Uti Dagligt Allehanda för i dag läses följan
de artikel:
aIcke mer än 2:ne år äro förflutna sedan baro:
Flemings befordran till major vid Svea Lifgarde
framför Majoren (n. m. Öfverstelöjtnant) anckar
svärd, blef en oskyldig anledning till de mess o
behagliga uppträden, och man är redan färdig at
inom ett annat af de Kongl. Gardesregementerna
vidtaga en befordringsåtgärd i samma syfie. Iva
kansen efter afl. Öfverste Boije lärer fråga neml
vara att, med förbigåsade af den redan 1835 til
major i regementet med ftjenstebref utnämnde H
O. af Klinteberg, till 3:je majorsplatsen vid Kongl
2:ara Lifgardet befordra kapitenen vid regemen
tet, majoren i armeen samt kammarkerren a
Klercker. Det gifves väl knappast någon enda in
faniericfficer i hela Svenska armeen, som genom
sin utmärkt praktiska skicklighet, sin låtthet at
så väl i undervisningsväg, som behandlingen i öf
rigt göra sig förstådd af Svenska soldaten, vun
nit en så ofantlig popularitet som Hr af Klintcberg
och detta icke blott inom armeen, utan öfverall
der Hr af Klinteberg genom sitt öppna flärdfris
väsende tillvunnit sig medborgares vänskap oct
förtroende; Hr af Klinteberg tillhör, med få ord
det ringa antal af mån i den gamla tidens anda
som å: krigsmannens sträfva yrke och allvar för.
stodo att gifva en älskvärdbet och kordialitet, som
af kontrasten vann dubbelt behag. För att ej gå
längre tillbaka, hvilken militär kan utan en käns:
la af högljudd approbation erinra sig det sätt, hvar-
på den 4:sta insiruktionsbataljonen vid Drottning
holm blef instruerad och anförd i exercis, manö
ver och fälttjanst, och har den väl någonsin blifvi
på detta sätt anförd sedan? Jemförelser äro för-
hatliga, heter det, men vi fråga på samvete: ha
väl någon i vårt land, på denna väg, kunnat jam:
föras med det sätt, den ledighet, den hållning,
hvarpå denna batsljon manövrerade vid en simu:
lacre på Drottningholm, som anställdes till Herti
gens af Leuchtenberg förlustelse. Man trodde sig
skåda en af dessa krigsvanma trupper, som, i med
vetandet af sin kunskap och känslan af att vars
väl anförda, visa en säkerhet och takt, som är vi
da skild från det machinmessiga hos den vanliga
soldaten. Också skördade H: af K. at H. K
H. Kronprinsen ett bifall, som säkert delades a
alla närvarande så väl kompetenta som icke kom:
petenta domare. Denna trupp: rörande afsked frår
sin befälhafvare bär dst skönaste vittna om ben:
undervisningsmethod. Gå vi tillbaka till Hr af K::
första tjensieår, finna vi honom redan vid 46 är:
ålder såsom fändrik deltaga i det evigt minnes
värda 4808 års krig, der så allmän och bög tap-
perhet förgäfre3 slösade ansträngningar och blod
för att rädda och bibehålla det oförgätliga Finland
vi finna honom, säger jag, som 46 års yngling, käm.
pande vid dettappra och utmärkta Kronobergs rege:
menta, der ban på det blodiga slagfältet förvärfvadesig
tapperhetens belöning, i den guldmedalj honom till:
delades; hans enda hatt och rock voro genomskjut-
ne af kulor, och i denna drägt inmarcherade han :
hufvudstaden. Det är förlåtligt, om ycglingen här:
vid kände er spartansk stolibet genomst ömma sit
inre, och om han för sin framtid såg en helsnnar
perspektiv, än den man nu tyckes vilja bereda
bonom.
—— ER