— BONDESTÄNDET. Plenum den 4 April. Detta plenum begyntes med reservationer mot Ståndets besiut den 26 Mars angående sätlesiägares representationsrätt inom Bondesiåndes. (Se gårdagens supplsment.) Strindlund yttrade i sin reservation, att detta var, enligt hans tanka, det för Bondeståndet mest skadliga beslut, som blifvit fattadt allisedan 4810. Reservanten ansåg den ära, som Bandeståadet förskaffat sig genom säteriägarnes intagande, hafva blifvit betald med kronohemmans åboers uteslutande; ty ordet: chemmans-ägare, u:i den nya 15 S Riksdagsordningen måste, enligt Strindiunds tanka, tolkas efter ordalsdelsee; och Kongl. förordningen dan 21 Februari 14789 tillägger kronohemmans-åboerne endast besittnings-, men ej äjande-rätt. O:det cKronohemman utwvi 22 bade icke något inflytande på tolkningen af 45 S:s tydliga ordalydeise, och han fruktade, att vid ett kommands Riksmöte, man möjligen äfven kunda uitränga kronoskattebönderna från deras representasionsrätt. I sådant fall, fortfor reservanten, borde Bondeståndet få ett grannare namn, till ringa båtnad för Konung och Fädernesland, samt måbända till sin egen missbelåtenhets Han förbehöll sig, att genom enskilde besvär hos Kongl. Maj:t söka hindra nådig sanktion å denna gruadlagsförändring, enär kronobönderna, bonom veterligen, sjeifve icke hafva förverkat sin represectationsrätt. (Vi halve redan omnämnt något om dessa enskilda besvär.) Johannes Christoffersson från Kronobergs län anmälde äfven sin reservation. Han ansåg visserligen billigt, att representationsrätten utsträcktes till alla ännu orepresenterade klasser, så vidt det kunde ske utan förnärmande af andras, rätt och fördel; men uttryckte, i afseende på ordställningen uti den förändrade 45 S, enahanda farhåga för kronoböndernas uteslutande, som Strindlund; heldst, enligt hans tanka, 22 A uti nyss åberopade grundlag endast innehåller en instruktion för domaren. huru fullmakten bör utfärdas, sedan valet försiggått, och icke kan tillämpas före eller under valet. Han kunde icke inse, hvarföre det vo-e nödigt att nu antaga en så tvetydig och till tvister, samt måhända kronoböndernas uteslutande, ledande grundlsgsförändring, då f:ån KonstitutionsUtskottet snart är att förvänta ett representationsförändringsförslag, som bör kunpa gifva rättvisa åt alla, utan att förnärma någon. Han ansåg sig derföre icke skola handlat efter sitt samvetes pligt, eller motsvarat sina hem-: mavarande kommittenters förtroende, om han icke förvarat denna sin mening i protokollet. Uti dessa begge reservationer instämde Peter Jönsson från Jönköpings, Peter Persson och Per Johnsson från: Calmare, Erik Persson och Olof Persson från Gefleborg, Måns Jösseson, Niklas Jönsson och Per Jönsson från Christianstads, Ola Jeppsson och Lars Nilssonifrån Blekinge, Johannes Johansson från Göiheborgs och Bohus, Nils Jeppsson och Lars Bengtsson från Malmöhus, Matts Ersson och Stephan Andersson från Stockholms samt Olof Olssom från Wesgtefbotsens lån m. fl. Jakob Kihlblom från Södermanland yttrade, att ehuru hsn ej var närvarande, då ifrågavarande grundlagsförändrång af Bondeständet boslutades, fick han likväl du tilkäsnegifva, att han högeligen fägnade sig öfver samma beslut, emedan eit steg deignrn blifvit taget framåt på upplysningens ana. ; Plenum den 4 April. Kongl. propositionen om pensionsanslag för grefve Adilersparres enka. Härvid yttrade Hans Jansson från Elfsborgs län: Förevarande nådiga proposition har väckt en allmän uppmärksamhet, synnerligen emedan det är bekant, att grefvinnan Adlersparre hela vintren uppehålli sig i Paris med stor svit, och der vistasi de Kongl. kretsarne samt förer ståt som en furstinna. Att under sådane förhållanden begära en pension, hvilken ytterst kommer att utgå från det fattiga folket, som ofta måste umbära det nödvändigaste för att betala sina utskylder, är i sanning ganska anmärkniogsvärdt. Jeg gillar Visserligen den berömvärda sats, att staten bör visa sig tacksam för gjorda tjenster. Men för rättskänslan, och för den nstionella, är det sårande att bidraga till lyx och fåfåvgans tillfredsställande. Ständerna hafTa icke genom ett enda dokument blifvit öfvertygade derom, att ifrågavarande dam är i verkligt