loraärar Cd ny 5Sxapandee nDadu, CUSer Iralllag ges OpC-
redt, oöfvertänkt och opröfvadt. Redan år 41822
på elfte året efter Lagkommittens förordnande vore
dess författande förslager till civila balkarna af la-
gen, alla efter hand i tryck, jemte dertill hörande
motiver och protokoller, utgifoa, med uppmaning
till allmänheten att dervid afgifva anmärkningar.
Arbetet var en predukt af män med allmänt vits-
ordad lagkunskap och erfarenhet. Den revision
öfver arbetet, som med anledning af inkomns an-
märkningar företogs, blef 4 år sadnare, eller för
14 år tillbaka afslutad och förslaget till allmän ei-
villag utkom då helt och i ofulländadt skick. Man
I vet att efter den tiden Götha och Skånska Hofrät-
terna samt Högsta Domstolen inkommit med an-
märkningar, de förra med redaktionsförslag i de
I deiar hvaruti do skildt sig från Lagkommitten. En
mängd till den civila lagstiftningen hörande vigti-
ga ämnen hafra vid de flere föregående riksdagar
blifvit hos Rikazens Ständer behandlade, hvarvid
alltid Lgkommiitens förslager rådfrågats och mer-
endels tjenat till grund för utfärdade nya författ-
ningar. Kriminsallagen åter utgafs med motiver
och protokoller år 41832, efter samarbete mellan
Svenska och Norrska lagkommitterade. Öfver in-
komne anmärkningar från de juridiska fakulteter-
ne och flere bland allmänheten meddelade lagkom-
mittÅn vid slutet af år 4838 utförligt betänkande
jamte revideradt förslag. Deröfver äro samtlige
rikets Hofrätter och H. Domstelen hörde och de
förras anmärkningar redan tryckte. Med de vid-
sträckta materialier, som sålunda erbjuda sig, skall
det visserligen för skickliga och af nit för saken
lifvade män ej blifva svårt att lägga siutstenen till
I detta vigtiga arbste, helst jag är öfvertygad att om
skiljaktigheter i gruadsatser uti en eller flere frå-
gor skulie erfordra någon omarbetning, lagkommit-
tens förslager dock för det hela både i materielt
jafssende och till redaktion äro med den sorgfälliga
I granskning utförde att i andra delar sällan någon
förändring kan komma i fråga.
Men fianer af Lagkommiticens protokoller, att i-
från första stiftelsen både Justitie Statsministern,
tvenne Justitis-Råd, samt Jussie-Kansleren och
Justite-Ombudsmannen rarit derutW verksamt delta-
gande. Ingen af dem förebar någet hinder af sina
öfriga tjenstbefattningar, hvilket ej eller bör befa-
ras af deras efterträdare, de der troligen ej vilja lem-
na dem företräde i kärlek för saken och nit för natio-
nens tätt. Jag föreställer mig äfven att jemte Justitie-
Ministern skulle de 3:ne Hofrättsledamöterne kom-
ma att sysselsättas med det omedelbara arbetet och
de öfriga ledamöternas befattning egentligen bastå
uti gransiniag och revision, enligt den fördelning
hvarom kommittens ledamöter sig emellan öfver-
enskommo. Någon tillämpning emot verkställighe-
ten af mitd förslag kan destomindre hemtas från
grundlagen, som Högsta Dorostolens yitrande öf-
ver både civil- och kriminallagen redan är afgif-
vet och all aniedning ärjatt förmoda, det domsto-
lens ytterligare hörande föga skulle för lagarbetets
förbättriag blifva af någon väsendilig nytta, utan
endast förorsaka ett onödigt uppehåll, så väl deri,
som uti domaregöromålen.
Det ligger i sakens natur, att kostnader icke
kuppa undvikas. De blifva dock här ej af någon
stor betydenhet, då de ej torde komma att bestå
i annat än adjunktionsmedel för dem, som under
tiden förrätta de 3:ne Hofrättsledamöternes tjenst,
och uti skälige rese-, hyres- och traktamentskost-
nader för de 2:ne ledamöterne, som tillkallas fån
Götha och Skånska Hofrätterne.
Men om pu genom det sätt jag sökt antyda ma-
tionen kunde vara viss att vid nästa ordinarie
riksmöte erbålla från regeringen ett fullständigt
utarbetadt och af dersamrma godkändt lagverk, så
återstå dock betänkligheter af anvan art, nemligen
huru detta vigtiga ärende bör hos Rikets Ständer
behandlas.
Det skulle väl synas, som borde denna fråga till-
höra Rikets Ständers afgörande vid samma riksdag,
då den Kongl. propositionen afläts. Med erfarenhet
om Riksdsgsärendernes gång, lärer dock ingen fela
att inse svårigheterna eller rättare omöjligheten
att vinna ändamålet, så vida de i allmänhet gäl-
lande former för öfverläzgningar och beslut inom
representatioren skola i förevarande ämne i all
vidsträckthet tillämpas, helst de om lagens grund-
satser och deras utveckling i en oändlig mångfald
af detaljer både hos Lagutskottet och hos de fyra
Riksståaden troligen förefallande diskussioner, til-
lika med sammanjemkning af olika meningar, ofel-
bart komma att upptsga tiden för flere riksdagar,
utan visshet ens, att hvad vid en föregående vore
tillgjordt ej kunde vid en efterföljande undergå
förändring. Det måste således blifva ytterst vig-
tigt, att genast göra sig betänkt på förslag till de
modifikationer i grundiagen, som sakens natur o-
vilkorligen kräfver, och att derem hos Konstitu-
tiensutskottet väcka motion, på det att betänkan-
det deröfver må kunna hvila till afgörande vid nä-
sta riksdag.
Jag anhåller, att i sammanhang med den Kongl.
skrifvelsen detta mitt anförande må till Lsagutskot-
tet remitteras. Skulle Utskottet finna, att detsasm-
ma förtjenar afseende i och för de utvägar som
deri anvisas, eller ock deraf finna sig föranledt till .
annat förslog, hvarigenom legverkets framgång må l,
med ännu större säkerhet kunna beredas, lärer Ut-l.
skottet ej eller underiita, att i följd deraf, upp-.
gifva de jemkningar i grundlagen, som erfordras
för att sätta Rikets Ständer i tillfälle, att hinder-
löst från onödiga former, i sinom tid vidtaga del.
på dem ankommande, till det åsyftade ändamålet
ledande åtgärder. T. Petrg.
Hr Levin onsåg, i konseqvens med hvad han
förut yttrat, då Kongl. Mej:ts skrifvelse med fat-
tigvårdskommitt6ens betänkande kom Ständerna
tillhanda, att denna nya H. Moj:ts skrifvelse, så-
som icke innefattande någon proposition i afseen-
de på det nya lagförslaget, ej kunde erhålla remiss
till Utskott, utan borde läggas till handlirgarne.
Er Lagergren: Såsom ledamot af Lagutskottet!
kunde Tal. upplysa, att redan från Bondeståndet
motioner ankommit till Utskottet i afseende på i-
frågavarands lagförslag ech att Utsk. således kom-
me att med detsamma taga befattning, hvarföre
remiss å denna K. M. skrifvelse ej torde kunna
vägras. Tal. bade med nöje afhört Hr Petres in-
tvaecanmta anförande och förklarada honom derfära!