allvarligen är, att bibehålla nuvarande t. f. StatsSekreteraren Biskop Heurlin såsom chef för Ecklesnstikdepartementet; ja, att detta icke allenast skall vara så godt som afgjordt, utan på köpet med det tillägge, att Hr Heurlin jemte sitt departemeat, skulle få fortfarande innehaflva sitt Biskopsstift, emot föreskriften i regeringsformen, som förbjuder någon att jemte StatsRädsbefattning bekläda annat civilt embete. I afseende på de konsultativa StatsRåden skulle valet stå mellan Grefve Horn och en annan person, samt med bibehållande af endera Frih. Åkerbjelm eller von Schu!zenheim. Kommer detta att gå i lås, och icke till en del sönderbrytas af 406och 407:de paragraferna Regeringsformen, så är det ej svårt att förutse resultatet. Friherre Palmstjerna är onekligen en välmenande man, har ock i vår tanka bättre hufvud än mången i anledning af hans svirigbet att uttrycka sig muntligen nu tilltror honom, samt öfverlemnad åt sig sjelf, en både hederlig oah aktningsvärd karakter. Men han bar gifvit så oemotsägliga prof af brist på konseqvens och en efter vår ofvertygelsa oursäktlig vekhet att gifva efter för vederbörandes önskningar, att väl svårligan någon kan finnas, mindre tjenlig att ingifva nationen fullt förtroende, på en plats, der folket framför allt vill se orubblig stadga och mod att göra sin egen tanka gällande. Eller förnekas väl detta omdöme af det sätt, hvarpå bemälde Friherre emottog och utöfvade ordförandeskapet i B:nkoUtskottet vid sista riksdag, eller af svagheten att låta ofvertala sig att hålla. det famösa talet i Norrköping eller af hans propositions-vägringar och användande af 90 S:a såsom Landtmarskalk. An Biskop Heurlin, som till stor del afvig mot de nyare ideerna i frågan om läroverkens reform, derjemte varit i många fall helt och hållet inne i det gamla systemet och inom sitt Stånd både vid denna och förra Riksdag en af dem som ifrigast, fastän med sin kända fiahet och klokhet, arbstat för det gamla systemet. Är det män med sådana antecedentia som man vill erbjuda Sverges Ständer och folk vid en försoningsakt? Hvad Grefve Horn i detta fall har att komma med, det vilje vi tills vidare lemna osagdt. Han är en man af heder, som alitid till en viss grad skall ihågkomma sina förbindelser och sin ställniog till nationen; men ordnandet af den kaotiska förbistringen i våra organisationer, som är så högst nödvändigt är han i vår tanka icke vuxen, eburu visserligen ungefär fullt ut så mycket som flere af de öfrige. Sådan visar sig nu den närmaste synkretsen. Dea som lefver får väl se, huruvida M2j månad deruti kan medföra någon förändring och fläkta några uppfriskande vårvindar åt Svenska folket. — Den för befälhafvarne å de till Msdelhafvet afgående Örlogsskonertarne Felk från Carlskrona och VAigle från Götheborg utfärdade instruktion, innehåller hufvudsakligen, att de skola skydda Svenska och Norska fartyg från öfvervåld af kapare och konvoyera de fartyg, för bvilka sådant bistånd äskas; att de från Gibraltar gifva Svenska och Norska Konsulerne i Spanska och Franska hamnar sin ankomst och resans ändamål tillkänns; att konvoyeringerne utföras från Gibraltar till höjden af Algier med fartyg, som äro till denna stad destinerade, och förbi Cap Gate med fartyg, som hafva annan destinationsort, och bör kryssning mellan Gibraltar och Cap Gate verkställas. Cheferne äga bilägga eller rätta de misshälligheter, som i de af fartygen besökta hamnar uppstå mellan skeppare och deras besättningar å Sven. ska eller Norska fartyg. . — Åtskillige ledamöter af de serskilda RiksStånden hafva öfverenskommit, att i anledning af StatsUiskottets nu färdigblifna betänkande angående hufvudtitlarna, nästa Tisdag samman. träda till preliminär rådplägning öfver de vigtiga anslagsfrågorna, och dervid ämnat begagna Vällofl. BorgareStåndets förut åt sina Medständer gästfritt meddelade öfverlåtelse af des: lubbrum, på samma sätt som det skedde näs! före öfverläggningen om grundlagsfrågorna. RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER.