VV 02 2 Pr 0 BB DN föredöme, häraf må sluta, antirgen att lottspe let är en moraliskt tillåtlig rörelse, eller och att Vespasiani maxim att skattpennirgen lukta godt från bvad håll den kommer, är öfverord nad alla andra grundsatser i frågan om statsin traden; skönjes 6j tydligt. Hvad åter angår bifrågan, eller den om Ri kets Ständers rätt att afskaffa en s. k. ordina rie inkomst, så synes tydligt, att denna fråga det Högvördiga Ståndet, liksom i de öfriga, fram ställt sig såsom ny och öflverraskande. Hör ai ej fästa sig vid de många andra besynnerlighe ter, hvartill denna fråga gifvit anledning, anmär ke vi blott, att en ledamot ställt lotteriets spel vinst bland grundskatterna, och en annan tyck kommit till det resultat, att ingen grundlagsen lig utväg för närvarande gifves till någon ordi narigs statsintrads afskaffande eller modifikation Om så är, måste man medgifva, att många grund lagsöfverträdelser sedan 4809 passerat, och at en värd ledamots yttrande i Presteståndet — äf ven hördt på Riddarhuset — nemligen att eskatt. läggningar äro grundlagsvidriga,, icke sakna all grund. Men tiden, som utvecklar och kla rar så många begrepp, hvilka i början synte mörka och oerediga, skall väl äfven utöfva sir helsosamma verkan på begreppet om grundla gens bud: aSvenska folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af Rikets Ständer allena. Näl detta skett, skall man icke utan förundran läs: efterföljande diskussion, som börjades dermed at Statsrådet Poppius förklarade sig, såsom ordfö rande i Kongl. Nummerlotteri-direktionen, jäfvig att i öfverläggningen af detta ämne deltaga. Kontraktprosten Sandberg förklarade sig med stör: sta fägnad förnimma, det StatsUtskottet erkän sanningen af den statslärans grundsats, att lagstiftande makten icke bör skydda inrättningar, som utur moralitetens synpunkt ej kunna godkännas att det icke är med statens värdighet öfverensstäm. mande, att för vinstens skull bibehålla dylika, bå de i Statsekonomiskt och moraliskt afseende förkast liga anstalter, som äro mest egnade attförleda ar betsklassen och aflocka densamma dess ringa till gångar. Talaren önskade att denna grundsats kun de få en följdrik tillämpning på andra inrättninga: af samma beskaffenhet: bränvinsbränning och brän vinsminutering. Talaren gladde sig åt detta steg såsom ett erkännande af den sanningen, att staten: högre ändamål aldrig kunde uppnås, så länge mar forifar att skydda och begagna så beskaffade in komstkällor, som icka kunna gifva någon tillgång med annat vilkor än att fattigdom, nöd och sede förderf skola lagenligt befrämjas och tillväxe. Der uti instämde Prosten Osterman. Kontraktsprostea Hallbeck: cÄfven vid sednast Riksdagen var dezna fråga å bane, och jag delad: då, såsom nu, den åsigten, att detta spel icke vo re staten värdigt, helst den sjelf stiftat förbud mo hasardspel; men jsg röstade likväl icke för afskaf fandet af Kongl. Svenska Nummerlotteriet, så länge försäljningen af utländska lottsedlar var tillåten hvarigenom icke obetydliga summor på denna väg gingo ur landet. Det förra är nu af Utskottet till styrkt och hvad det sednare angår, har Utskotte förklarat, att det vore oundvikligen af behofvet på kalladt, så vida Nummerlotteriet kommer att in dragas. Afvenledes har Utskottet, som fattat prin cipen att ogilla lotterispel i allmänhet, icke anset sig af sådan anledning kunna understödja den väck. ta frågam om inrättandet af ett klasslottori. Så långt med Utskottet. Men jag kan icke annat är på dot bögsta motsätta mig den åsigt, som, med ringa pluralitet gjort sig gällande och blifvit för Ständerna framlagd att, i händelse de skulle beslu. ta Nummerlotteriets indragning, anmälan derom bloit behöfde i underd. göras hos Kongl. Maj:t. Jag ansåg ett sådant steg grundlagsvidrigt då rättigheten att borttaga statsinkomsten utan: Konungens sanktion tillkommer Rikets Ständer endast med ef. seende på beviilningen, men inkomsten af Nummerlotteriet har alltid varit räknad till ordinarie statsinkomster, hvilket af reservanterne blifvit an. märkt och fuliständigt utvecklsdt af Prosten Sten. hammar i dess betänkandet åtföljande reservation hvsruti jag instämmer, och yrkar återremiss af utlåtandet., Deruti instärade Domprosterns Bruhn och Elmgren. Doktor Björkman hade ingenting dereimot, att Nummerlotteriet afskaffades och att den till statsverket deraf ingående nettobehållningen, genom passande besparingar ersaites samt alla tills vidare utgående sflöningar för det indragna verkets embetsmän m. m, godtgjordes med inrättningens och brudgåfvefondens nu till riksgaldsverket öfverflytjade behållnirgar. aMen, fortfor Talaren, aRikets Sänder äga icke ensamme beslutande makten till denna indragning. Epvligt regeringsformens 59 och 64 S äro rikets ordinarie statsmedel och inkomster under Konungens pröfaing och disposition, och att Nummerlotteriet alltid räknats till dessa medel är onekligt. Denna icrättning liksom utgåendet af alla nämnda medel och inkomster äre genom Kongl. förordningar fastställde långt före nuvarande statsskick och nu gällande grundlagar, och uti dessa grundlagar alldeles icke upphäfda eller till Rikets Ständers uteslutande behandling öfrerlemnade, följaktligen kunna de ej, om det äfven mången gång kunde synas Önskeligt, uten Kong!, Maj:ts sanktion upphäfvas och indragas. Rikets Ständer äga således härvid, så länge de vilja iakttaga gällande grundlagsformer, blott rättighet att föreslå eller för sin del bealuta, och Kongl. Maj:t att gilla och sanktionera. Om vid ifrågavarande fall ett sådant försieg eller beslut å Rikets Ständers sida gillades, önskade jag dock, att det uttryckliga förbehålli dervid fästedes, att inga andra dylika inländska eller utländska, enskilds eller allmänna spelinrättningar hädanefter måtte tillåtas; eljest biefve möjligen der sista villan värre än den första. Jag tillstyrker således återremiss, på det Statsutskottet må närma