VV 02 2 Pr 0 BB DN
föredöme, häraf må sluta, antirgen att lottspe
let är en moraliskt tillåtlig rörelse, eller och
att Vespasiani maxim att skattpennirgen lukta
godt från bvad håll den kommer, är öfverord
nad alla andra grundsatser i frågan om statsin
traden; skönjes 6j tydligt.
Hvad åter angår bifrågan, eller den om Ri
kets Ständers rätt att afskaffa en s. k. ordina
rie inkomst, så synes tydligt, att denna fråga
det Högvördiga Ståndet, liksom i de öfriga, fram
ställt sig såsom ny och öflverraskande. Hör ai
ej fästa sig vid de många andra besynnerlighe
ter, hvartill denna fråga gifvit anledning, anmär
ke vi blott, att en ledamot ställt lotteriets spel
vinst bland grundskatterna, och en annan tyck
kommit till det resultat, att ingen grundlagsen
lig utväg för närvarande gifves till någon ordi
narigs statsintrads afskaffande eller modifikation
Om så är, måste man medgifva, att många grund
lagsöfverträdelser sedan 4809 passerat, och at
en värd ledamots yttrande i Presteståndet — äf
ven hördt på Riddarhuset — nemligen att eskatt.
läggningar äro grundlagsvidriga,, icke sakna
all grund. Men tiden, som utvecklar och kla
rar så många begrepp, hvilka i början synte
mörka och oerediga, skall väl äfven utöfva sir
helsosamma verkan på begreppet om grundla
gens bud: aSvenska folkets urgamla rätt att sig
beskatta, utöfvas af Rikets Ständer allena. Näl
detta skett, skall man icke utan förundran läs:
efterföljande diskussion, som börjades dermed at
Statsrådet Poppius förklarade sig, såsom ordfö
rande i Kongl. Nummerlotteri-direktionen, jäfvig
att i öfverläggningen af detta ämne deltaga.
Kontraktprosten Sandberg förklarade sig med stör:
sta fägnad förnimma, det StatsUtskottet erkän
sanningen af den statslärans grundsats, att lagstif-
tande makten icke bör skydda inrättningar, som
utur moralitetens synpunkt ej kunna godkännas
att det icke är med statens värdighet öfverensstäm.
mande, att för vinstens skull bibehålla dylika, bå
de i Statsekonomiskt och moraliskt afseende förkast
liga anstalter, som äro mest egnade attförleda ar
betsklassen och aflocka densamma dess ringa till
gångar. Talaren önskade att denna grundsats kun
de få en följdrik tillämpning på andra inrättninga:
af samma beskaffenhet: bränvinsbränning och brän
vinsminutering. Talaren gladde sig åt detta steg
såsom ett erkännande af den sanningen, att staten:
högre ändamål aldrig kunde uppnås, så länge mar
forifar att skydda och begagna så beskaffade in
komstkällor, som icka kunna gifva någon tillgång
med annat vilkor än att fattigdom, nöd och sede
förderf skola lagenligt befrämjas och tillväxe. Der
uti instämde Prosten Osterman.
Kontraktsprostea Hallbeck: cÄfven vid sednast
Riksdagen var dezna fråga å bane, och jag delad:
då, såsom nu, den åsigten, att detta spel icke vo
re staten värdigt, helst den sjelf stiftat förbud mo
hasardspel; men jsg röstade likväl icke för afskaf
fandet af Kongl. Svenska Nummerlotteriet, så län-
ge försäljningen af utländska lottsedlar var tillåten
hvarigenom icke obetydliga summor på denna väg
gingo ur landet. Det förra är nu af Utskottet till
styrkt och hvad det sednare angår, har Utskotte
förklarat, att det vore oundvikligen af behofvet på
kalladt, så vida Nummerlotteriet kommer att in
dragas. Afvenledes har Utskottet, som fattat prin
cipen att ogilla lotterispel i allmänhet, icke anset
sig af sådan anledning kunna understödja den väck.
ta frågam om inrättandet af ett klasslottori. Så
långt med Utskottet. Men jag kan icke annat är
på dot bögsta motsätta mig den åsigt, som, med
ringa pluralitet gjort sig gällande och blifvit för
Ständerna framlagd att, i händelse de skulle beslu.
ta Nummerlotteriets indragning, anmälan derom
bloit behöfde i underd. göras hos Kongl. Maj:t. Jag
ansåg ett sådant steg grundlagsvidrigt då rättighe-
ten att borttaga statsinkomsten utan: Konungens
sanktion tillkommer Rikets Ständer endast med ef.
seende på beviilningen, men inkomsten af Num-
merlotteriet har alltid varit räknad till ordinarie
statsinkomster, hvilket af reservanterne blifvit an.
märkt och fuliständigt utvecklsdt af Prosten Sten.
hammar i dess betänkandet åtföljande reservation
hvsruti jag instämmer, och yrkar återremiss af ut-
låtandet.,
Deruti instärade Domprosterns Bruhn och Elm-
gren.
Doktor Björkman hade ingenting dereimot, att
Nummerlotteriet afskaffades och att den till stats-
verket deraf ingående nettobehållningen, genom pas-
sande besparingar ersaites samt alla tills vidare
utgående sflöningar för det indragna verkets em-
betsmän m. m, godtgjordes med inrättningens och
brudgåfvefondens nu till riksgaldsverket öfverflyt-
jade behållnirgar. aMen, fortfor Talaren, aRikets
Sänder äga icke ensamme beslutande makten till
denna indragning. Epvligt regeringsformens 59 och
64 S äro rikets ordinarie statsmedel och inkom-
ster under Konungens pröfaing och disposition, och
att Nummerlotteriet alltid räknats till dessa medel
är onekligt. Denna icrättning liksom utgåendet af
alla nämnda medel och inkomster äre genom Kongl.
förordningar fastställde långt före nuvarande stats-
skick och nu gällande grundlagar, och uti dessa
grundlagar alldeles icke upphäfda eller till Rikets
Ständers uteslutande behandling öfrerlemnade, följ-
aktligen kunna de ej, om det äfven mången gång
kunde synas Önskeligt, uten Kong!, Maj:ts sanktion
upphäfvas och indragas. Rikets Ständer äga såle-
des härvid, så länge de vilja iakttaga gällande
grundlagsformer, blott rättighet att föreslå eller för
sin del bealuta, och Kongl. Maj:t att gilla och sank-
tionera. Om vid ifrågavarande fall ett sådant för-
sieg eller beslut å Rikets Ständers sida gillades,
önskade jag dock, att det uttryckliga förbehålli der-
vid fästedes, att inga andra dylika inländska eller
utländska, enskilds eller allmänna spelinrättningar
hädanefter måtte tillåtas; eljest biefve möjligen der
sista villan värre än den första. Jag tillstyrker så-
ledes återremiss, på det Statsutskottet må närma-