sträcktare skala och ostridigt numera tillegnas sig en högre konstskicklighet. (Slutet följer.) MMMMM——l Såsom kontraanförande till det i Aftonbladet JM 92 för den 22 dennes intagna memorial af Hr Löjtnanten v. Qvanten, angående det bekanta uppträdet på Hyllinge gård, har Redaktionen från Hr Löjtnant v. Schantzx emottagit pe vidlyftig skrift, hvaraf, med uteslutande al åtskillige, för sakens upplysning ej nödige refiexioner och uttryck, här nedan införes den del, som innefattar berättelsen om förloppet, och hvilken Hr v. Schantz uppgifver vwara öfverensstämmande med hans relation inför domstolen: Uti ett emellan Hr Ryttmästaren Lundblad och v. Quanten upprättadt enskildt kontrakt, hade den sednare förbundit sig, att för öfverenskommet pris lemna foder och stallrum åt en del, med serskild kommendering på Hyllinge gård, i utfodringsafseende förlagda, Kongl. Maj:t och Kronan tillhörige, samt uti den i Helsingborg varande esqvadronen af Kronprinssns husarregemente inskrifne nummerbhästar. Esqvadronschefen tillkommer det, att ombesörja hästarnes utfodring, hvarför han erhåller betalning af Kronan. Om detta hans åtagande icke fullgöres af honom sjelf, utan han derom slutar kontrakt med tredje man, så är och förblifver detta alltid en enskild uppgörelse Esqvadronschefen och hans man emellan, och, i följd deraf, kan icke eller Kronans egendom gå till betalning af Esqvradronschefens skulder. Annu mindre kan en sådan Kronans egendom sjelfpantniogsvis af tredje man isnehållas, för ett förment, men outredt och obestyrkt fordringsanspråk. Sedan Ryttmästaren Lundblad ingifvit sin cessionsansökan, deri v. Qvanten lärer vara upptagen som fordringegare, har för Mars månad v. Qvanten kos Regementschefen, Hr Generaladjutanten och Riddaren v. Piaten, förbundit sig, att till den på Hyllinge gård förlagda kommenderingen fortfarande upplåta stallrum och till bästarne utlemna foder, emot med bemälte generaladjutant ackorderad betalning, hvilken v. Qvanten både förskottsvis erbållit och jemväl qvitterat, utan att v. Qvanten i detta qvitto reserverat sin rätt till hästarne för sin fordran hos Lundblad, om han eger någon. I följd af det nya ackordet Generaladjutanten v. Platen och arrendatoren v. Qvanten emellan, utfodrades alltså hästarne på Hyllinge i Mars månad, och icke i grund af Lundblads kontrakt. Den 4 April skulle hästarne uppstallas å Kronans stall härstädes samt esqvadronsöfningarne påbörjas och, i anledning deraf, erhöll jag ordres, att den 314 Mars afgå till Hyllinge gård, för att till garnisonen indraga en der utsatt kommendering, bes:åendoe af en Korporal och 2:e husarer, jemte — 32 stycken nummerhästar af här förlagda vakanta esqvadronen, för hvilken jag då var befälbafvare. Jag marcherade vid middagstiden från Helsingborg med 42 beridne, obeväpnade husarer och anlände till Hyllinge omkring klockan 2 eftermiddegsn. Vid framkomsten befallde jag afsittning och lät manskapet, med undantag af hästbållarne, i den då öppna stallen, hvilken innehades och disponerades, icke af v. Qvanten, utan af den på stället, vid min ankomst varande kommenderingen, ty vi hade ännu blott den 34 Mars, kl 2, och kommenderingen hade rättighet att disponera lägenheten till den 4 April. Med biträde af den i stallet varande kommenderingen uppbetslades hästarne och utfördes på gården, utan ringaste motsägelse af någon. Uader tiden träffade jag Ladufogden på stället, hvilken kände mig, hä!sade och frågade, om jag skulle afhemta hästarne, hvilket bejakades, hvarpå hen fiågade: aLöjtnanten går väl in till Löjtoanten? som jag besvarade med ja, att jag gjorde det, så snart jag hade ställt i ordning uppbetsling och upptäckning, hvarefter han begaf sig ur stallet. Efter några ögonblick utgick jag, i afsigt att ingå till Hr v. Quanten, då jag mötte honom på gården, och då, efter vexlad bälsning, jag nämnde för bonom, att jag nu vore på stället, för att indraga kommenderingen eller, som jag då uttryckte, afhemta hästarne, besvarade han denna tillsägelse med att ingen häst finge afföras, utan att uppgifva någon orsak härtill. Ehuru på det högsta förvånad, trodde jag ändock, att det blott var narri af Löjtnanten v. Qvanten och skrattade deråt; men, då han yttrade, att det var hans fulla allvar och mening, att jag ej fick afföra en enda häst, yttrade jag mig vara nödsakad, att inom påföljande morgonen vara med kommenderingem inryckt i garnisonen, i anseende till esqvadronsmötets början. Efter denna min förklaring, då hästarne, utan ringaste våldsamhet, redan voro under min hand och i snin ego, befallte Vv. Qvanten sitt folk, att tillspika de vid stall-gården befiotlige grindarne, hvarpå jag befallte husarerne, att från stallet utrycka och uppsitta. Sedan denna min befallning var verkställd, gick jag åter till Löjtnanten v. Qvanten och bad ho: nom afstå ifrån; att med våld förhindra min afsnara hullkan sx ÄLL RÅ sl LA 20 LA som före