TEATERN.
Eugene Aram.
Dram i fem akter af Rellstab.
Hela verlden har läst Bulwers roman Eugent
Aram, dennai många afseenden mästerliga be
handling sf en högst märkvärdig Engelsk brott
målshistoria omkring medlet af förra århun
dradet. Bulwer förmäler sjelf i sitt förord
att ban först varit på väg att af detta ämnf
göra en tragedi, men att han vid rogare besin
nande derifrån afstått. Det är ovedersägligt at
han vid denna sin förändrade föresats visat myc:
ken riktig urskiljning, och det bevisas bäst a
det försök, att dramatisera förevarande ämne
som den Tyske Hr Rellstab haft mod att, tvert-
emot Bulwers afstyrkande vink, taga sig öfvel
hufvudet,
Hr Reilstab bar ganska troget följt sin före.
gångare, romanskrifvaren, i hvad som tillhöi
den hemska historiens yttre fysionomi. Vi träf.
fa här, utom de Bulwerska hufvudpersonerne,
äfven gamla Bunting och vwvärdshusvärden på
afleckiga hundenp, ja till och med dan förres
bekanta katta är icke glömd, och hans ordstäf:
aman af verld; förekommer åtminstone vid hvart
tredje ord; åtskilliga uttryck och smärre dialo-
ger äro endast afskrift från den Engelske för-
fattaren. Allt detta oaktadt röjer sig genast en
väsendtlig skilnad mellan romanen och dramat.
Detta äger en inre grund; det hr mnemligen
varit rent af omöjligt — och det var väl sådant
Bulwer insåg — att inom fem akter, de må
uttänjas till tolf tablier, om det ock vore
dubbelt så många, inrymma en så omständlig
metivering, som är nödvändig för det rätta för-
ståndet af ett så högst ovanligt psykologiskt fe-
nomen som Arams brottslighet; dramaturgen har
varit tvungen att sammantränga allt för myc-
ket de så ovanliga och man skulle säga ona-
turliga förhållanderne, att liksom knyta ihop i
vissa effektseener de redan ioch för sig sjelfve
invecklade och svårlösta materialierna, hvaraf
bänder, att åskådaren jagas från den ena upp-
rörande situationen till den andra, utan att få
fullt för sig reda meningen dermed, och slut-
ligen öfverraskas af en katastrof, som, om äf-
ven till en del förberedd, likväl är långt ifrån
att vara eller blifva tillfyllestgörande förklarad
ur moraliska grunder, hvaraf åter verkas, att
Aram i det hela framstår vida mer i färgen
af en vanlig brottsling, än skäligt är, och att
upplösningen eger alltför mycket af detta in-
tryck, som ett vanligt afrättningsspektakel gif-
ver, ett intryck mera sönderslitande och sar-
gande, än tragiskt skakande. Dessutom har Hr
Rellstab på sitt eget sätt förändrat slutet, och
detta i högsta måtto olyckligt. Aram blir nem-
ligen af juryn frikänd, — hos Bulwer blir han
ganska rikligt fälld, — men har före domens
fällande inlemnat till rätten ett försegladt pap-
per, med begäran att det i händelse af frikän-
neise måtte brytas och ljudligen varda uppläst;
detta innehåller nu en frivillig bekännelse, och
efter att hafva afgifvit densamme, samt i anled-
ning deraf hafva högst pathetiskt orerat öfver
huru han i detta ögonblick genom juryns ut-
slag står ren och oantastlig inför lagen och bur
ingen domare i verlden mer eger att röra vid
ett enda hans hufvudhår, förklarar han, att han
imedlertid vsirit så ädel och högtänkt, att sjelf
af sig utkräfva det rättmätiga straff, hvarifrån
lagen känt horom fri, och att han i sådant
ändamål tagit gift. När Hr Eugene Aram verk-
ligen en gång fattat det beslut att upptäcka
sin brottslighet, hvarföre icke så gerna göra sin
bekännelse rakt fram inför domstolen, utan be-
gagna en sådan besynnerlig omväg, som här?
Är icke detta rent af att mockera sig öfver juryn
och dess samvetsdom, och att säga dem midt iö-
gonen : Ha, ha, ha! hvilka ljusa bufvuden j ären!
hvilka dråpliga ransakare af en brottslings bjerta
och njurar! J frikännen mig, och nu vill jag
dock säga er uppriktigt: Jag är mördaren, ja,
min själ och Gud är jag icke så! Sitten der nu
med stora ögon!, Ar detta värdigt Eugen A-
rams karakter, är detta en ädel och hög ardes
handlingssätt ?
För dem, som älska pistolskott, dåningar, klock-
E MR Ra eSs -