AL I LAAL UL UI: Ul, 208 FREIRE AV iISTR AIR Hrr Gyllenhaal, Friberrarne Boye och Ctderström och Hr Priatzenschöld; för Sundhetskollegium ecih Carolinska institutet Hrr af Ekströmer, Cederschöld, Lagerhbjelm, af Dalström, von Rosen, von Heyne och A. Ribbing, Friherrarne Hamilton, Ridderstoipe, Hr Sandelbjelm och Grefve Posse, Fredrik. För Tabellkommissionen Grefve Löwenbjelm, G., Friherre Raab, Hrr Gyllenhaal, Lefrån, Lagerhbjelm och al Dalström. För Landtmäterikontoret Hr Lagerstråle, För landtstaten telads tio Landshöfdingar. För högre reseoch traktamentspengar Hr af Donner. För peasionsrätt åt landtstaterasa Her von Röök, v. Heyne och Gyllenhaal. Hr Munck af Rosenschölds motion för denna dagen var om anslag för lokal åt arsenalen. I Pr-esteStåndet tog frågan om första hufvudtiteln, såsom redan i gårdagens postskriptum i korihet nämndes, en oförmodad törn derigenom, att den återremitterades efter 2nmärkningar från några ledamöter. Vi återkomme ofördröjligen fill den diskussion, som häröfver uppstod, och som blef så varm, att temperaturen hos ett par ledamöter tycktes bafva stigit till åtminstone 45 grader Reamur. På eftermiddagea förekom frågan om det nya Statsrådsts löner hes Adeln, och Utgkottets betänkande gick der igenom såsom en dans, endast efter en anmärkning af Hr Dalman emot anslående af löner till embetsmän, som ej fianas. Fiere andra ledamöter, som utan tvifvel annars bade ämnat bestrida anslaget ungefär på samma grund, eller pruta något derpå, afstodo derifrån, för att ej onödigt upptaga tiden, då majoriteten, med StatsUtskottets ledamöter inberäknade, var alltför påtaglig. Resten af aftonen upptogs af en mycket varm strid i frågan huruvida Ständerne skulle anslå en löne ersättning åt adjungerande ledamöter .i Götha Hofrätt. StatsUtskottet hade, för principens skull, afstyrkt detta, då det dels ej varit framstäldt från Regeringen, dels ock sådane anslag lämpligast syntes kunnat tagas af bisparingarna, om dessa ej blifvit assignerade till andra ändamål. Detia föranledde en lång filippik 2f motionären, Presidenten i Götha Hofrätt, som dugtigt skolade upp StatsUtskottet, för det detta ej gjort afseende på de i hans tanka bevekands skälen i motionen. Hans anförande var i öfrigt mycket långt, men äfven väl skrifvet, och han tog der i anspråk alla möjliga motiver, båda för förnuft och känsla, förklsrade detta anslag såsom en hedersskuld, att nekandet deraf vore oädelt, m. rm. Grefve Frölich gjorde några lämpliga anmärkningar vid det icke aldeles parlamentariska i Hr Gyllenbaa!s ton cch sått att här framdraga andra Steands beslut såsom exempel att följa, vid äfventyr att anses oädel Friberre Tersmeden yttrade, att han väl ej hörde till skrået, och således ej kunde så noga bedöma hufvudsaken, men fästade sig vid principen, att motionären gått på sidan om Regeringen med sin begäran. Hr Gripenstedt, Jacob, anmärkte, att principen att ålägga Ständerna sådana anslag såsom en hedersskuld, kunde leda till stora missbruk. På sådant sätt kunde en chef först gå ia till Reg. och begära en större arbetspersonal, och sedan till Ständerna och fordra anslag åt den såsom en hedersskuld. Frib. Jac. Cederström talade något om nödvändigheten af lagskipniogens gång, men så inuti munnen, oaktadt det flere gånger ropades högre, att vi förlorade filen af hans yttrande. Presidenten, Baron Leyonhufvud replikerade mot det af Hr Friherre Tersmeden begagnade uttrycket skrå, och mente, att det vore ett ord, som kunde kastas ut i verkstäderna, men ej här. Sjelf hade han sedan flere år emanciperat sig från skrået; men ansåg sig af erkänsla för sina fordna kamrater och af rättvisa böra förorda deras sak. Man borde kunna fordra samma punktligheter af auskultanten, som af den ordinarie tjenstemannen; af den adjungerade I1edamoten, som af Presidenten; men då borde man ej heller bet2ga dem utsigterna för framtiden. Hänvisade, i afseende på den åberopade principen, Friherre Tersmeden till hans egen motion, om anslag åt Berzelius. Talade ganska bra. Friherre Ridderstolpe, Hrr Bogeman, Hartmansdorff och LefrÅn yttrade sig äfven på den sidan. Å den andra yttrade Friherre Sprengporten, att om ständerna skulle ersätta alla som lönlöst sköta ordinarie befattningar, så blefve det vidt! utseende. Citerade exemplet af skollärare som ! vikariera mot 2,:1els lön, majorer som få göra? regementschefstjenst, med alla dithörande kost; J l nader utan annan vedergällning än expektansen för framtiden o. s. v. Det vore vil ej tvifvel att icke äfven dessa verkligen förrättade nyttiga arbeten, men om allt sådant skulle serskildt betalas, hvar funnes då gränsen för utgifterna? Man skulle dessutom genom bifall till sådanal, anslag få en statsreglering för det tillkommande och en för det förflatna. Friberre Tersmeden: trodde ingen iemförelse kunna komma i fråga !