stämmelse ändamålsenligaste stadgar. —LLEE— (Införes på begäran.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Såsom slutligt svar å Hr Geo. Scotts, i Aftonbladet Nr 85, lemnade förklaring, rörande ett par artiklar i Nordisk Kyrkotidning, får jag meddela följande, med anhbåljan, ati Red. behagade lemna ett rum deråt i sin tidning så fort som möjligt. rinner sig någon, mer än Hr Seott sjelf, tillfredsställd af Hr Scotts så kallade förklaring, så är det icke mig emot. Delar någon Hr Scotts mening om bevisningsskyldigheten i förevarande fall, så tager han säkart miste. Jag kunde derföre ännu lemna åt Hr Scott att med bevis styrka de mig gjorda ogruadade beskyllsiagarne. Men det är på tiden att afslöja det skamliga lögnsystem, Hr Scott icke räknar under sin värdighet att sätta i omlopp. Derigenom skall jag bespara mig sjelf vidars obehag af en lumpen strid om några papper och Hr Scott besväret af konfiskation å min tidning; derigenom, ändtl. taxera Br Scotts ädelmod, att icke draga en Svenska Församlingens lärare till rätta.n Den pstridslystae torde hafva bättre reda på den sak, mot hvilken han strider,, än Hr Scott ksnske skulle önska. Han torde hafva god reda på methodisternas förfarande i åtskilliga länder och verldsdelar, stamlandet England icke ens undantaget. Han torde hafva god reda på methodisternas bedrifter på Söderhafvets öar, på S:t Barthelemy och i Stockholm. Han torde hafva god reda på förhållandet med! methodismens lärosystem och Engelska Högkyrkans 39 artiklar. Det är honom icke obekant, att alla Kyrkhistoriska förf., både äldre och nyare, lägga dessa art. till grund för nämnde system. Han känner Wesleys egna ord: jag öfverensstämmer med biskopliga Högkyrkan i alla hufvudläror, i dess böner, artiklar och homilier.v Likaså god reda har jag på den Skrift, Hr Scott utgaf 4838, till svar på en värdigare motståndares, nemligen Stockholss Consistosii anmärkningar. Men då jag fann den öfverflöda af menniskors vittnesbörd och sakna det vittnesbörd, som kommer af Gud, så ansåg jag den icke värd att pämna, utan kom dervid ovilkorligen att tänka på Christi ord till Fariseerna: ;Huru kunnen J tro, J, som tagen pris hvar af androm, och den pris, som kommer allena af Gud, söken I intet? Hvad motständarens värdighet eller ovärdighet för öfrigt beträffar, så skulle jag tro, att, utan anseende till person, den är den värdigaste motståndare, som har sanningen på sin sida. Det mystiska i Hr Scotus uttryck: stillkomsten af den motion, som väcktes mot methodisterna hos Ridderskapet och Adeln, är nogsamt bekant, skulle jag ej våga försöket att belysa, om ej Herr Scott på enskild väg lemnat kommentarier dertill, då ban pousserat den satsen bland sina anhängare, att jag skulle föranledt denna motion. Till vederläggning bifogas intyget AF 4, af Motionären, Hr Friherre Fleming. Ehuru mitt samvete icke skulle förebrå mig, om jag verkligen varit en orsak till motionen, så bör dock Hr Scott blygas inför sitt samvete öfver den osanning och bakslugbet, som han tillåter sig. En annan stridskamrat har i Freja från en politisk synpunkt uppvisat det oanständiga och gemena i nyssnämnde Hr Scotts yttrande: och jag får endast tillägga, att, hade jag velat begagna motionens nyckel, så kunde jag i sanning öppnat för mig många dörrar. Beträffande den åsyftade råheten i mitt genmäle, så är det aldrig min sed att slå med torra ris, som brista mellan fingrarna. För öfrigt, och vill Er Scett sträcka råheten ännu längre, så kunde väl komma derpå an, hvilken som är mera rå, en f. d. skräddaregesäll och kramhandelsbetjent eller en pastoraliter examinerad prestman. Vill ödet så hafva det, att den åsyftade motionären, som talat om det lägre presterskapets råhet, deri äfven inbegriper de af motionären sjelf bildade sujetter, så får jag väl finna mig deruti: och Hr Scott har dermed sagt motionären en mycket söt och hygglig komplimavg. Anstår det en Christi tjenare, såsom Hr Scott vill anses vara, att fara med lögn och falskhbet, såsom han gör, så glömmer jag gerna hvad en Christi tjenare anstår. Och lider Svenska kyrkan af lärare,, som med sanningens vapen anvgripa både den grofva lastbarheten och den falska andeligheten, för hvilken sednare man är färdig öppna dörrar och fönster, så är det lidandet lika välförtjent, som väl beräknadt. Hvad nu slutligen angår sjelfva hufvudfrågan om itEkomsten af de omtvistade handlingarne och deras offentliggörande, så tror jag mig endast beböfva bänvisa till attesterna AF 2 och 3, hvaraf den vördade allmänheten tilllka kan döma, hvem som huggit i vädrat, Scott eller jag, och hvad aktning och förtroende den förtjenar, som, likt Hr Scott, kan så förgäta, att han tillgriper sådana medel till genomdrifvande af nedriga och egenkära afsigter, hvilket ock är orsaken, hvarför jag, rörande denna sak, icke inlåter mig i vidare genmäle med en person, för brilken sanningen ör af eå fäga vigt och botydelse. Stockholm den 44 April 1840. MN J. TERNSTRÖM. JE 4. Att den af undertecknad väckta motion på Riddarhbuset emot Methodisterna bar tillkommit utan Pastors-Adjankten J. Ternströms vetskap eller ringaste tillgörande, intygas, Stockholm den 43 April 4840. H. R. FLEMING, Kapten. JM 9. Att jag på Pastors-Adjunkten Ternström öfverlåtit min rätt till tryckning af artikeln om Läserieti Norrala, och att nämnde originalartikel, lika lydande med den i Nordisk Kyrkotidning JA 4 och 3 intagna, tillika med författarens skrifiliga utlåtelse, att den får tryckas, är i Ternströms händer, intygar, Stockholm d. 44 April 1840. N. J. EKDAHL. JM 3. Att Hr Geo. Scott sjelf, vid flera tillfällen, begärt, att de omtvistade Finska brefven, eller en derpå grundad berättelse, skulle, på sätt skedt är, intagas i Nordisk Kyrkotidning, och att han ej vid handlingarnes åter fordrande återtog sin begäran om deras tryckning, intyga, Stockholm d. 45 April 1840, N. J. EKDAHL. J. JANSON.