapet vid deita regemente och denj endra värfvade truppen i Skåne, Wendes artilieri, verse obillig och burde upphöra. Hvartill förslaset ett förlägga en sqvadron af regemeutet till: Norriand kusade vara nyttigt, var Talaren icke i! ständ att begripa. Det skulle medföra betydliga kostnader och stark afgång al manskap, innan de hunno vänja sig vid klimatet. Den sorgliga hem-, sjukan skulle komma dertili — det vore eit slags. förvisning till Siberien! I Norrland funnos både ! manskap och hästar; om en kavalleritrupp der ansågs nödvändig, så kunde den ju uppsäitas på stället, utan att den behöfde ditflyttas från Skåno. Detta förslag liknade ett fantasi-spel af Utskottet. Det såg ut som hade Kronprinsens Husarregemente svårligen försyndat sig emot det Höglofliga Utskottet. Med Proston Berlin förenade sig Prosten Sylvan. P:cofessor Bolmeger hade ingenting att anmärka emot den föreslagna minskningen af regementets nummerhästar, men ansåg obilligt, att manskapet skulle vara sämre aflönt än den andra värfvade truppen i provinsen; bvarföre han yrkade återremiss af betänkandet. Prosten Ödman. Kronprinsens Husarregemente hörer äfven till de dyra trupperne; kostar nästan lika mycket som Lifgardet till häst. Talaren för I sin de! instämde i hvad StatsUtskottet föreslagit om minskning af hästarnes antal, och att ej något ökadt anslag för befälets lönereglering måtte beviljas. Deremot ansåg han billigt, att manskapet finge lika aflöning med den andra värfvade truppen i Skåne, och gillade ej i den punkten Utskottets förslag. Hvad det der aSiberien, angick, som en föregående Talare omnämnt, så hade prosten varit! i Torneå-trakten, och kunde försäkra att det var ett oändligen trefligt aSiberien. Indrsgning af nummer vid Westerbottens regemente hade redan i flera år egt rum, för att få en fond till orgarise:ande af en kavalleri-sqvadron i der trakten. Regeringen ansåg således en kavalleri-trupp der: nödvändig; och hvarföre skulle det ej gå an att, flytta en trupp från Skåne till Norrland? Biskop Hedren fonn en motsägelse i Utskottets förslag, då Utskottet på ett annat ställe 1 sitt betänkande förklarat, att kavalleri-styrkan ej borde j miaskes. Den föreslagna kommenderingen till Norrq land skulle åsyfta indragning af Jemtlands HästS jägare-eqvadror. Den sista punkten af betänkandet, som innehöll projektet om denna förflyttning, ! ansäg biskopen olämplig och böra utgå. Yrkade i ( återremiss. Doktor Björkman ansåg den föreslagna indregningen högst angelägen, så vida den är möjlig. Ut-. skottet bade med fullkomlig opartiskhet behandlat . frågan, men just i följd deraf funnit, att någon ! tillökning I gaget för manskapet vid detta rege-! mente ej borde ega rum, då en dylik förmån af-6 slogs för andra. I Professor Grafström instämde med Biskop He-!i dråna deri, att punkten i betänkandet om en sqvae drons frånskiljande från regementet och förläggande till Norrland, borde utgå, såsom ejinnefattande en uitryckt önskan, utan blots en framkastad igå.9 Talaren vore Prosten Ödman all tack skyldig, som 1 så välvilligt mildrat den mörka målningen af Taarr almbygd. Det kunde väl gr i ör fall anses säsOm en späkning, att på en gång försättas från det rika Skåne till det fitiga Westerbotter. r e a . n Prosten Sidner hade af lätt begripliga skäl icke deltagit i diskussionen rörande trodje hufvudtiteln, c emedan hen icke ansåg sig ega den sakkännedom,. soma dertill fordrades. Men då det nu började låta )! s A nog fientligt emot hans hembygd, så kunde han icke längre iakttaäga tystnad Ham emot 3 HR