TACKLe tlils Oiver mMiCnattenD.
KO —
Utdrag af riksdagsfulimäktigen Erik Nor
bergs anförande i Bondeståndet d. 4 denne
via föredragningen af Statsutskottets utlåtande N
3L,angående den Jönereglering, som erfordra
i följd af Statsrådets förämdrsde organisation.
aJag vågar påkalla Ståadets synnerliga uppmärk
samhet till det vigtiga ärende, soma nu är unde
afgörande. Det är det första steg, som Riksis Stän
der komma att taga, för de många, stora och riks
vigtiga reformer, hvilka alltsedan vårt nya sam
bailskick biifvit yrkade, men så långsamt mogna:
och hvilka ifrån regeringens sida mött så ring
nit, verksamhet och drift. Det är det första ste
regeringen tagit i denna kedja af nya organisatio
ner, som behböfver att på ett ändamålsenligt oc
föijdriktigt sätt stadgas, om landet dermed skal
blifva belåtet. Det fordras alltså, att med försig
tighet och alfvar behandla ärendet; ty a? sätet
hvarpå det handlägges cch afgöres, beror säkert
buru äfven alla följande förbättringar i embets;er
ken och i de personella organisationerna skol
uförns, —— ——————— — —— -
cHvad som först gör denza sak beiänklig, är re
geriogens sätt ait af Rikets Stiänder begära ökad:
anslag åt Statsråden och nya anslag åt expeditions-
chafer, utan att erkänna de förres bestämda egen
skap af Departementschefer, och utan att meddelt
Rikets Ständer, hvad de sex nya embeiena egeni
ligen skulle blifva. Det är i detta outredda skick
som jag vågar underställa eder, mine bröder, or
Rikets Ständer böra bevilja medel, då de icke s:
alivar och bestämdhet i regeringens handling? Jag
frågar eder: hvad garanti äge vi, att de Statsråd
som nu skulle få ökade ansleg, verkligen blifva de
som, med ökadt arbete och ökadt ansvar, skulle
motsvara de chefer af förvaltningen, som Rikets
Ständer tänkte sig, då de år 4823 zflemnade sitt
beslut angående styrelseverkens organisation, och
hvari desse föreslogos att sjelfve vara expeditions-
eller departementschefer? Jag frågar eder: hvad
garanti ege vi, att de föreslagne sex nya Expedi-
tionschefer äro desamme, som i detta Rikets Stän-
ders beslut omtalas såsom chefer för de under mi-
nistrarne ställde serskilde expeditioner; och hvilka
voro flera än sex; ty begge krigsförvaltningsgre-
nparne hade två expeditioner hvardera; och de ci-
vila förvaltningsgrenarne hade somliga tre sådane?
År det ej snarare synbart, att man, med dessa an-
språkslösa namn af Expeditionschefer, ämnat oss
Nya, men inför nationen icke ansvarige Statssekre-
terare, som skulle göra tjensten för sex stycken
föredragande Statsråd, hvilka blafvo blott parade-
rande medlemmar, tagne såsom förut af personer,
som, utan egen sakkunskap och embetsvana, skul-
le fortsätta samma rörelse som hittills: konserva-
tions- och reservationsrörelsen; men göra intet för
nationens stora frågor. — År det ej mer sanno-
likt, sadan man fått Rikets Ständer att bevilja lö-
nebelopp åt dessa nya tjenster, liza med de, som
tatssekreterarne uppburo ända till 4828, att, un-
der förevändning af deras chefskap öfver gamla
Expeditionssekreterare, vi hafve att snart skåda
dem på ett bögre steg af rangordningen, än desse,
för att sedan få dem på ett ännu högre trappsteg
af löneordningen? År det icke klandervärdt, om
Rikeis Ständer nu skulle bevilja omkring 30,000
Rdr bko ökning i Statsexpeditionernas löneanslag,
utöfver gamla Statsrådsanslaget, utan att vera för-
vissade, att den organisation konseqvent utföres,
som ensamt gör den vidtagna grundlagsförändrin-
gen nyttig; emedan den, om dermed blott vinnes
en paradministere, är utan allt ändamål. Inser ic-
ke en hvar af oss, huru oförenligt det är med det
allvar, den beslutsamhet och den öppna senuings-
kärlok, hvarmed vi blifvit af våra kommittenter upp-
dragne att vid denna riksdag behandla nationens
allmänna angelägenheter, om vi skulle vid detta
tillfälle gifva regeringen en anledning att tro sig
hädanefter kunna vinna bifall af nationens repre-
sentanter åt ökade Statsutgifter, då den ej sjelf
på ett öfvertänkt och till landets nytta verkligen
förande sätt visar hvartill medlen skola begagnas,
och huru de skola kunna verka till något bättre,
något motsvarande. Jag kan således icke för min
del ingå på det förslag Utskottet aflemnat. Jag
vågar hoppas, att ej eller detta stånd gör det. Det
är ej de stora lönerna på flora tusende riksdaler,
som först beböfva påtänkas; snarare vore det de
underordnade tjenstemännens; och det torde kunna
antages, att de personer, som ej skulle vilja offra
sitt nit och sin verksamhet åt Fosterlandet för
sextusende riksdaler om året, icke komma att gag-
na det, om de ock erbölle dubbelt. Jag afstyrker
derföre bifall till Statsutskettets betänkande. Jag
tror, att den sista tidens tilldragelser, förenade
med det högst obestämda och outredda i regerin-