net al eit och annai kanonskott blixtrar Ira
igenom dess tjocka töcken! se der, -
tycker ni er icke höra, hur det smattrar
denna gevärssalva! I förgrunden ser ni här
sårad, som förbinds, der en som just blifv
träffad, — skottet har splittrat på samma går
ett träd bredvid hoaom, — och som dignar n
bland ds andra sårade och döda; der en på mai
ken nerfallen granat, som ernar springa, oe
för hvilken hästar och manskap skygga tillbak
det är den sanslösa villervallan af en brinnar
de slagtning, framställd i alla sina olika scene
med sanning och lif. Hvad sem icke skull
skadat taflan i dess helhet, hade varit or
litet mera styrka användts på första planer
hvarigenom sjelfva bataljen med de anryckand
truppmassorna komeit att synas litet längr
bort och de olika grupperna sålunda redt si
litet bättre från hvarandra. Att kyrktorne
luta en smula åt höger, samt att kupoltaket p
kyrkan ytterst åt höger är tecknadt så de
temligen mot allt hvad regel i perspektiven he
ter, är ett par små brister, som försvinna fö
förtjensterna af det hela.
Hr Stäck, som på expositionen eger ick
mindre än tolf taflor, — de flesta mariner, —
bar synnerligast slagit sig ner i denna afskrank
ning. Det vore orätt att uttala om Hr S. et
så hårt omdöme, som att hans taflor äro i all
misslycgade; tvertom målar Hr S. alldeles ick
illa när det så faller sig, och det är till oc
med oftast i hvad han gör, åtminstone någon
ting, som tyckes antyda en outvecklad, me
inneboende talang. Men Hr S. står der ha
står, och bimlen vete om han icke står me
ena foten på vippen till baksteg i stället fö
framsteg. Han hade alltifrån sitt första upp
trädande en afgjord smak för att briljera me
underliga och sökta färgtoner, och detta syne
ha blifvit hos honom ett maner vid detta Ia
get; hans himlar äro gemenligen högst fantas
tiska — en vy längre fram af Gripsholm ä
härutinnan ett mönster! — och vattnet i han
mariner är efta nog föga bättre. Dessutom äl
skar Hr S, att lägga någonting tungt och olu
stigt i alla sina taflor, hvad som i hans sjö
stycken till stor del kommer sig af den mörk
och ogenomskinliga färg, nan ger sina segel
dessa se verkligen oftast ut att vara af rät
bastant papp. Sjelfva grupperingen och attity-
derna af hans skutor och farkoster äro annars icke
illa valda, och hans taflor äga i allmänhet ni
gonting pittoroskt i kompositionen, som förtje-
nade ett mera oklanderligt utförande.
Hr Köhler har några porträtter; jag har
bört flera bland tilifälliga åskådare försäkra.
att de äro väl träffade, ja — ni må tro mig
— jag hörde härom dagen bakom min rygg
en herre med istermage tilltala sin gemål på
följande vis, med anledning af M 4350: Hr
Wickström P:son,: Nå, så för fan! . . . sitter
icke der Hr Wickström! . .. Se hit, Malla!
känner du inte igen Hr Wickström?) — Ah,
det är admiravelt! — hördes frun svarz, —
det är frappant, det är gentilt! — Ja, det är
alldeles förträffligt! se åt i katalogen, hvad dat
är för någon som målat det, det måtte vars
någon professor, Fablerantz eller N yström, eller
hvad de heta! Det lärer således vara afgjordt
att Hr K:s porträtter äro lika. Men om de
med detsamma äro egentligen hvad man kallar
vackra, är en helt annan fråga. Hr EK. nyttjar
i allmänhet för mycket smink på sina figurer,
så väl manliga som qvinliga, och det är dess-
utom ett icke vackert smink, utan ett riktigt
teatersmink; i detia afseende har Hr K. ännu
något att lära af kammarjungfrun hos....
jag vet icke hvilken grefvinna. .
Ett porträtt af fröken M. Rothkirch har er
helt annan ton; detta är då menniskofärg, detta
är hy, detta är skärhet. Fröken R. har en
talang af god firma, och det är alltid med nöje
man återser något arbete af hennes hand.
Ena Hr Boklund har inlemnzat ett par små
genretaflor i olja. De äro icke synnerligt väl
eller vackert målade, man så väl den fattiga
flickan som xuflickan med blomster, eger nå-
gonating intressant i sitt ansigte, hvarföre de
väl förtjena en blick i förbigående.
I tredje afdelningen finne vi åtskilliga teater-
dekorationer och interieurer af kyrkor, målade
i aquarelle af Hr Limnell, eller, rättare sagdt,
vi förbigå den. Vi hafva i stället att beundra
några i gouache och aquarelle efter naturen
målade afiskar och foglar, af Wright. Det är
i sanning omöjligt att med större mästerskap
behandla denna specialitet. Betrakta denna fo-
gel med de långa, smala, röda benen, fint teck-
nade med ett nät, liksom af den subtilaste tyll,
märk hur hvarenda af dessa små hvita kretsar
är med verklig mathematisk noggrannhet ut-
förd! Se denna andra fogel, der du behöfve
mikroskop för att räkna fjunen på fjädrarne
Sa denna underbart målade fisk, med sina ota
liga fina fjäll! - - - Det torde icke kunna jäf
vas, att Hr W. för sitt slag af måleri räknar
jag vågar säga, i hela Europa få medtäflare
och om det är patriotism, som förmår denn: