TIVLUuS DTIagEUUCL UC VI UHCjUCHS HalUiSKUHLNDCt, med citationer af utmärkta utlänningars yttranden om Stuckholm. — 7. Anteckningar om vyer af staden och dess omgilvande nejder. — 8. Öfversigt af de i nejden anmärkte djurarter, hvarunder uppräknas 26 arter däggdjur, 4641 foglar, 42 amfibier, 47 fiskar, med en mängd armärkniogar öfver sällsyntare arter. Af insekter nämnas blott de sällsyntaste. 59 Snäckarter uppräknas och deras boningsplatser äro anförda. Stråldjurens och de fossila snäckornas namn fianas äfven antecknade. — 9. Botanikens framsteg i Stockholm och Stockholmsflorans historia. Sjelfva Floran är uppställd efter sexualsystemet, och dess 43 första klasser upptagas i första delen. I hvarje klass är en öfversigt af slägtena, med uppgift på de naturliga familjer hvartill de föras; sedan sjelfva slägtenas arter med säkra och utförliga diagnoser, rikhbaltig synonymi, blomningstid, det vigtigaste af artbeskrifningen, uppgift om närslägtade arters bästa skiljetecken från hvarandra, och anmärkningar, ofta åtföljda af små anekdoter, som gifva vissa vexter ett äfven historiskt intresse. — Ett verkligt system är följdt vid de talrika vextställenas anförande, se t. ex. Veronica Beccabunga. Först upptagas nemligen vextställena i Staden, sedan på Norrmalm, Södermalm, Kungsholmen; så inom Solna, Djurgården; derefter på Sicklaö, i Brännkyrka socken, på Lidingön o. s. v. — Hvad som dock mest skiljer denna Flora från alla här i landet förr utgifna, äro upplysningarne om orsaken till hvarje slägtes och arts namn, hvilket utgör den mest roande delen af vexternas speciela historia. — Sist finnes en förteekning öfver förvilda vexter inom Florans område. En redig karta, sträckande sig en-mil åt alla håll utom staden, åtföljer Floran. I företalet underrättas man, att sednare delen redan är färdig i manuskript, men att dess utgifvande beror på en större försäljning af förra delen. T. — De sista häftena af Thomsons uKabinetsbibliothek innehålla en ny original-roman: aDenr iste Hohenstaufen och hans vänr, historisk berättelse från sednarehilften aftretionde århundrädet af T. G. Rudbeck. Bland alla de lysande och intressanta bilder medeltiden erbjuder en romenskrifvare, finnes neppsligen någon, som i sig sjelf utan alla artistiska tillsatser, framstår i en mera romantisk färg, än den unge och riddsrlige hertig Konradin af Schwaben, som under striden för sina ärfda anspråk på Italiem derstädes tillfångatagen efter den olyckliga bataljen vid Tagliacozzo, måste ännu i sin ålders vår lemna sin nacke åt bödelsvärdet. Det är, om man så vill, en roman redan färdigskrifven och afslutad. Hr R. synes äfven så hafva betraktat denna krönika, och har derföre i sin berättelse egentligen endast följt historien troget i spåren, historien sådan hon nezligen visar sig i det ytire af sina gestalter och fakta, och hvarvid man icke besväras med att fördjupa sig i karakterer och motiver. Allt hvad till detta sednare hörer, är här sålunda vidrördt endast med en lätt hand, men deremot äro de blotta händelserna framhållna med mycken samvetsgrannahet och, man miste göra författaren den rättvisan, med en berömvärd talang som målare af enskilda partier och detaljer. Hr Rudbeck röjer öfverallt ett ganskal vackert studium af den tid, han föresatt sig att måla, af dess kostymer, dess seder, dess! lynnen, äfvensom af de olika lokaler, der hans grupper spela. Hvad vi med allt detta skulle hufvudsakligen vilja erinra mot arbetet, är att de serskilda taflorna af tornerspel, af gästabud, af fester, af triumftåg, ehuru hvar för sig gan-I ska intressanta och tecknade med ingalunda hvardaglig förmåga, följa hvarandra alldeles för tätt i spåren utan att lemna en tid till minsta andhemtnisg. Det är som man jagades igenom ett stort målningsgalleri, der hvarenda bit på några få minuter skall tagas i skärskådande; man vet hur sådant tröttar och hur det slutligen ordentligt svindlar för ens ögon. Hr R. bar velat draga parti af allt hvad ban under sina studier af medeltiden inhemtat, han har varit. orolig ett icke glömma det ringaste och han Har dervid icke tagit i betraktande att VA ER RR LR a RR EN genom. dessa eviga accessoirer, — som för öfrigt icke äro några episoder i sjelfva häfidelsen, utan endast ett slags dekoration, — han! endast splittrade intresset af det hela och gjordej det för läsaren svårare att samla en öfverblick af momenterna. Stundom är Hr R. äfven inom sjelfva dessa episoder alldeles för vidlyftig, och grefve Gälonnos berättelse, deri han går ända derhän, att citera ett långt Konung Manfreds tal, är härpå: ett prof bland föra. Å andra sidan saknir romanen likväl ej ställen af verklig effekt, och utförda med raskhet och Am arne ARR RA a