ansialters, förhällardens, embHbetsverks eiler embetens afskaffands, — till est ändamålsenligare ordnande af domstolar, adminisirasion eiler försvarsverk, — till oäloka eiler förderfliga författniagars upphbäfvande? — Har det ens varit med verkstalligaeten af ständers beslul, efiorkommandet af deras besiämdat uttalade vyjs, elier, snart sagdt, med någon enda af regeringen utarbetad pion tull någ.n ny organisation, någon stadga, hvasöfver ständerna, utan att sjelfva ingå i utarbetningen, kuanat yvttra sig? Har det ej tvertom varit med ford-ingar på nya anslag, nya ermbetens skapande, ny msktutvidgning, nja fördelar för de styraude, nys tyngder, svårigheter och olågeoheter för desiyrda? Hvilka äro de lättnader styrelsen beredt åt näringsfliten, åt arbetet, åt kuaskapsbegäret, åt yitranderätten, åt allt det, som bereder samhällets och dess medlemmars trefnad och välfärd? Halva vi ej, för de obetydliga framsteg de kuanat vinna, nöjd gats kämpa steg för s.eg och tum för tum med styrelsen, och mången gäng sett henne gäcka våra bemödanden och förneka våra billlgaste fordricgar, ja, omintetgöra våra formliga besiut? För 50 år sedsn beslöro Rikets Ständer en allmän nå:iugsfrihet; regeringen sjelf antog deras åsigt; och hvad her följt? — Ett trettivårigt närinystvång! Siän derna hafva sedan det nja statssiickets införande erkänt dess ofullkomlighet och nödvändigheten af förbättringar deri, serdeles i representationssättet; de hafrza, till förberedande deraf, begärt af regeringen statistiska upplysnicgar, till och med anvist medel dertill, och hvad bar följi? Månne ett reformförslag af regeringen? Nej, en hänvisning till den långsamt mognanda öfvertygelsen! och i närvarande stund se vi det billiga, förnuiisenliga och visst icke demagogiska eller revolutionärt hotande förslaget till en liten förändring inom detta Stånds representation, nemligen säteriegande bönders inträde i Bondeståndet, motarbetas af just sådane, som företrädesvis utgifva sig för regeringens vänner och anhängere. Man hade bland de otaliga penningefordringar, som till Rikeis Ständer framstälits, äfven en gång gjort en sådan på anslag för undervieniongsverken. Stäönderna beviljades din, och regeringen visade sig så föga angelägen, — jag säger icke om dessa medel, men om de:as förernål, — att fem år åtgingo, Innan de ens kunno af heane fördelas. Hon har besvurit den cu: bestående statsformen, hvars grundsats ar frihet, lagbundenhet, erkännandet af folkets rättigheter, af menniskovärde, af bildning och framskridanie med: tiden, och hvad har hun gjort derför? Hvar ar den förkofran i sedligt och intellek!uelt hänseende någur inom staten under heanos bLånder vuonii? Hafva vi ej tve:tom sett och se vi ej degligen wuidnisgar,; som utgifviv sig för hennes s.urua anhängare, som hon undersiöder och bekostar af al manna medel, som hon låter sprida kring lanact, ändas den mest bestämda ovilja, nästan hat mot al fine, alla nationella rättigheter, ala liberala institutioner, utgjuta sig i smädelser och skEymnfliza hanosyftvingar på nationens män, kalla folket cokunniyt och obändigt,, ja, till och med förneka de gruadsaiser, häri gecom hon sjelf existerar, och hennes organer både inom tryckpressen och isom rfepreseniationen nedsätta och bestrida riktisheten af den hanaling, hvarigenom Sverge år 1809 iräddsdes från branten af sin undergång, och dea nu varande sakernes ordning gjordes möjlig? — Betrakte vi serskildt hvad efte-gift detta stånd rönt hos regeringen för siva önskningar, så lärer hvar och en af oss hafva dei i friskt minne, emedan ej allenast tilstände: i landet dagligen erinrar derom, uian äfven en nyligen vunnen erfarenbet vitsordar förhållandet. Det torde vara nog att bänvisa till de utsiag på våra! Önskningsmål, regeringen i trettio år meddelat, och serskildt till det enda faktum, huru Bondsstiåndet år 4829 enhäiligt protesterade mot den föreslagna nya mötespassevo lansen, cch hvad afseende man fästade vid denna protest. Och likväl, hvad undseende, hvad tålamod, hvad eftergift har regeringen funnit hos Ständerns, och serskildt hos detta Siånd? Sveriges störste Konuag och störste man erkände, att hvad han kunnat göra för fåderneslandet, — och det var dess räddning ur lekamlig och andlig träldom, — det hide han gjort med Gud och Sveriges ailmoge. Alla hans efterträdare hafva endast med dessa båda mäktiga understöd kunnat något uträtta, kunnat bes:å; men alla hafva icke erkänt det. Har den närvarande regeringen gjort det? Har hon ic ke tvertom mer än en gång, uader åberopande af egna förijensier om landet, förebrått Ständerna, att de icke gjort nog, att de icke uppfyllt alla hennes fordiingar, och uppmanat dem att förstå hennen, samt att hemta ledning till denna insigt af det goda hon påstår sig hafva uträttat? Detta goda, månne det icke mer ån uppväges af de försakelser, de eftergifier, de uppoffringar nationen har att lägga i sin våpskål? Och ef:er dessa trettioåriga rön af styrelsens omsorg för landets bästa, framträder hon åter med nya fordringar, icke blott på dess undseende, men på ökade bidrag, nya medel tillfortsätlning afsamma bena, till stadgande och befättande af dess hittills följda system. Skole vi efterkomma dem? Skole vi, med ständigt ouppfyllda förhoppningar, ånyo medverka till deras nya besvikande? Skole vi med ett s ändigt pröfvadt, alldrig lönadt tålamod låta det ånyo pröfvas? År ej tiden inne, att Svenska folket en gång vaknar ur sin slummer, att det visar, buI i H ju det lärt äfven något annat, än att fördraga och! ä sliergifva, — huru det känner sig värdt sina rätligheter derigenom, att det begagnar dem, och att det ej saknar kraft och förstånd dertill? Då fordom styrelsens anspråk gingo alltför långt och folket tröttnat vid dem, skakade det, samladt på Allshärjar-tinget, sina sköldsr, och hjelpte ej detta drog de: äfven svärden. Vi behöfve lyckligtvis ic. ke donna utväg; vi hafve en enklare, lättare, af lsgarna utstakad, och vi böre begagna den. Vi sammanträdde under fäderneslandets allmänna förboppningar, under dess stegrade väntan på denna riksdags resultater. De förbättringar i statsskicket, som i trettio år utgjort föremålet för Svenska folkets önskningar, räknado det nu på att 30, om ej åstadkomna, åtminstonsa grundlagda. Ipgenting fanns i detta bänseende af regeringen örberedt. Ingen bokstaf har från henne kommit ss tillbande, äsyftande någon sådan reform; ingen n 1 k a G tu 8 g n Pp fö fi k ti e d d