sträcktare skala och ostridigt numera tillegnas
sig en högre konstskicklighet.
(Slutet följer.)
MMMMM——l
Såsom kontraanförande till det i Aftonbladet
JM 92 för den 22 dennes intagna memorial af
Hr Löjtnanten v. Qvanten, angående det be-
kanta uppträdet på Hyllinge gård, har Redak-
tionen från Hr Löjtnant v. Schantzx emottagit
pe vidlyftig skrift, hvaraf, med uteslutande al
åtskillige, för sakens upplysning ej nödige re-
fiexioner och uttryck, här nedan införes den
del, som innefattar berättelsen om förloppet,
och hvilken Hr v. Schantz uppgifver vwara öf-
verensstämmande med hans relation inför dom-
stolen:
Uti ett emellan Hr Ryttmästaren Lundblad och
v. Quanten upprättadt enskildt kontrakt, hade den
sednare förbundit sig, att för öfverenskommet pris
lemna foder och stallrum åt en del, med serskild
kommendering på Hyllinge gård, i utfodringsaf-
seende förlagda, Kongl. Maj:t och Kronan tillhö-
rige, samt uti den i Helsingborg varande esqva-
dronen af Kronprinssns husarregemente inskrifne
nummerbhästar.
Esqvadronschefen tillkommer det, att ombesörja
hästarnes utfodring, hvarför han erhåller betal-
ning af Kronan.
Om detta hans åtagande icke fullgöres af honom
sjelf, utan han derom slutar kontrakt med tredje
man, så är och förblifver detta alltid en enskild upp-
görelse Esqvadronschefen och hans man emellan,
och, i följd deraf, kan icke eller Kronans egendom gå
till betalning af Esqvradronschefens skulder. Annu
mindre kan en sådan Kronans egendom sjelfpant-
niogsvis af tredje man isnehållas, för ett förment,
men outredt och obestyrkt fordringsanspråk.
Sedan Ryttmästaren Lundblad ingifvit sin cessions-
ansökan, deri v. Qvanten lärer vara upptagen som
fordringegare, har för Mars månad v. Qvanten kos
Regementschefen, Hr Generaladjutanten och Rid-
daren v. Piaten, förbundit sig, att till den på Hyl-
linge gård förlagda kommenderingen fortfarande
upplåta stallrum och till bästarne utlemna foder,
emot med bemälte generaladjutant ackorderad be-
talning, hvilken v. Qvanten både förskottsvis er-
bållit och jemväl qvitterat, utan att v. Qvanten i
detta qvitto reserverat sin rätt till hästarne för
sin fordran hos Lundblad, om han eger någon.
I följd af det nya ackordet Generaladjutanten
v. Platen och arrendatoren v. Qvanten emellan,
utfodrades alltså hästarne på Hyllinge i Mars må-
nad, och icke i grund af Lundblads kontrakt.
Den 4 April skulle hästarne uppstallas å Kro-
nans stall härstädes samt esqvadronsöfningarne på-
börjas och, i anledning deraf, erhöll jag ordres,
att den 314 Mars afgå till Hyllinge gård, för att
till garnisonen indraga en der utsatt kommende-
ring, bes:åendoe af en Korporal och 2:e husarer,
jemte — 32 stycken nummerhästar af här förlagda
vakanta esqvadronen, för hvilken jag då var be-
fälbafvare. Jag marcherade vid middagstiden från
Helsingborg med 42 beridne, obeväpnade husarer
och anlände till Hyllinge omkring klockan 2 efter-
middegsn. Vid framkomsten befallde jag afsitt-
ning och lät manskapet, med undantag af hästbål-
larne, i den då öppna stallen, hvilken innehades
och disponerades, icke af v. Qvanten, utan af den
på stället, vid min ankomst varande kommende-
ringen, ty vi hade ännu blott den 34 Mars, kl 2,
och kommenderingen hade rättighet att disponera
lägenheten till den 4 April. Med biträde af den
i stallet varande kommenderingen uppbetslades hä-
starne och utfördes på gården, utan ringaste mot-
sägelse af någon. Uader tiden träffade jag Ladu-
fogden på stället, hvilken kände mig, hä!sade och
frågade, om jag skulle afhemta hästarne, hvilket
bejakades, hvarpå hen fiågade: aLöjtnanten går väl
in till Löjtoanten? som jag besvarade med ja, att
jag gjorde det, så snart jag hade ställt i ordning
uppbetsling och upptäckning, hvarefter han begaf
sig ur stallet.
Efter några ögonblick utgick jag, i afsigt att
ingå till Hr v. Quanten, då jag mötte honom på
gården, och då, efter vexlad bälsning, jag nämnde
för bonom, att jag nu vore på stället, för att in-
draga kommenderingen eller, som jag då uttryckte,
afhemta hästarne, besvarade han denna tillsägelse
med att ingen häst finge afföras, utan att uppgifva
någon orsak härtill.
Ehuru på det högsta förvånad, trodde jag än-
dock, att det blott var narri af Löjtnanten v. Qvan-
ten och skrattade deråt; men, då han yttrade, att
det var hans fulla allvar och mening, att jag ej
fick afföra en enda häst, yttrade jag mig vara nöd-
sakad, att inom påföljande morgonen vara med
kommenderingem inryckt i garnisonen, i anseende
till esqvadronsmötets början.
Efter denna min förklaring, då hästarne, utan
ringaste våldsamhet, redan voro under min hand
och i snin ego, befallte Vv. Qvanten sitt folk, att
tillspika de vid stall-gården befiotlige grindarne,
hvarpå jag befallte husarerne, att från stallet ut-
rycka och uppsitta.
Sedan denna min befallning var verkställd, gick
jag åter till Löjtnanten v. Qvanten och bad ho:
nom afstå ifrån; att med våld förhindra min af-
snara hullkan sx ÄLL RÅ sl LA 20 LA som före