vulsgrottor, ris-eldar och mera dylikt, är dramen imedlertid en af de intressantaste och njutningsrikaste, vår scen på länge erbjudit, och det är möjligt, att den skall bli en kassapjes. Rollerna äro öfverhufvud taget icke illa fördelade och spelas väl. Hr Dahlqvist var sjelf. skrifven till Eugen Aram; hans lidande och markerade, fysionomi är ganska naturligt en filosefs och grubblares, hans djupa röst passar wäl för de än passionfulla och extasierade, än energiskt återhållna och kufvade känslor han har att återgifva. Det skulle blifva för långt att! citera de många särskilda situationer, der han synnerligt utmärker sig. Det sätt, hvarpå har i sista scenen uttalar orden: coch der slogo vi ihjel din far,, är verkligen förfärligt; det ligger måhända till och med något för rätt deri En anmärkning! Finnes då icke vid hela Kgl theatern en enda person, som kan uttala med riktig sccent ett latinskt eller grekiskt namn? Man fordrar det icke precist af Hr Dahlqvist eller någon annan af hans medbröder artister, men i direktionen vore väl icke obilligt ati begära så mycken aklassisk lärdom). Det är verkligen en skam, att på vår förnämsta, vår kegl. scen man skall få höra sådant som bur Hr Dablyist här med djerf och bögtidligt ljudlig röst utropar: aJag är fjettrad som en annan Prometheus! med tonvigten på det sednare e, på samma sält som man uttalar Bartholomeus eller Zacheus! Det slår inte felt att en så grundlärd man som Eugeose Aram ganska väl måtte veta, att ordet bör prononceras med tonvigten på det första e, och heldst med ett ljud af v i stället för u, såsom Promethevs! — Hrr Almlöf, Houseman, är till en början ypperligt maskerad, med ett rödknollrigt hår, en gammal dammig rock med felande knappar o. s8. v. Hans spel förtjenar serskildt anmärkas ceh lofordas, emedan det eger det hos horxom ovanliga, att man på långa stunderna icke deri känner igen det ringasto af Hr Almlöf; han har verkligen förmått denna gång skapa sig en ny roll, det är en helt annan röst, en helt annan hållning än den vanliga, och Hr ÅA. är i detta afseende i denna dram större aktör, än man sett honom på många år. Äfvenledes eger han flera effektställer, der han har tillfälle att vederbörligt vända upp och ned på ens blod. — Fruarne Almlöf ech Hjortsberg äro ett par intagande och intressanta systrar Ellinor och Madelin; Hr Svensson en rätt bögtidlig och martialisk korporal Bunting. Hr Stjernström, som den unga Walter Lester, är minst lycklig bland hufvudpersonerna; hans välmående och trefliga figur ligger emot honom, hans kostym, en betjents snarare än en ung elegant älskares, är alldeles misslyckad; hans roll är dessutom sådan, att han alltid vid sidan af Aram måste träda bra mycket i skuggan och synas spela hvad man kallar en nästan ömklig figur, så att det fordrar bra öfvervägande partier hos den aktör, som har denna roll, för att något så när hålla sig uppe.