FfCeHA pr SP I9 te AA At
så skola, gymnasium och universitet, insan de
kommo till Cirlberg. Han skuils dock för sia dei
ej motsätta sig förslaget.
I ansssada tilt gjord anmärkning, att allmänna
Besvärs- och EkonaomiU:skottet, enligt 34 Riks-
dagsordningen, bordt bebandla dennu fråga, beslöts
återremiss deraf till StatsUiskottet.
Toilie punkten, rörande begärde men af Siats-
U:skottet afstyrkte 49,300 Rär til! lönefjlinad åt
officerare vid indelta kevalieriot, iterremitterades.
Afvenledes trettonde punkten rörande anslagot för
exercis-sqvadronerne.
Fjortonde punkten: anslagen för Gardesregomen-
terre. .
P;osten Ödman. Han kände ganska väljonehål-
let af 80 I Rogsringsformeon, som stedgads, att in-
ga förändringar kunde ska i indelaingsverket utan
båda siatsmakternas samtycke. Hved den värfvade
armeen deremot angick, trodde han att det helt
och hållet berodde af Stiänderna, buruvida de till
densamma ville bevilja anslag eller ej. Vårt för-
svarsverk hads på 30 år kostat 023 118,000,000
Rdr — en genska vacker summa! Det kuasde vara
tid att zu tänka på några besparingar. Den före
slagna indragninger af befäl och hässar vid Lif-
gardet till häst och de tvenne fotgardernes sam-
mansiåesda till ott regemente, trodde han ganska
väl kunna gå för sig. Ena del afvaktposterne voro
säkerligen mindro nödvändige. Hvarken Ständer-
nas hus, Kollegierne eller Banken trodde han löpa
någon fera, äfven utan vaktposter. om degarne.
Detta skulle straxt leda till en betydlig bssparing.
London, med en folkmängd af mycketöofver en millior,
hade ej mer än 40,000 mans garnison. Stockholm
skulle då säkert kunna vara belåtet med 600 man.
Prosien Hallström talade i samma syfining som
Prosien Ödman.
Biskop Tegner wille ej motsätta sig besparingar,
som kunna vara möjliga. Naktionalbeväringen ut-
gjorde förnämsta delen af vårt försvar. Hästgar-
det vore det dyraste af alla våra regementen, och
han bad: ej emot att någon indragning der skedde.
Han befarade dock att StiatsUiskotict begått något
misstag vid kalkylen öfrer besparingen, som här-
igenom skulle uppkomma, och ingick för awt be-
visa detta i åtskilliga detaljer.
Doktor Stenhammar och Biskop Holmström ta-
lade emot indragningea och yrkade återremiss, som
äfven baslöts.
Femtonde puniten: Kronprinsens Husarrege-
mente.
Härom uppstod en rätt underhållande och liflig
diskussion. Prosten Berlin yttrade sig först, och
tyckte - regemoniet hafva egt håftiga vedersakare i
StatsUtskottet. Den olikhet i afloniog, som egde:
rum för manskapet vid deita regemente och denj
endra värfvade truppen i Skåne, Wendes artilieri,
verse obillig och burde upphöra. Hvartill försla-
set ett förlägga en sqvadron af regemeutet till:
Norriand kusade vara nyttigt, var Talaren icke i!
ständ att begripa. Det skulle medföra betydliga
kostnader och stark afgång al manskap, innan de
hunno vänja sig vid klimatet. Den sorgliga hem-,
sjukan skulle komma dertili — det vore eit slags.
förvisning till Siberien! I Norrland funnos både !
manskap och hästar; om en kavalleritrupp der an-
sågs nödvändig, så kunde den ju uppsäitas på stäl-
let, utan att den behöfde ditflyttas från Skåno.
Detta förslag liknade ett fantasi-spel af Utskottet.
Det såg ut som hade Kronprinsens Husarrege-
mente svårligen försyndat sig emot det Höglofliga
Utskottet.
Med Proston Berlin förenade sig Prosten Sylvan.
P:cofessor Bolmeger hade ingenting att anmärka
emot den föreslagna minskningen af regementets
nummerhästar, men ansåg obilligt, att manskapet
skulle vara sämre aflönt än den andra värfvade
truppen i provinsen; bvarföre han yrkade återre-
miss af betänkandet.
Prosten Ödman. Kronprinsens Husarregemente
hörer äfven till de dyra trupperne; kostar nästan
lika mycket som Lifgardet till häst. Talaren för I
sin de! instämde i hvad StatsUtskottet föreslagit
om minskning af hästarnes antal, och att ej något
ökadt anslag för befälets lönereglering måtte be-
viljas. Deremot ansåg han billigt, att manskapet
finge lika aflöning med den andra värfvade trup-
pen i Skåne, och gillade ej i den punkten Utskot-
tets förslag. Hvad det der aSiberien, angick, som en
föregående Talare omnämnt, så hade prosten varit!
i Torneå-trakten, och kunde försäkra att det var
ett oändligen trefligt aSiberien. Indrsgning af
nummer vid Westerbottens regemente hade redan
i flera år egt rum, för att få en fond till orgari-
se:ande af en kavalleri-sqvadron i der trakten.
Regeringen ansåg således en kavalleri-trupp der:
nödvändig; och hvarföre skulle det ej gå an att,
flytta en trupp från Skåne till Norrland?
Biskop Hedren fonn en motsägelse i Utskottets
förslag, då Utskottet på ett annat ställe 1 sitt be-
tänkande förklarat, att kavalleri-styrkan ej borde j
miaskes. Den föreslagna kommenderingen till Norr- q
land skulle åsyfta indragning af Jemtlands Häst- S
jägare-eqvadror. Den sista punkten af betänkan-
det, som innehöll projektet om denna förflyttning, !
ansäg biskopen olämplig och böra utgå. Yrkade i
(
återremiss.
Doktor Björkman ansåg den föreslagna indreg-
ningen högst angelägen, så vida den är möjlig. Ut-.
skottet bade med fullkomlig opartiskhet behandlat .
frågan, men just i följd deraf funnit, att någon !
tillökning I gaget för manskapet vid detta rege-!
mente ej borde ega rum, då en dylik förmån af-6
slogs för andra. I
Professor Grafström instämde med Biskop He-!i
dråna deri, att punkten i betänkandet om en sqva- e
drons frånskiljande från regementet och förläggan-
de till Norrland, borde utgå, såsom ejinnefattande
en uitryckt önskan, utan blots en framkastad igå.9
Talaren vore Prosten Ödman all tack skyldig, som 1
så välvilligt mildrat den mörka målningen af Ta-
arr almbygd. Det kunde väl gr i ör fall
anses säsOm en späkning, att på en gång försättas
från det rika Skåne till det fitiga Westerbotter.
r
e
a
. n
Prosten Sidner hade af lätt begripliga skäl icke
deltagit i diskussionen rörande trodje hufvudtiteln, c
emedan hen icke ansåg sig ega den sakkännedom,.
soma dertill fordrades. Men då det nu började låta )!
s
A
nog fientligt emot hans hembygd, så kunde han
icke längre iakttaäga tystnad Ham emot 3 HR