på expesitionen många och större arbaten, och vi återkomma snart till honom. Tvenne smärre stycken i oljefärg af Schitzercrantz, cen gardist, hvilande under marsch och en Morakulla med sitt barn på Tyggen fullärda katalogen för denna afdelning. De tyckas raig icke egentligen utmärät2, men hålla sig till det jemna slaget. Men, min gud! hoppa då icke alldeles förbi tveons da största taflornva! rycker ni mig i armen. Det är sanut. Hr Bennets aLidugårdsgärdes-revy och aHyllaingen i Stockholm 1848, det är ett par ganska stora taflor. Det är dessutom ett par rätt kuriösa taflor, synnerligast den förra, för en mängd porträtters skull, såsom Mamseile Hörqvist med en fot, lånad från en modjurnals-plansch, Hr Askelöf, Hr Manderströsa och andra notabiliteter, som se här, och 33 der! Det hela röjer imedlertid alltför tydligt mera en dilettant än en artist, och innebär med detsamma ett giltigt anspråk på ndantag från en alltför nogräknad kritik. På byliningstaflan är förgrundens vatten icke illa måladt och de tusendstals små menniskogrupporna utförda med ett oändligt tålamod. Slottet tecknar alltför skarpt mot bakgrunden och stiger åskådaren för nära, det är en arkitekiur-ritniog, färglagd i olja. Den anakronvism He B. tillåtit sig i att pryda Strömparterren med en först långt sednare ditplanterad park, må ursäktas för den goda viljans skull. Er B. har för öfrigt, i allmänhet taladt, en pett talsng att träffa likheten i porträtter; et dylikt här befintligtaf grefve v. Bssen, annars ing-lunda något mästerstycke, bär derom vittne. Inaan vi lemna denna afdelning, hafva wi jenväl att taga i skärskådande några skulpturarbaten. Det är ett par byster, tvenae små barn-statyer och en basrelief af Hr Lundberg, samt en aflicka stigande i bad af Byström. Hr L:: små barn sakna icke naivetet och känsla, men det är någonting kantigt i attityden och det hela smakar ännu mycket af ebauche. Basreliefen är högst medelmåttig, och hvarför den blifvit belönad med tvenne pris, — katalogen berättar detta, — är mer än svårt att inse. Hr Byströms flicka är, i synnerhet sedd litet på sned från högra sidan, rätt vacker, utan att vsra något öfversvindligt eller ens oklanderligt. Ställningen är visserligen en persons, som går alt stiga i vattnet, men man kan dock finna attityder, som uttrycka detta mycket lifligaroa. Dreaperiet är, synnerligast på vonstra sidan, klumpigt och tungt. 0. 0.