tionerna. Förenade sig med dem som begärt åter-!
remiss.
Hr: Hallström förenade sig med Hr Hellsday.
Hr Iimnelius förenade sig med Hr Wijk, i hans
yrkands på förhöjda löner för Statsrådet, och ansåg
att Statsministrarnes löner åtminstone borde mot-
svara Biskoparnes; begärde återremiss.
Hr Noren instämde i Hr Petres yttrande i sista
plenum och begärde, på de deri anförda grunder,
återremiss.
Hr Wern iastämde i Hrr Patrås och Ungers ytt-
randen i förra plenum. Då man mycket lämpligt
jemför oss med Norge och önskat, att våra embets-
mäns löner borde bestämmas efter de Norska tjen
stemännens, anmärkte Talaren, att han för sin del
gerna skulle bevilja sådant, då våra embetsverk
blefve så inrättade som dö i Norge, och tjonsternes
utöfning fordrade så mycken högre ansträngning.
Hr Brinck hade gerna önskat, att alla expeditio-
nesna måtte sammanföras i ett hus, men kunde
derföre icke föreslå, att staten belastades med kost-
zaderna, som erfordrades för ett nytt hotels uppfö-
rande; då, såsom Taleren heppades, myntet fram-
deles återkomme under Bergskollegii uppsigt, vore
det äfven af nöden, att koliegium hade sin lokal i
samma hus; önskade att Departementscheferna, så
vidt möjligt vore, kunde komma att bo i samma
hus som deras expeditioner, samt ansåg väl, att en
Konungens rådgifvere, som fullkomligt uppfattat
sin plats, som ej saknar den högre förmåga man
bör vänta af honom, som står säker väktare för la-
gers dörr, som i den högre så väl som den lägre
endast ser menniskan, med ett ord en person, som
uppfyller allt hvad legstiftaren afsett, — en sådan
kunde icke nog högt lönas, men innan någon sä-
ker garanti i detta fall vore gifven, kunde icke Ta-
laren bifalla någon förhöjning i de föresisgna mi-
nisteriönerno; förenade sig med dem som begärt å-
terremiss.
Hr Schartau uppräknade en mängd hus och lo-
kaler, som staten egde och kunde disponera till de
ifrågakomne ministerhotellen; fäste uppmärksambe-
ten på nyttan deraf, som han äfven antydt i sin
vid betänkandet afgifna reservation, samt på olik-
heten emellan de Svenska och Nerska embetsver-
ken, som Hr Wern uppgifvit. Norskaregeringen i
Stockholm vore aflönad såsom representanter i ett
främmande land; åtmicstone ansåge Norrmännen
det så; dessutom måste de Norrska ministrarno ofta
vara bosatta på tvenne ställen, här för sina perso-
ner och i Norge för sina familjer.
Hr Bagge ansåg de föreslagna lönerna för låga,
så vida Konunger borde kunna göra afseende en-
dast på duglighet och förtjenst, ej på förmögenhet,
samt trodde, att lönerna borde, likasom för andra:
tjensiemän, anslås i spannmål; yrkads återremiss. I
Hr Westman kunde ej tillstyrka förhöjda löner,
samt ansåg att hushyremedel borde bestämmes i.
stället för ministerhoteller. j
Hr Ekholm förenada sig med hved Hr Petre ytit-
rat, kunde ej tillstyrka någon förböjnirg i lönerna,
utan trodde snarare, med afseends på rikets till-;
gång, att någon nedsättning borde göres. l
Hr Halling upplöste 28 Reg.-Formen ; fästade
uppmärksamheten på de tvenne slag af aristokrati
som finnas; penningen borde icke bestämma Ko-
nungen i sitt val. Man vill at Sverige skall sty-!
ras för godt köp; man bör komma ibåg att intet
land styres med större omak; i afseende här-
på vädjade Talaren til! alla, som kände förhållandet
ifrämmande länder. Löneförhöjningsn vore ej så be-
tydliga, ett Statsråd och Statssekreteraren hafva för-
ut tillsammans haft 40,000, pu få Dspartementsehefen
och expeditionschefer 41,000 Rdr. Tal. förmodade
visserligen att den tid komme, då manfordreadeför-
höjsing i dessa löneanpslag, och då staten äfven vo.
re bättre än för närvarande i tillfälle att bevilja!
det; fästade uppmärksamheten på fördelarne deraf,
att alla expeditionerna funnos i samma lokal; den
tid vore ännu icke glömd, då Sverges Konung sjelf :
besökte embetsverken, och der var i tillfälle att
sjelf bemärka ämnen, som man sedan såg hastigt
utveckla sig och framflyttas; den tid, hopgades Ta-
laren, vore ej så sflågsen, då vi åter kunna vänta
dylikt. För sin del biföll Tal. betänkandet i dess
värvarande skick, då Zhan icke funnit så kraftiga
skäl framlagda deremot, att en återremiss vore nöd-
vändig.
Hr Lagergren. Trodde att man nu kunnst sn-
taga betankandet i dess helhet, i fall det icke re-
dan af tvenne stånd blifvit återremitteradt, och
förenade sig i öfrigt med hvad Hr Halling och .
Hegardt yttrat; erinrade om, att lözerne bastäm-
des för framtiden, icke för ögonblicket, samt ön-
skade det Utskottet måtte tillse, att vid den blif-t
vande regleringen indragningsstaten ej kom att be-).
lastas med tjenstemänr, af full vigör och skicklighet. .
Hr Petre ville, i svledning af en talares yttran- :
de, att Sverge styrdes med mycken omak, fästa!
uppmäksamhe!en derpå, huru iman på sednare ti-S
)
k
,
den gjort allt, för att ,centralisera regeringsbesty-
ren; att styrelsen sålunda belsstet sig med en mängd
för densamma fremmande besvär, hvariblond an-
ärstes tillsätningarna ide lägsta grader af landt-
staten, js, man hade till och med nyligen sett enj
fråga om tvättning af några linnekläder i Grissle-!
hamn, dragen under StatsRådets pröfoing. Önska-c
de att U:skottet i sitt blifrarde nya betänkande;
ville framlägga något förslag för bestämmandet af
pensionsrätten och pensionernpas storlek, I
Hr Rydin biföll betänkandet, ehuru han önskat, 5
att lönersa för expeditionscheferne blifvit högre) kt
upptagna, då desse tjenstemän, efier all sannolik-!n
bet, skulle få högst trägna tjenster. I
Hr Christierson förmodade att om Utskottets be-
tänkånde i sin helhet nu biifrit antaget, vinsten!
deraf ör nationen varit stor, emedan man då kun- 2
pat hoppats se den nya organiseringen redan regle-
ad; frågan om lokalerna ansåg Tal. ellt för under- t
ordned, att blifra föremål för Ständernas pröfning; c
men då fråga nu vore om återremiss, önskade Tal.
att högre löner måtte beviljas åt Utrikes Statsmi-
nistera cen Expeditionseheferne, samt instämde il9
öfrigt i de skäl Hr Petre anfört uti slit yttrande! u
i Oasdegens plenum. d
nn i
— Hr Genseral-Adjutintea af Dablström har
agärt, att få uti detta blad Omnämndt ett mäant