för sina trosförvandter i detta land, af hvilket det baft föga tack tillbaka (se Hist. från 4650 till 4720). Utom från engelska Bibelsällskapet, har veterligen hit aldrig kommit någon skärf från utlänningen. Inom 43 år hafva vi likväl remitterat icke så obetydliga summor till Piemont, Grekeland, Wallachiet och nu den till Tyskland i 35 år: och få se, om någonsin en Svensk får en fyrk af denna stiftelse! — Nöden hes landets egna barn, bevittnad af så många stamböcker, synes icke tillåta, att frikostighetea skänkes till främmande, åtminstone borde då denna visas på allas bekostnad, och icke utkräfvas af de minst bemedlade. Det är likväl just dessa, som betala mest till stamböcker och kollekter. Man säger, att gålvan är frivillig: vi finge väl se, om icke Sexman hemsökte så flitigt och klockaren väckte med håfven. För kollekternas växande antal ser man snart ingen gräns annat, än i bristande antal sönoch högtidsdagar. Detta torde ock vara eit skäl, hvarföre Marie bebådelseoch Midsommarsdsgen icke kunna firas på Söndag. Man beklsgar, att vårt beskattningssätt är ojemnt och kostsamt; men ingenstädes framlyser detta tydligare, än vid stamboksuppbörden, om den öfverallt är sådan, som uti Insändarens landsort. Den direkta skatten gör 40 å 46,000 Rdr och uppbördskostnaden 50 a 60,000 Rdr. Utvägen, att genom tiggeri få bebofven föllda, manar ej beller till hushållning och omtanka. — En hvar bör bekosta siit rum i kyrkan, och ej hvälfva denna kostnad på andra. Alidraminst borde en sådan, som Riddarholmskyrkan, uppbyggas genom tiggarlistor: har nationen råd, att med allmänna medel bekosta så mycken annan lyx, så borde väl ock dess s. k. Pantheon af allmänna medel åter upprättas. Ins. boppas hafva väckt upp märksamheten på en sak, som hittills synts obetydlig, och skall årligen hädanefter tags samma uppmärksamhet i anspråk. aGutta cavat lspidem mon vi, sed sepe cadendo.n