sinnet, indraget i en dylik hvirfvel, skulle känna sin verksamhet förlamad, sin rättskänela slöare, sin akiniog för menniskovärdet ljummare och färdig att afkläda sin sjelfstärdiga tarflighet för att bli en apa af de mönster, hvaraf han omgilfves? Bör man blotiställa den måhända karakterssvaga dugligheten för denna frestelse, ach bör man med den iocka den enspåksfulla fåfängan till platser, som hon hitills undvikis? Vi behöfva på dem driftiga, kunnige, vältänkande män, icke högt förnäme; för för att underhålla sådana, är des ar Stats Utskottet projekierade anslaget på långt rär icke tillräckligt, utan torde behöfva åtminstone fördubblas, För att åter göra Embetsmännen oberoende af omsorgen för sin utkomst, beköfvas ej de före slagna utvägarne. Da måste lockas ef sjelfva embetet, af dess höga pligter, af den stelta känslan ett kunna motsvara dem, af utsigien till den aytta de kunna göra, af dsn sktiaing och förtroende hos sina landsman de kunna förvärfva; och om antingen krafierne svika eller af dem cberoende hinder lägga sig i vägen för deras utöfning; om de kännra sig stiadde i valet emel:ian att uppeffra sin pligt, sin öfvertygelse oeh sitt samvete eller sitt embeote, böra de uten minsta svårighet kunna välja det sednare alternativet. För sådsni ändamål anser jag nödvärdigt, att statsrådsplaiserna ställas så, att de snarere äro kommissioner än inamovibla, indrögtiga sinecurer, såsom de bitills ansetts. När någon man af skicklighet och förtjanst kallas dertill, bör ban ej återkållas frås emottagande, hvarken af kostnaderna för den maya bosättningen, eller af fruktan att se sig utan bröd, i bändelse han ej finner sig med heder kunna behålla embetet. Jag instämmer således uti StattsUiskottets förslag, att Statrådsledamöterne befrias från fullmaktslösen och alla de sfgifier, som åtfölja andra nya embetens-tillsättande, samt att de förses med boställen ech nödiga möbler. Deremot kan jag icke godkänna ge löneförhöjningar Uisketstet föreslagit. Jeg tror, att cen hittills bestådda Statsrådslönen är fullkomligt tillräcklig för Departementscheferne äfvensom för Statsmirnistrarne, och att för de konsultativa StatsRåden är 5000 Rår allt det som behös. Dassas platser svara mot den hittills varsnde allmänna Beredrisgen, hvars Ledamöter åtojöto ett arfvode at 4000 Rdr. Jag föreslår derföre att för Utrikes Statsministern, som redan innebar ett med möbler och silfrer försedt boställe, lönen bestämmes till 4,500 och taffelpenningarne till 4,500 Rdr. D3 Utrikes Diplomaterne, som fionas i Stockholm, äro väl ej så talrika, att representerandes för dem, hvilket lärer vara detsammma på Svenska som att ge dem mat 2 å 3 gånger om året, bör medtaga någon så betydlig kostnad. För de öfriga Departementscheferpa jemte Justitie-Siats-Ministern, som ej har någon verklig tang framför dem, föreslår jag 3.500 Rdr i Lön 1,500 Rdr i teffelpenringar 1000 Rdr i hyresmedel, intilldess deras boställen hinna ordnas, och för de tre konsultativa Stats Råder, 3,500 Rdr 1 lön samt 4 500 Rår i taffelpsnninger, hvarjemte jag inztämmer i Utskottets Löneförslag för Expeditions-cheferne, hvilka måhända blifva de egentliga arbetsbien i den nya kupan. Dessutom föreslår jag — i likhet med hvad Utskottet föresiegit för desse sistnämde — attde Stats Ministrar och Stats-Rid, som innehafva något Embste med lön på stat, hvarifrån de kallas att emottaga dessa befattningar, entisgen fråaträda de med dem förenades lönevilkor under den tid de äro iedamöt:r af StatsRådet, eller ock att den del ef inkomsten å nämnde befattringer, som tillfalier dem, s8edan den vikarierandes arfvode biifvit bestridt, afdrages å deras Stats Råds lön, och att de, pär de lemna sin Stats-Råds plats, sjelfmant årorgå till den förut innebafda tjenstan. Möjligtvis skall väl sjelfklokheten och den öfverlägsra inbi!skbeten afskräckas genom dessa måttligare vilkor; men månne äfven den sanna dugltigheten skall göra det? Jag svarar red full tillförsigt nej! — Om da nya embetsmännens måltider sålunda möjligtvis bliffa mindre praktfulte och Iysande, behöfva trefnaden, glädjen och det förtroliga urgärget derföre icks fly deras bus, utan tvertom helle infinna sig der, då de icke afskräckas af bullrande fester och en slösaktig för det nationella sinnet stötande yppizhet. De skola ej lå:a tala om sig för sina läckra supter, för sina utsökta viner, för sitt dyrbara möblemang; men de skola deremot omtelas för sina redbara egenskaper, för den aktning de förtjena och förvärfve, och deras torfliga bord, kanske obesökt 8f de förnäma kretsarnes adepter, men som derewmot samlar omkring sig fosterlandets verkliga prydnader inom snillets, talacgens och den sanna förtjenstens vwverld. Skulle Rikets Ständer framdeies finna, att de misstagit sig isina farhågor — och att värdige män kallats till de höga platserna — och skulle af dem högre anslag mot förmodan pröfvas såsom nödiga vilkor att der få qvarhålla dem, så skall jag vara en bland de förste, som dertill ger min röst, men på förskott lemnar jag den icke.