TEATERN. Eugene Aram. Dram i fem akter af Rellstab. Hela verlden har läst Bulwers roman Eugent Aram, dennai många afseenden mästerliga be handling sf en högst märkvärdig Engelsk brott målshistoria omkring medlet af förra århun dradet. Bulwer förmäler sjelf i sitt förord att ban först varit på väg att af detta ämnf göra en tragedi, men att han vid rogare besin nande derifrån afstått. Det är ovedersägligt at han vid denna sin förändrade föresats visat myc: ken riktig urskiljning, och det bevisas bäst a det försök, att dramatisera förevarande ämne som den Tyske Hr Rellstab haft mod att, tvertemot Bulwers afstyrkande vink, taga sig öfvel hufvudet, Hr Reilstab bar ganska troget följt sin före. gångare, romanskrifvaren, i hvad som tillhöi den hemska historiens yttre fysionomi. Vi träf. fa här, utom de Bulwerska hufvudpersonerne, äfven gamla Bunting och vwvärdshusvärden på afleckiga hundenp, ja till och med dan förres bekanta katta är icke glömd, och hans ordstäf: aman af verld; förekommer åtminstone vid hvart tredje ord; åtskilliga uttryck och smärre dialoger äro endast afskrift från den Engelske författaren. Allt detta oaktadt röjer sig genast en väsendtlig skilnad mellan romanen och dramat. Detta äger en inre grund; det hr mnemligen varit rent af omöjligt — och det var väl sådant Bulwer insåg — att inom fem akter, de må uttänjas till tolf tablier, om det ock vore dubbelt så många, inrymma en så omständlig metivering, som är nödvändig för det rätta förståndet af ett så högst ovanligt psykologiskt fenomen som Arams brottslighet; dramaturgen har varit tvungen att sammantränga allt för mycket de så ovanliga och man skulle säga onaturliga förhållanderne, att liksom knyta ihop i vissa effektseener de redan ioch för sig sjelfve invecklade och svårlösta materialierna, hvaraf bänder, att åskådaren jagas från den ena upprörande situationen till den andra, utan att få fullt för sig reda meningen dermed, och slutligen öfverraskas af en katastrof, som, om äfven till en del förberedd, likväl är långt ifrån att vara eller blifva tillfyllestgörande förklarad ur moraliska grunder, hvaraf åter verkas, att Aram i det hela framstår vida mer i färgen af en vanlig brottsling, än skäligt är, och att upplösningen eger alltför mycket af detta intryck, som ett vanligt afrättningsspektakel gifver, ett intryck mera sönderslitande och sargande, än tragiskt skakande. Dessutom har Hr Rellstab på sitt eget sätt förändrat slutet, och detta i högsta måtto olyckligt. Aram blir nemligen af juryn frikänd, — hos Bulwer blir han ganska rikligt fälld, — men har före domens fällande inlemnat till rätten ett försegladt papper, med begäran att det i händelse af frikänneise måtte brytas och ljudligen varda uppläst; detta innehåller nu en frivillig bekännelse, och efter att hafva afgifvit densamme, samt i anledning deraf hafva högst pathetiskt orerat öfver huru han i detta ögonblick genom juryns utslag står ren och oantastlig inför lagen och bur ingen domare i verlden mer eger att röra vid ett enda hans hufvudhår, förklarar han, att han imedlertid vsirit så ädel och högtänkt, att sjelf af sig utkräfva det rättmätiga straff, hvarifrån lagen känt horom fri, och att han i sådant ändamål tagit gift. När Hr Eugene Aram verkligen en gång fattat det beslut att upptäcka sin brottslighet, hvarföre icke så gerna göra sin bekännelse rakt fram inför domstolen, utan begagna en sådan besynnerlig omväg, som här? Är icke detta rent af att mockera sig öfver juryn och dess samvetsdom, och att säga dem midt iögonen : Ha, ha, ha! hvilka ljusa bufvuden j ären! hvilka dråpliga ransakare af en brottslings bjerta och njurar! J frikännen mig, och nu vill jag dock säga er uppriktigt: Jag är mördaren, ja, min själ och Gud är jag icke så! Sitten der nu med stora ögon!, Ar detta värdigt Eugen Arams karakter, är detta en ädel och hög ardes handlingssätt ? För dem, som älska pistolskott, dåningar, klockE MR Ra eSs