— Bland de minga hinder från den gamla
gola tvidan mot näringarnas utveckling, som nu-
tiden med verklig fadershuldhet värdat och
bibehållit, men som vi böra hoppas, ett en
klokare framtid endast skall förvara blani hi-
storiska kuriosa, är den svårighet, som kar mö-
ta, bvarigenom det kan föraekas en stad eller
köping, hvilken redan drifver en betydlig in-
rikes sjöfart och handel, samt äger en mängd
exportartiklar, att få skicka sina fartyg äfven
till utrikes orter, utan att deriöre behöfva va-
ra skattskyldig till en annan stad, af hvilken
dea bvarken behöfver eller erhåller något skydd.
Ett exempel på ett sådant förhållande lem-
nar en ansöaning af handlande och öfrige innevå-
uare i Döderhuitsvik om Stapelstads-frihet för
deras köping. Sex särskilda gånger, och deri-
bland sednast år 4830, hade en dylik ansök-
ning blifvit gjord, men af Regeringen afslagen.
Häraf icke afskräckte, förnyade invånarne
likväl år 4836 ännu en gång försöket. I sin
anhållan härom, uppgifva de, att Köpingen, som
ligger på nästan lika afstånd mellan Wester-
vik och Calmar, 48 Y, mil från hvardera, för
närvarande år till sia utrikes handel helt och
hållet beroende af dessa städer, särdeles den
sistnämnda ; att den då, 1836, hade 600 inne-
vånare, hvaraf 49 äro handlande, 48 bandt-
verkare och 43 skeppare; att den har en god
hamn med beqvämt inlopp och dessutom 3 la-
stage-platser, alla med goda hamnar; att dess
egna fartyg voro 43, af tillsammans 246 lä-
ster, samt att köpingen dessutom år 1835 varit
besökt af 452 fartyg; att 7 jern- och 8 pap-
pers-bruk ligga på föga afstånd derifrån; att en
betydlig qvantitet skogspredukter ditföres, och
att 36 socknar med tillsammans 30,000 in-
vånare, förenat sig i deras önskan, att köpingen
måtte erhilla den sökta stapelstads-fribeten. I
vanlig form blef denna ansökning af Hr Presi-
dansen C. D. Skogman, då Statssekreterare för
Finaas-ärenderna, kommunicerad Kommers-
kollegium, General-tullstyrelsen, Landshöfd.-em-
betet i Calmar samt MWesterviks och Calmars
handlande, hvilka allesammans afstyrkte bifall.
Afstyrkaadet grundade sig i synnerhet på för-
lusten för Westervik och Calmar, på kostna-
den för en tullkammares inrättning , samt på
de kringliggande skogarnas aftagande. Regerin-
gen instämde i samma åsigt, och detta Döder-
hultsviks-boernes sjunde försök hade samma ö-
de som de sex föregående. En motion i ämnet
är imedlertid nu väckt i Bondeståndet af Riks-
dagsmannen Måns Månsson frå från Calmar län.