att tillika förestå Slateexpeditionerna, ansett sig böra bereda en i flera afseenden för tjenstens utöfniag vyttig tillgång på rymlig och passande lukal till boning i sådans större härvarande kronans hus, hvarest tillika Statsexpeditioner kunna inrymmas; hvarföre Rikets Ständer auhålla, att H. M. måtte låta anbefalla en lämplig fördelning af sådane lo kaler, inom de Kronans hus som äro belägne på Riddarholmerz, Norrmalm, Blasiiholmen och Skeppsholmen, hvartill Rikets Stwänder anzs tillräcklige tillfållen finnas. Rikets Ständer bevilja äfven ett årligt ansleg af 666 Rdr 32 sk. bko til: hyra al möbler för hvardera afnämnde miaistrars enskilta bonings rum, om, på sätt Rikets Ständer förmoda, möblersas anskaffand2 och underhå lgenom entreprenad, dermed kuade åstadxommas, och i bändelse deta ej kunde före näs:a riksdag ske, äga dessa embetsmän, då de bebo de dom anslagne lokaler, att sjelfve disponera anslaget, såsom ena ersättning för bruket af egna möbler. — Hvod åter angår lönen till en ladamot i Högsta Domstolen efter JustitiRStatsministern, skola Rikets Ständer å stat uppföra lön åt dessamma, men då Rikets Siänder icke fått af Eders Moj:: emottaga någon anledning att bedöma, huru de egentliga embetsbestyren skulle blifva för de så kallade Exoeditions-cheferna, eller huru vida de nuvarande Expeditions-Sekreterarne icke dertill kunde utses; och då Rikets Ständer trott sig finna af de förslag, som Uiskott och kommitterade afgifvit under behandlingen af frågerna om Siyrelse-verkens reglering vid föregående riksdagar, att depertementerna eller stats-expeditionerna i allmänhet synas tarfva flere underordnade Expeditionschefer, för de olika detaljer inom hvardera Expeditionen, hvilkens egentliga chef Rikets Stäader förmoda att den allena ansvarige Ministern, både för egea och allmän säkerhet, kan och bör blifva; anse Rikets Ständer sig icke nu kunna bevilja något särskildt anslag för desamma, utan anhålla, i) häadelss Ständerna icke innan riksdagens slut skulle få emottaga ett ful!ständigt förslag till Minister departementernas organisation, att Eders Maj:t måtte tillåta de blifvande ministrar, att intill Rikets Stäoders nästa sammanträde, af titelas besparinger, söka tillväzabringa hvad som erfordras, för att till ett lönebslopp af 2500 Rår Bko förhöja löneinkomsterna åt de dem underordnade Expeditionschefer; hvilka embetsmän Rikets Ständer an-! hålla icke måtte till annan rang upphöjas, än den nuvarande Expeditionssekretlerare åtnjuta, på det att sådant ieke må föranleda till framtida anspråk: å högre löaer,. Återremiss yrkades. I Petter Claösson fråa Elfsborgs lån ansåg det ej vara en förhöjd lön, som gör embetsmannen mera gagnelig. Talaren yttrada: Oa händer det, att ju siörre lön han åtnjuier, des:io mind:e har han öfver; ty fåfängan skapar alltid nya behof. Konsten är att rätt hushålla; då blir min ofta belåten med litet mog; och denna konst, utöfvad af statens: embeismän, skulla på administrationen hafva ewt välsignelserikt inflysande.n l Måinga ledamöter instämde med Hans Jansson. r Anders Andersson från Skaraborgs län fåstade Mig i synnerhet vid dena föreslagna lönen för deny nye ledamoten af Högsta Domstolen, hbvilken lön talaren ansåg det hvarken värdigt eller ändamålsenligt: att nedsätta. I Rulberg: kOm man skulle tillägga de nya depar-; tementscheferna möblersds hoteller, så skulle sådat endast medföra en ökad utgift för staten, serdeles vid flera ombyten. då en efierträdare måbända funne sig mindre belåten både med huset och möblerna. Andemålsenligast är att åt hvar och en af dem anslå en viss summa såsom hyresmedel. Vic? Talmannen Per Ericsson instämde med Norberg. Strindlund sade sig icke kunna bedöma ionebållet af alla de granna skrifter och meritlistor, som : blifvit inom Ståndet framlemnade under denna öf-) verläggning. Talaren erinrade, att Rikets Ständer sjelfve beslutat den pya organisationen sf Statsrådet, och förmenade, att om mu förevarands betän-: kande afslås, så blir följden den, att de nya Statsråden varda alldeles lönlöse; och ingen lärer vara till den grad nitisk, att han vill förvalta ett så maktpåliggande och träget embete utan någon vedergällsing. Anskaffande af möblerade hotelier afstyrkte Talaren, emedan denna utgifi icke kan beräknas, och redogjorde för den synpunkt, hvarifrån StatsUiskottet beträffande taffelpenningarnas storlek utgått, nemligen att derigenom förekommas allt för stora pensioner; hvarvid Taleren jemväl yttrade: Derigenom att pensionerna blifva lika stora, vinnes den fördel, ait en departemenischef, som är trött vid sin befattning, kunde öfvertaga et konsultstivt Stadsrådsembete, till stor fördel för ärendernas gång, alldenstund han förut är bekant med ealia styrelsens grenar. Yrkade återremiss, men bestrad afslag. MH Nils Persson från Örebro lär, Appelqvist från Blekinge och Sone Persson från Skåae förklarade, att de, såsom ledamöter i StatsUiskottet, hado sökt bed AM hän ÅK Qrss AR ca mo jakttaga den yttersta sparsamhet, men att de i åtskilliga frågor ej kunnst göra sin mening gällande. Henrik Andersson fråa Örebro län önskade, det: StasgU:stottet måtte erinra sig, aut i fall lönerna: nu tillagas lågt, kunna de, om så skulis anses behöfliss och Nyttigt, höjas vid ett kommande riksmöte; msn motsatsen häraf blef deremet svårare. Hans Persson från Gefleborgs lån ansåg det vådligt act arsknffa ministerhotel, slraminst då intet kostnadsförslag vore uppgjordt beträffande dylika boställen, dem ban förmenade skola, i tidens läsgd, kunna blifva lika cbottenlösa som Höganäs grufvar. I öfrigt talade hsn i öfverensstämmelse med Hans Jansson. l Nils Persson från Södermanland bad Ståndet ej lemna ur sigte, att derost möblerade boställen icke blefvo att tillgå för de nya dapartementscheferna, skulle staten måhända gå miste om att i rådkammaren so mången skicklig, men minåre bemedlad ran, hvilken af fruktan för de dryga omkostnader-! na för exa etablering i Stockholm, i fall han t. ex. är bosatt på landet, skulie efskräckas från att antaga eit anbud till något af ifrågavarande embeten. Anders Andersson från Skarabergs län ech Ap-; pelqvist från Bletinge framställde fördelen af att hyra möbler till mizisterhotellerna. i Strindlund: Frågso, hvarom vi nu öfverlägga,