TACKLe tlils Oiver mMiCnattenD. KO — Utdrag af riksdagsfulimäktigen Erik Nor bergs anförande i Bondeståndet d. 4 denne via föredragningen af Statsutskottets utlåtande N 3L,angående den Jönereglering, som erfordra i följd af Statsrådets förämdrsde organisation. aJag vågar påkalla Ståadets synnerliga uppmärk samhet till det vigtiga ärende, soma nu är unde afgörande. Det är det första steg, som Riksis Stän der komma att taga, för de många, stora och riks vigtiga reformer, hvilka alltsedan vårt nya sam bailskick biifvit yrkade, men så långsamt mogna: och hvilka ifrån regeringens sida mött så ring nit, verksamhet och drift. Det är det första ste regeringen tagit i denna kedja af nya organisatio ner, som behböfver att på ett ändamålsenligt oc föijdriktigt sätt stadgas, om landet dermed skal blifva belåtet. Det fordras alltså, att med försig tighet och alfvar behandla ärendet; ty a? sätet hvarpå det handlägges cch afgöres, beror säkert buru äfven alla följande förbättringar i embets;er ken och i de personella organisationerna skol uförns, —— ——————— — —— cHvad som först gör denza sak beiänklig, är re geriogens sätt ait af Rikets Stiänder begära ökad: anslag åt Statsråden och nya anslag åt expeditionschafer, utan att erkänna de förres bestämda egen skap af Departementschefer, och utan att meddelt Rikets Ständer, hvad de sex nya embeiena egeni ligen skulle blifva. Det är i detta outredda skick som jag vågar underställa eder, mine bröder, or Rikets Ständer böra bevilja medel, då de icke s: alivar och bestämdhet i regeringens handling? Jag frågar eder: hvad garanti äge vi, att de Statsråd som nu skulle få ökade ansleg, verkligen blifva de som, med ökadt arbete och ökadt ansvar, skulle motsvara de chefer af förvaltningen, som Rikets Ständer tänkte sig, då de år 4823 zflemnade sitt beslut angående styrelseverkens organisation, och hvari desse föreslogos att sjelfve vara expeditionseller departementschefer? Jag frågar eder: hvad garanti ege vi, att de föreslagne sex nya Expeditionschefer äro desamme, som i detta Rikets Ständers beslut omtalas såsom chefer för de under ministrarne ställde serskilde expeditioner; och hvilka voro flera än sex; ty begge krigsförvaltningsgrenparne hade två expeditioner hvardera; och de civila förvaltningsgrenarne hade somliga tre sådane? År det ej snarare synbart, att man, med dessa anspråkslösa namn af Expeditionschefer, ämnat oss Nya, men inför nationen icke ansvarige Statssekreterare, som skulle göra tjensten för sex stycken föredragande Statsråd, hvilka blafvo blott paraderande medlemmar, tagne såsom förut af personer, som, utan egen sakkunskap och embetsvana, skulle fortsätta samma rörelse som hittills: konservationsoch reservationsrörelsen; men göra intet för nationens stora frågor. — År det ej mer sannolikt, sadan man fått Rikets Ständer att bevilja lönebelopp åt dessa nya tjenster, liza med de, som tatssekreterarne uppburo ända till 4828, att, under förevändning af deras chefskap öfver gamla Expeditionssekreterare, vi hafve att snart skåda dem på ett bögre steg af rangordningen, än desse, för att sedan få dem på ett ännu högre trappsteg af löneordningen? År det icke klandervärdt, om Rikeis Ständer nu skulle bevilja omkring 30,000 Rdr bko ökning i Statsexpeditionernas löneanslag, utöfver gamla Statsrådsanslaget, utan att vera förvissade, att den organisation konseqvent utföres, som ensamt gör den vidtagna grundlagsförändringen nyttig; emedan den, om dermed blott vinnes en paradministere, är utan allt ändamål. Inser icke en hvar af oss, huru oförenligt det är med det allvar, den beslutsamhet och den öppna senuingskärlok, hvarmed vi blifvit af våra kommittenter uppdragne att vid denna riksdag behandla nationens allmänna angelägenheter, om vi skulle vid detta tillfälle gifva regeringen en anledning att tro sig hädanefter kunna vinna bifall af nationens representanter åt ökade Statsutgifter, då den ej sjelf på ett öfvertänkt och till landets nytta verkligen förande sätt visar hvartill medlen skola begagnas, och huru de skola kunna verka till något bättre, något motsvarande. Jag kan således icke för min del ingå på det förslag Utskottet aflemnat. Jag vågar hoppas, att ej eller detta stånd gör det. Det är ej de stora lönerna på flora tusende riksdaler, som först beböfva påtänkas; snarare vore det de underordnade tjenstemännens; och det torde kunna antages, att de personer, som ej skulle vilja offra sitt nit och sin verksamhet åt Fosterlandet för sextusende riksdaler om året, icke komma att gagna det, om de ock erbölle dubbelt. Jag afstyrker derföre bifall till Statsutskettets betänkande. Jag tror, att den sista tidens tilldragelser, förenade med det högst obestämda och outredda i regerin