UDIUa TSUSUMMv UQlTU SUDIUSSISUV 2ASte Sve PER vV
ursäktas mig att, då jag funnit, det nummerlotte-
riet med sin heder eiler vanära stått längre än vårt
nu varands statsskick, jag icke ansett det vara så
brådt om med att afsäga sig denna statsinkomst,
serdelos på en tid, då man högt ropar på skatte-
nedsättning. Jag har endast yttrat den tanke, att
Rikets Ständer böra bestämma någon viss tid för
verkställande af sitt beslut om nummerlotteriets
indragning,; samt anlita den verkställande mekten
att i sin ordning vidtaga nödiga åtgärder mot alla
hasardspel, och deribland äfven nummerlotteriet.
Peier Jönsson från Jönköpings lån: Jag ser mig
nödsakad anhålla, det man ej misstyder mina ord.
Jag hargyttrat deo förmodan, att Talmannen väg-
rar proposition på bifall till ifrågavarande betän-
kande; men jag bar tiil en slik vägran ingalunda
gjort någon uppmaning, hvilket med mist begrepp
om det passande icke skulle vara öfverensstäm-
mande.
Per Hansson från Vermland talade för lotteriets
bibehållande.
Bengt Gudmundsson från Hallands län (munt-
ligen): Alla, som talat i denna fråga, hafva yttrat
motvilja för spel, och jag inser icke hvarföre de
ej äfven tillämpa detta på lotterispelet, såsom syn-
nerligt skadligt både i moraliskt och ekonomiskt
afseende. Den gamla Konuagadynastien lemnade
os3 visserligen detta spel som ett arf, men då vi
blifvit af med den dynastien, synes det mig ock som vi
skulle kunna umbära arfvet, och detta testamente
för statens räkning kraftlöst förklaras.
Strindlund: Diskussionen synes mig hafva tagit
en alitför personel vändning. Men följden utaf al-
la personella hänsyftningar är den, att de återfal-
la på den person, som tillåtit sig desamma. Man
har bland annat sagt, att man skulle taga ett ge-
ment stegn, om nummerlotteriet bibehölles. Jag
skulle vilja till den värde medbrodren, som haft
ett dylikt yttrande, hemställa huruvida det ej vore
tillbörligt att med mera akining och undseende
bemöta andras åsigter. För min del respekterar
jag en annans på dess öfvertygelse grundada me-
ning, om den ock icke skulle öfverensstämma med
min egen. Den enes öfvertygelse, då den hänflyter fiån
en ren kälia, är lika aktningsvärd som den andres.
Svenska folket tillkommer det att döma hvem af
dess ombud som haft förmågan att uttänka de bä-
sta skälen för sin mening. Jag anhåller, att, till
upplysning i denna fråga, 57 till och med 61 SS
u:i Regeringsformen måtte blifva uppläste.
David Andersson från Hallands län yrkade bifall
till betänkandet på de af Hans Jansson, Nils Pers-
son och von Zweigbergk anförde skäl.
Sekret raren yttrade: Den principfråga, huru-
vida S:atens ordinarie inkomster äro af sådan na-.
tur, att rågon del deraf kan borttagas eller förän-
dras utan båda Statsmakternas sammanstämmande
beslut, har redan, vid tvänne föregående riksdagar
varit väckt, och i anseende till derom yppade skiljak-
tige meningar, utgjort föremål för Rikets Ständers
Konsti:utionsutskotts pröfning. Da af Konstitutions-
utskottet deröfser afgifne utlåtanden äro upptagne,
uti samma Uiskotts den 14 M3j 1834, under M 5, afgif-
na, memorialochinnefatta alla de upplysningar, hvil-
ka kunna tjena till ledning för bedömandet af denna.
principfråga; hvarföre jag tror mig böra i mionet åter-
kalla innebållet af samma utlåtanden. Vid 4828 till
1830 årens riksdag yttrade sig dåvarandeKonstit::-
Utskott i nämnde principfråga sålunda: cRegerings-
formen stadgar i 58 , att Konungen må låta vid!
hvarje riksdag uppvisa Statsverkets tillstånd i alla
dess delar till inkomster och utgifter; i 59 , att
Konungen må efter Statsverkeis tilistånd och be-
hof, låta till StatsUtskottets öfverläggning fram-
ställa hvad staten kan tarfva utöfver de ordinarie:
inkomster, och hvilka bebof genom bevillningar
böra fyllas, samt i 62 , att sedan Statsverkets
behof blifvit af StatsUtskottet uppgifna och af Ri-
kets Ständer pröfvade, det ankommer på Rikets
Ständer att en deremot svarande bevillning sig å-
taga. Häraf synes klart följa, att den i Regerings-
formens ö7 Rikets Ständer allena förbehållne
utöfning af Svenska fo!kets sjelfbeskattningsrätt en-
dast kan sträcka sig till de i 60 omförmälde
extra-ordinarie sfgifterna. Då dessutom i Grund-
lagen intet serskildt föreskrifves om sättet för or-
dinarie Statsinkomsters förändring, måste hvarje
dylik förändring tillvägabringas i enahanda ord-
ning, som andra allmänna förhållanden, eller ge-
nom Konungs och Sländers sammanstämmande be-
slut. Medgåfves Rikets Ständer rättigheten att,
utan Konungens samtycke, borttaga, om ock blott
en enda bland ordinarie Statsinkomsterna, så fun-
nes ej mer någon bokstaf i Grundlagen, som skulle
med framgång kunna åberopas till hinder för Stän-!
derna att,; medelst de egentliga Grundskatternas:
eller jordeboks-räntornas upphäfvande, nedbryta
hela Statsförvaltningsbyggnaden och sönderslita e-
ganderättens heligaste band. I Regeringsformens
109 8 heter det: aDer så oförmodat hända skulle,
att, vid den förlängda riksdagstidens utgång, Ri-.
kets Ständer icke hade Staten reglerat eller någon:
ny bevilining sig åtagit, då skall Konungen kunna ,
Rikets Ständer åtskilja, och fortfare den förra be-s
villningen inti!l nästa riksdag;, — ett stadgande, I
hvarigenom lagstiftaren velat sätta Konungen i till-
fålle att åtminstone bibehålla Statsverket i dess ;
(
f
(
d
1
förra skick, oberoende af Ständernas godtycke; men
detta Konungens prerogativ blefve tillintetgjordt,
i bändeise Ständerna fizgo, utan hans begifvande,
borttaga flere eller färre af ordinarie statsinkom-
sterna; och fördenskull måste ej eller några sådana!
kunna. utan Konungens samtycke, af Ständerna!s
borttagas. — Vid sistförflutne riksdag förklarade
KonstitutionsUtskottet i en likartad fråga, att, adå!t
bos hvarje riksdags KonstitutionsUttkott, i egen-
skap af Grundlagarnes värdare och tolk, bordes
med skäl väntas en fortsatt likstämmighet i deras f
tillämpning, och. dåvarande KonstitutionsUtskott Y
fullkomligen biträdde det föregående härutinnand
framlagde och utvecklade åsigter, finge till ytter-
ligare stöd för detsamma, Utskottet dels åberopa 4
Riksdagsordningens 75 , hvilken antyder, att för sg
beslut i alla ärenden, de mål undantagne, hvarom q
I Regeringsformens 66, 69, 70, 71 och 72 6 ser- h
skildt förordnadt är, Konungens samtycke erfor- ri
dras, de!s tillägga den anmärkning, att, änskönt
händelsen knappt vore tänkbar, Rikets Ständer
skulle, genom alla de ordinarie statsinkomsternes
horttäågande. kunna uten anunnanea sambktian då