loraärar Cd ny 5Sxapandee nDadu, CUSer Iralllag ges OpCredt, oöfvertänkt och opröfvadt. Redan år 41822 på elfte året efter Lagkommittens förordnande vore dess författande förslager till civila balkarna af lagen, alla efter hand i tryck, jemte dertill hörande motiver och protokoller, utgifoa, med uppmaning till allmänheten att dervid afgifva anmärkningar. Arbetet var en predukt af män med allmänt vitsordad lagkunskap och erfarenhet. Den revision öfver arbetet, som med anledning af inkomns anmärkningar företogs, blef 4 år sadnare, eller för 14 år tillbaka afslutad och förslaget till allmän eivillag utkom då helt och i ofulländadt skick. Man I vet att efter den tiden Götha och Skånska Hofrätterna samt Högsta Domstolen inkommit med anmärkningar, de förra med redaktionsförslag i de I deiar hvaruti do skildt sig från Lagkommitten. En mängd till den civila lagstiftningen hörande vigtiga ämnen hafra vid de flere föregående riksdagar blifvit hos Rikazens Ständer behandlade, hvarvid alltid Lgkommiitens förslager rådfrågats och merendels tjenat till grund för utfärdade nya författningar. Kriminsallagen åter utgafs med motiver och protokoller år 41832, efter samarbete mellan Svenska och Norrska lagkommitterade. Öfver inkomne anmärkningar från de juridiska fakulteterne och flere bland allmänheten meddelade lagkommittÅn vid slutet af år 4838 utförligt betänkande jamte revideradt förslag. Deröfver äro samtlige rikets Hofrätter och H. Domstelen hörde och de förras anmärkningar redan tryckte. Med de vidsträckta materialier, som sålunda erbjuda sig, skall det visserligen för skickliga och af nit för saken lifvade män ej blifva svårt att lägga siutstenen till I detta vigtiga arbste, helst jag är öfvertygad att om skiljaktigheter i gruadsatser uti en eller flere frågor skulie erfordra någon omarbetning, lagkommittens förslager dock för det hela både i materielt jafssende och till redaktion äro med den sorgfälliga I granskning utförde att i andra delar sällan någon förändring kan komma i fråga. Men fianer af Lagkommiticens protokoller, att ifrån första stiftelsen både Justitie Statsministern, tvenne Justitis-Råd, samt Jussie-Kansleren och Justite-Ombudsmannen rarit derutW verksamt deltagande. Ingen af dem förebar någet hinder af sina öfriga tjenstbefattningar, hvilket ej eller bör befaras af deras efterträdare, de der troligen ej vilja lemna dem företräde i kärlek för saken och nit för nationens tätt. Jag föreställer mig äfven att jemte JustitieMinistern skulle de 3:ne Hofrättsledamöterne komma att sysselsättas med det omedelbara arbetet och de öfriga ledamöternas befattning egentligen bastå uti gransiniag och revision, enligt den fördelning hvarom kommittens ledamöter sig emellan öfverenskommo. Någon tillämpning emot verkställigheten af mitd förslag kan destomindre hemtas från grundlagen, som Högsta Dorostolens yitrande öfver både civiloch kriminallagen redan är afgifvet och all aniedning ärjatt förmoda, det domstolens ytterligare hörande föga skulle för lagarbetets förbättriag blifva af någon väsendilig nytta, utan endast förorsaka ett onödigt uppehåll, så väl deri, som uti domaregöromålen. Det ligger i sakens natur, att kostnader icke kuppa undvikas. De blifva dock här ej af någon stor betydenhet, då de ej torde komma att bestå i annat än adjunktionsmedel för dem, som under tiden förrätta de 3:ne Hofrättsledamöternes tjenst, och uti skälige rese-, hyresoch traktamentskostnader för de 2:ne ledamöterne, som tillkallas fån Götha och Skånska Hofrätterne. Men om pu genom det sätt jag sökt antyda mationen kunde vara viss att vid nästa ordinarie riksmöte erbålla från regeringen ett fullständigt utarbetadt och af dersamrma godkändt lagverk, så återstå dock betänkligheter af anvan art, nemligen huru detta vigtiga ärende bör hos Rikets Ständer behandlas. Det skulle väl synas, som borde denna fråga tillhöra Rikets Ständers afgörande vid samma riksdag, då den Kongl. propositionen afläts. Med erfarenhet om Riksdsgsärendernes gång, lärer dock ingen fela att inse svårigheterna eller rättare omöjligheten att vinna ändamålet, så vida de i allmänhet gällande former för öfverläzgningar och beslut inom representatioren skola i förevarande ämne i all vidsträckthet tillämpas, helst de om lagens grundsatser och deras utveckling i en oändlig mångfald af detaljer både hos Lagutskottet och hos de fyra Riksståaden troligen förefallande diskussioner, tillika med sammanjemkning af olika meningar, ofelbart komma att upptsga tiden för flere riksdagar, utan visshet ens, att hvad vid en föregående vore tillgjordt ej kunde vid en efterföljande undergå förändring. Det måste således blifva ytterst vigtigt, att genast göra sig betänkt på förslag till de modifikationer i grundiagen, som sakens natur ovilkorligen kräfver, och att derem hos Konstitutiensutskottet väcka motion, på det att betänkandet deröfver må kunna hvila till afgörande vid nästa riksdag. Jag anhåller, att i sammanhang med den Kongl. skrifvelsen detta mitt anförande må till Lsagutskottet remitteras. Skulle Utskottet finna, att detsasmma förtjenar afseende i och för de utvägar som deri anvisas, eller ock deraf finna sig föranledt till . annat förslog, hvarigenom legverkets framgång må l, med ännu större säkerhet kunna beredas, lärer Ut-l. skottet ej eller underiita, att i följd deraf, upp-. gifva de jemkningar i grundlagen, som erfordras för att sätta Rikets Ständer i tillfälle, att hinderlöst från onödiga former, i sinom tid vidtaga del. på dem ankommande, till det åsyftade ändamålet ledande åtgärder. T. Petrg. Hr Levin onsåg, i konseqvens med hvad han förut yttrat, då Kongl. Mej:ts skrifvelse med fattigvårdskommitt6ens betänkande kom Ständerna tillhanda, att denna nya H. Moj:ts skrifvelse, såsom icke innefattande någon proposition i afseende på det nya lagförslaget, ej kunde erhålla remiss till Utskott, utan borde läggas till handlirgarne. Er Lagergren: Såsom ledamot af Lagutskottet! kunde Tal. upplysa, att redan från Bondeståndet motioner ankommit till Utskottet i afseende på ifrågavarands lagförslag ech att Utsk. således komme att med detsamma taga befattning, hvarföre remiss å denna K. M. skrifvelse ej torde kunna vägras. Tal. bade med nöje afhört Hr Petres intvaecanmta anförande och förklarada honom derfära!