tionerna. Förenade sig med dem som begärt åter-! remiss. Hr: Hallström förenade sig med Hr Hellsday. Hr Iimnelius förenade sig med Hr Wijk, i hans yrkands på förhöjda löner för Statsrådet, och ansåg att Statsministrarnes löner åtminstone borde motsvara Biskoparnes; begärde återremiss. Hr Noren instämde i Hr Petres yttrande i sista plenum och begärde, på de deri anförda grunder, återremiss. Hr Wern iastämde i Hrr Patrås och Ungers yttranden i förra plenum. Då man mycket lämpligt jemför oss med Norge och önskat, att våra embetsmäns löner borde bestämmas efter de Norska tjen stemännens, anmärkte Talaren, att han för sin del gerna skulle bevilja sådant, då våra embetsverk blefve så inrättade som dö i Norge, och tjonsternes utöfning fordrade så mycken högre ansträngning. Hr Brinck hade gerna önskat, att alla expeditionesna måtte sammanföras i ett hus, men kunde derföre icke föreslå, att staten belastades med kostzaderna, som erfordrades för ett nytt hotels uppförande; då, såsom Taleren heppades, myntet framdeles återkomme under Bergskollegii uppsigt, vore det äfven af nöden, att koliegium hade sin lokal i samma hus; önskade att Departementscheferna, så vidt möjligt vore, kunde komma att bo i samma hus som deras expeditioner, samt ansåg väl, att en Konungens rådgifvere, som fullkomligt uppfattat sin plats, som ej saknar den högre förmåga man bör vänta af honom, som står säker väktare för lagers dörr, som i den högre så väl som den lägre endast ser menniskan, med ett ord en person, som uppfyller allt hvad legstiftaren afsett, — en sådan kunde icke nog högt lönas, men innan någon säker garanti i detta fall vore gifven, kunde icke Talaren bifalla någon förhöjning i de föresisgna ministeriönerno; förenade sig med dem som begärt återremiss. Hr Schartau uppräknade en mängd hus och lokaler, som staten egde och kunde disponera till de ifrågakomne ministerhotellen; fäste uppmärksambeten på nyttan deraf, som han äfven antydt i sin vid betänkandet afgifna reservation, samt på olikheten emellan de Svenska och Nerska embetsverken, som Hr Wern uppgifvit. Norskaregeringen i Stockholm vore aflönad såsom representanter i ett främmande land; åtmicstone ansåge Norrmännen det så; dessutom måste de Norrska ministrarno ofta vara bosatta på tvenne ställen, här för sina personer och i Norge för sina familjer. Hr Bagge ansåg de föreslagna lönerna för låga, så vida Konunger borde kunna göra afseende endast på duglighet och förtjenst, ej på förmögenhet, samt trodde, att lönerna borde, likasom för andra: tjensiemän, anslås i spannmål; yrkads återremiss. I Hr Westman kunde ej tillstyrka förhöjda löner, samt ansåg att hushyremedel borde bestämmes i. stället för ministerhoteller. j Hr Ekholm förenada sig med hved Hr Petre ytitrat, kunde ej tillstyrka någon förböjnirg i lönerna, utan trodde snarare, med afseends på rikets till-; gång, att någon nedsättning borde göres. l Hr Halling upplöste 28 Reg.-Formen ; fästade uppmärksamheten på de tvenne slag af aristokrati som finnas; penningen borde icke bestämma Konungen i sitt val. Man vill at Sverige skall sty-! ras för godt köp; man bör komma ibåg att intet land styres med större omak; i afseende härpå vädjade Talaren til! alla, som kände förhållandet ifrämmande länder. Löneförhöjningsn vore ej så betydliga, ett Statsråd och Statssekreteraren hafva förut tillsammans haft 40,000, pu få Dspartementsehefen och expeditionschefer 41,000 Rdr. Tal. förmodade visserligen att den tid komme, då manfordreadeförhöjsing i dessa löneanpslag, och då staten äfven vo. re bättre än för närvarande i tillfälle att bevilja! det; fästade uppmärksamheten på fördelarne deraf, att alla expeditionerna funnos i samma lokal; den tid vore ännu icke glömd, då Sverges Konung sjelf : besökte embetsverken, och der var i tillfälle att sjelf bemärka ämnen, som man sedan såg hastigt utveckla sig och framflyttas; den tid, hopgades Talaren, vore ej så sflågsen, då vi åter kunna vänta dylikt. För sin del biföll Tal. betänkandet i dess värvarande skick, då Zhan icke funnit så kraftiga skäl framlagda deremot, att en återremiss vore nödvändig. Hr Lagergren. Trodde att man nu kunnst sntaga betankandet i dess helhet, i fall det icke redan af tvenne stånd blifvit återremitteradt, och förenade sig i öfrigt med hvad Hr Halling och . Hegardt yttrat; erinrade om, att lözerne bastämdes för framtiden, icke för ögonblicket, samt önskade det Utskottet måtte tillse, att vid den blif-t vande regleringen indragningsstaten ej kom att be-). lastas med tjenstemänr, af full vigör och skicklighet. . Hr Petre ville, i svledning af en talares yttran: de, att Sverge styrdes med mycken omak, fästa! uppmäksamhe!en derpå, huru iman på sednare ti-S ) k , den gjort allt, för att ,centralisera regeringsbestyren; att styrelsen sålunda belsstet sig med en mängd för densamma fremmande besvär, hvariblond anärstes tillsätningarna ide lägsta grader af landtstaten, js, man hade till och med nyligen sett enj fråga om tvättning af några linnekläder i Grissle-! hamn, dragen under StatsRådets pröfoing. Önska-c de att U:skottet i sitt blifrarde nya betänkande; ville framlägga något förslag för bestämmandet af pensionsrätten och pensionernpas storlek, I Hr Rydin biföll betänkandet, ehuru han önskat, 5 att lönersa för expeditionscheferne blifvit högre) kt upptagna, då desse tjenstemän, efier all sannolik-!n bet, skulle få högst trägna tjenster. I Hr Christierson förmodade att om Utskottets betänkånde i sin helhet nu biifrit antaget, vinsten! deraf ör nationen varit stor, emedan man då kun2 pat hoppats se den nya organiseringen redan reglead; frågan om lokalerna ansåg Tal. ellt för undert ordned, att blifra föremål för Ständernas pröfning; c men då fråga nu vore om återremiss, önskade Tal. att högre löner måtte beviljas åt Utrikes Statsministera cen Expeditionseheferne, samt instämde il9 öfrigt i de skäl Hr Petre anfört uti slit yttrande! u i Oasdegens plenum. d nn i — Hr Genseral-Adjutintea af Dablström har agärt, att få uti detta blad Omnämndt ett mäant