än Ståndens, — en makt, öfver hvars missbruk jag öaskade att fosterlandsvänner aldrig måste få skäl att beklaga sig; — men att genom en egenmäktig grundlegstolkning utsträcka dsras maktfu!l kommenhet äfven till de öfriga Utskottens tillfäiliga majoriteter, kan åtminstone med min röst jag icke tillstyrks. Den rättighet att vägra proposition, som 55 R. O. tillägger Talmännen, skulle blifva högst obetydande, om den, på sätt Konstitutioasutskottet nu yrkar, skuile inskränkas endast till enskilde motioner, bvilka, såsore sådene, derest da röra allmänna frågor, icke fordra annan åtgärd af Stånden, än reziss till Utskott. En slik vägran kan icke anses vwara af den vigt, att den föranledt ett sget grundlagsstadgande. Hrad sjelfva bufvudfrågan eller skälen för den vägrade propositionen angår, hade jag ansett det vara Konstitutionsutskottets åliggande att upptaga och, om så ske kurde, vederlägga Talmannens motiver, hvilka, i öfverensstämmelse med förra riksdagens Konstitutioosutsktotts af mig biträdda mening, jag åtminstone för mia del i allo godkänner; och för att komma till öfvertygelse om dec verkliga meningen af de ordalag, som af nuvarande Konstitutionsutiskott blifvit begagnadsa i betänkendet JA 23 sidan 5, hade det icke varit otjenligt att med desse jemföra dem, som af Statsutskottet vid sistlidne riksdag i betänkandet JA 54, sidan 23, begagnades i fråga om gättet för nummerlotteriets upphörande. Hvilka Utskott — deana eller den förra riksdagens — i detta afsoende bäst, med sanning och sans uppfatiat andan af Sveriges konstitusionelia institutioner, derom må en gång dea ojäfrviga historien döma. I denna reservation instämde biskep Agardh och professor Bolmår. P;ofessor Geijer: Emot ofvanstående af Konstituiiorsutskottets majoritet fattade beslut, och emot de motiver, på hvilka det grundes, får jag reserveva mig af följande skäl: 4:0 emedan Siatsutskottet i sitt utlåtande, i ankedning af motioner om indragning af Kongl. nummerlotieriet, verkligen både väckt och tillika besvarat en ny fråga, genom Utskottets förslig, att Ständerna, i fall de nu gillade nummerlotteriets af motionärerna yrkade indragning, endast borde hos Kongl. Maj:t anmäla sitt beslut derom med begäran, att Kouzrl. Moj:t måtte genom nådig kungörelse bringa detsamma till allmän kännedom; oaktadt vinsten af nummerlottoriet hvarken är eller kunnat anses vara iblind bevillningsmedel. om hvilka Rikets Ständer enligt 59, 60, 64 8å af R.F. ensamme få ordna, utan blifvit räknad till de ordinarie inkomster, hvilka, i följd deraf, måtte bero på båda Statsmakternas baslut. 2:o emedan Statsutskottet insinuerat denna vigtiga frågas afgörande på ett sätt, i min tanka lika mycket stridande mot gronrmlagenheten som regeripgsformen, och nummerlotteriet är en fördönrelig inrättning, hvars vinst, om den blifvit räknad, likväl aldrig bordt räknas bland Statens ordinarie intrader. Konurgen föreslog vid 4828 års riksdag nummerlotteriets upphörande. Stärderna voro för dess bibebå lande. Nu föreslås, att Ständerna just i denna angelägenhet skulle ensamme besluta, under det, med uppdraget att kuogöra detta Siändarnas beslut, Konungen, med detsamma skulle stillatigande frånsäga sig sin rätt att gemensamt med Ständerna besluta argående bibehållandet eller upphörandet af Kronans ordinarie inkomster i allmänhet. ) (Forte.)