Nils Strindlund från Westernorrlands län uppljg:e, att, enligt Rikshufvudboken, har fouragoringskostnaden för Kongl. Hofstallet, hvars hästantal år 1809 nedsaties från 202 till 459. uppgått till följande belopp, neml år 4837 till 34 531 Rdr, år 4835 till 34,881 Rdr; är 4833 till 33,879 Rir; år 1834 till 29,247 Rdr; år 4833 till 314.668 Rdr, år 1832 till 32,633 Rdr; år 4831 till 24 789 Rir; år 41830 till 30,983 Rdr; år 4829 till 30,543 Rår; samt år 1828 till 24 114, Rdr. aHäraf;, fortfor Telaren, asynes, att denna kostnad, i anseende till spannmålsprisernas fluktuation, hväift sig rmaellan 34 och 24,000 Rdr. — Den besparing, som det ena året har egt rum, har blifvit använd att betäcka det andra årets brist; men derjemte har enreservfond blifvit bildad, hvilken i Statskontoret förvaras, till ett belopp af 47,000 Rdr. Skulle nu en bestämd summa anslås till Kong!. Hofstaliet, men det ena årets öfverskott ej fiage förvaras till det andra året; så skulls naturligtvis, i anseende till spannmålsprisernss olikhet, en gifven brist vissa år uppkomma, för hvars fyllande medel icke vore att tillgå. På denna gruad yrkar jag återremiss af förevarande punkt. Johan Jakob Rutberg från Norrbottens län: Dat är anmärkt, att om något öfverskott det ena året blifvit vid Kongl. Hofstallet, så har samma öfverskott eit annat år varit behöfligt och måst användag. Jag skulle dock önska, dst Statsutskottet måtte upplysa, huruvida ej sådsne öfverskott de flasta år vid Kongl. Hofstallet verkligen förefunnits, stundom, enligt Rikshufvudboken, ända till 17,000 Rår. Kihlblom: cKongl. Maj:t gaf oss, vid Rikad?gens början, hopp om nedsättning i våra dryga skatter och man heade till föja dsrutaf anledniog att tro hvad som 03s förespeglades. Men icke långt derefter erforo vi, att det gifoa löftet bortdunsat. För att dock i någon mån få detsamma realiseradt, synes det nu mig vara lämpigt att minska första hufvudtitelns anslag med de 100 000 Räår, hvarmed. detsamma vid 4823 års riksdag ökades. Jag yrkar återremiss af betänkandet. Åtskilliga ledamöter anmälde, att de förenade sig med dels Dahllöf, dels von Zweigbergk, och andra yrkade återremiss. Von Zweigbergk: anmärkte, att ban för Kongl! Hofstallets wfodring föreslagit 20,000 Rdr, och förmodade, att H. Mej:t icke lärer underlåta att anbefalla sådane förändrade grunder fö: Hofstallets ekonomi, att betydliga besparingar kunna göra ofvanstående anslag tillräckligt. . Matts Persson från: Stockholms län tyckte det: projekterade anslaget till ved och kol för de Kongl. hofven vara alltför frikostigt tilliaget. i Ståndet biföll Utskottets föreslagna fördelning af första hufvudwvitelins apslaig i två afdelningar, den ena innefattande da anslag, som äro ställde till Hans Maj:t Konungens och de öfrisa Kongl, personernes egen höga disposition, och för hvil-! ka endast qvilto, såsom förr varit vanligt, erfordras; semt den andra sådana avslax, hvilka utgå i och för vidmakthåillande af rågon statons egendom, och för hvilkas användande afgifves redovisniog, underkastad granskning af Rikets Ständer och deras revisorer savt Kongl. Kemmar: rätten. Derjomte biföll Sråndset 2:dra punkten, H. KE. H. Kronprinssns hofbållning, 3:dje punkten, H. KE. H. Kronaprinsessans handpenniocgar, -samt 4:de punkten, möblers underhållande å de Kongl. Slotten; men återremittersde 5:le punkten, Kongl. Hofstallets utfodring, 6:te punkten, ved och kol för de Kongl. hofven, 7:de punkten, Kongl. slottets i Stockholm polis-, lysoch renhållaing, äfvensom Uwlåtandets hela Andra Afdelning. — Statsutskottets utlåtande J4 40 skulle uppskjutas till dess samma Utskotts utlåtande M 79 komme att handläggas. Tredje Hufvudtiteln. Härvid anhöll Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs län att i eit sammanhang få yttra sig öfver de deri förekommande punkter och afgaf ett så lydande skriftligt anförande: Al:a de underdåniga ansökningar till Regeringen, Uiskottet föreslagit, torde böra förkastas såsom olämpliga. Det är ej värdigt en nationalrapresontatien, att till styrelsen irkomma med ansökningar och supliker, hvarå hon ej gör mera afseende, än på den obsetydligaste individ, som hon på åratal ej vidrör eller besvarar, och dem hon åtminstone lika ofia förkastar som beviljar. Ständerna böra derföre afhandla med Rogeringen såsom makt med makt, jemlikar 1 behörighet och prerogativer. Dessa böra de använda och förklara sin vilja, icke genom toma önskningsmål, utan g2eBom anslags förvägrande till onyttiga utgifter eller hestämda vilkor, fästade vid deras beviljande. Detta är enda medlet att komma till något resultat, det enda, som det anstår representationen att begagna. Den alldelss öfverflödiga Krigshofrättens anslag bör sålunda indragas och de hit hörande ordinarie embeismännens löaeförmåner öfverflyttas på indragnirgsitsten. Generalernes löner ech tafelpenningar I till hälfien och deras antal nedsättas från högst 5, hvilket utgör allt hvad vi kunna beböfra för vär armå. Den värfvade armeen bör, . enligt Per Mårtenssons motion, upphöra och dess anslagssumma öfverflyttas på indragningssaten. Utskottet har ej ens sökt vederlägga något enda af de, döri uppgifona facta eller framställda beräkningar. De skäl det anfört till dess bibehållande, äro så bräckliga, att de förfalla vid den aldraminsta påkänving. Den för personalen ovanligt höga sjukvårdskostnaden är ett skäl, ieko för, utan emot garnisonens bibehållande, och visar, huru menligt garnisonslifvet verkar på soldatens både fysik och moral. Det torde för öfrigt icke vara Utskottet bekant, att af den effektiva styrkan ungefär en tredjedel permittera, utom vid exercistiderna, hvari-) genom det stora antelets behöflighet af Regeringen sjelf fektiskt vederlägges. För rikets försvar är garnisonen för ingen del nödvändig. Ett fiendtligt anfall kommer ej så brådstördt, att man ej några degar förut har aning derom, och dessa dagar äro tillräckliga, att sammandraga en vida större styrka, än garnisonen, af de närmaste länens regementer och deras jemte hufvudstadens egen beväring. Skulle åter det fientliga anfallet så oförmodadt öfverkomma, att man icke ens visste derom några dagar förut, CEST FYIFER SPA ÖKA Pe ER a vo Ret RA RR LL TR -—L a— K