för sina trosförvandter i detta land, af hvilket
det baft föga tack tillbaka (se Hist. från 4650
till 4720). Utom från engelska Bibelsällskapet,
har veterligen hit aldrig kommit någon skärf
från utlänningen. Inom 43 år hafva vi likväl
remitterat icke så obetydliga summor till Pie-
mont, Grekeland, Wallachiet och nu den till
Tyskland i 35 år: och få se, om någonsin en
Svensk får en fyrk af denna stiftelse! — Nö-
den hes landets egna barn, bevittnad af så
många stamböcker, synes icke tillåta, att fri-
kostighetea skänkes till främmande, åtminstone
borde då denna visas på allas bekostnad, och
icke utkräfvas af de minst bemedlade. Det är
likväl just dessa, som betala mest till stam-
böcker och kollekter. Man säger, att gålvan
är frivillig: vi finge väl se, om icke Sexman
hemsökte så flitigt och klockaren väckte med
håfven. För kollekternas växande antal ser
man snart ingen gräns annat, än i bristande
antal sön- och högtidsdagar. Detta torde ock
vara eit skäl, hvarföre Marie bebådelse- och
Midsommarsdsgen icke kunna firas på Söndag.
Man beklsgar, att vårt beskattningssätt är
ojemnt och kostsamt; men ingenstädes fram-
lyser detta tydligare, än vid stamboksuppbör-
den, om den öfverallt är sådan, som uti In-
sändarens landsort. Den direkta skatten gör
40 å 46,000 Rdr och uppbördskostnaden 50 a
60,000 Rdr. Utvägen, att genom tiggeri få
bebofven föllda, manar ej beller till hushåll-
ning och omtanka. — En hvar bör bekosta
siit rum i kyrkan, och ej hvälfva denna kost-
nad på andra. Alidraminst borde en sådan,
som Riddarholmskyrkan, uppbyggas genom tig-
garlistor: har nationen råd, att med allmänna
medel bekosta så mycken annan lyx, så borde
väl ock dess s. k. Pantheon af allmänna medel
åter upprättas. Ins. boppas hafva väckt upp
märksamheten på en sak, som hittills synts
obetydlig, och skall årligen hädanefter tags
samma uppmärksamhet i anspråk.
aGutta cavat lspidem mon vi, sed sepe ca-
dendo.n