sinnet, indraget i en dylik hvirfvel, skulle känna
sin verksamhet förlamad, sin rättskänela slöare, sin
akiniog för menniskovärdet ljummare och färdig
att afkläda sin sjelfstärdiga tarflighet för att bli
en apa af de mönster, hvaraf han omgilfves? Bör
man blotiställa den måhända karakterssvaga dug-
ligheten för denna frestelse, ach bör man med den
iocka den enspåksfulla fåfängan till platser, som
hon hitills undvikis? Vi behöfva på dem driftiga,
kunnige, vältänkande män, icke högt förnäme; för
för att underhålla sådana, är des ar Stats Utskot-
tet projekierade anslaget på långt rär icke tillräck-
ligt, utan torde behöfva åtminstone fördubblas, För
att åter göra Embetsmännen oberoende af omsorgen
för sin utkomst, beköfvas ej de före slagna ut-
vägarne. Da måste lockas ef sjelfva embetet, af
dess höga pligter, af den stelta känslan ett kunna
motsvara dem, af utsigien till den aytta de kunna
göra, af dsn sktiaing och förtroende hos sina lands-
man de kunna förvärfva; och om antingen krafier-
ne svika eller af dem cberoende hinder lägga sig
i vägen för deras utöfning; om de kännra sig stiad-
de i valet emel:ian att uppeffra sin pligt, sin öfver-
tygelse oeh sitt samvete eller sitt embeote, böra de
uten minsta svårighet kunna välja det sednare al-
ternativet. För sådsni ändamål anser jag nödvär-
digt, att statsrådsplaiserna ställas så, att de snare-
re äro kommissioner än inamovibla, indrögtiga si-
necurer, såsom de bitills ansetts. När någon man
af skicklighet och förtjanst kallas dertill, bör ban
ej återkållas frås emottagande, hvarken af kost-
naderna för den maya bosättningen, eller af fruktan
att se sig utan bröd, i bändelse han ej finner sig
med heder kunna behålla embetet. Jag instämmer
således uti StattsUiskottets förslag, att Statråds-
ledamöterne befrias från fullmaktslösen och alla de
sfgifier, som åtfölja andra nya embetens-tillsättan-
de, samt att de förses med boställen ech nödiga
möbler. Deremot kan jag icke godkänna ge löneför-
höjningar Uisketstet föreslagit. Jeg tror, att cen
hittills bestådda Statsrådslönen är fullkomligt
tillräcklig för Departementscheferne äfvensom för
Statsmirnistrarne, och att för de konsultativa Stats-
Råden är 5000 Rår allt det som behös. Dassas
platser svara mot den hittills varsnde allmänna
Beredrisgen, hvars Ledamöter åtojöto ett arfvode
at 4000 Rdr. Jag föreslår derföre att för Utrikes
Statsministern, som redan innebar ett med möbler
och silfrer försedt boställe, lönen bestämmes till
4,500 och taffelpenningarne till 4,500 Rdr. D3 Ut-
rikes Diplomaterne, som fionas i Stockholm, äro väl
ej så talrika, att representerandes för dem, hvilket
lärer vara detsammma på Svenska som att ge dem
mat 2 å 3 gånger om året, bör medtaga någon så
betydlig kostnad. För de öfriga Departementschefer-
pa jemte Justitie-Siats-Ministern, som ej har nå-
gon verklig tang framför dem, föreslår jag 3.500 Rdr
i Lön 1,500 Rdr i teffelpenringar 1000 Rdr i hy-
resmedel, intilldess deras boställen hinna ordnas,
och för de tre konsultativa Stats Råder, 3,500 Rdr
1 lön samt 4 500 Rår i taffelpsnninger, hvarjemte
jag inztämmer i Utskottets Löneförslag för Ex-
peditions-cheferne, hvilka måhända blifva de e-
gentliga arbetsbien i den nya kupan. Dessutom
föreslår jag — i likhet med hvad Utskottet fö-
resiegit för desse sistnämde — attde Stats Mini-
strar och Stats-Rid, som innehafva något Embste
med lön på stat, hvarifrån de kallas att emottaga
dessa befattningar, entisgen fråaträda de med dem
förenades lönevilkor under den tid de äro iedamö-
t:r af StatsRådet, eller ock att den del ef inkom-
sten å nämnde befattringer, som tillfalier dem, s8e-
dan den vikarierandes arfvode biifvit bestridt, af-
drages å deras Stats Råds lön, och att de, pär de
lemna sin Stats-Råds plats, sjelfmant årorgå till
den förut innebafda tjenstan.
Möjligtvis skall väl sjelfklokheten och den öf-
verlägsra inbi!skbeten afskräckas genom dessa mått-
ligare vilkor; men månne äfven den sanna dugltig-
heten skall göra det? Jag svarar red full tillför-
sigt nej! — Om da nya embetsmännens måltider
sålunda möjligtvis bliffa mindre praktfulte och Iy-
sande, behöfva trefnaden, glädjen och det förtro-
liga urgärget derföre icks fly deras bus, utan tvert-
om helle infinna sig der, då de icke afskräckas af
bullrande fester och en slösaktig för det nationella
sinnet stötande yppizhet. De skola ej lå:a tala om sig
för sina läckra supter, för sina utsökta viner, för
sitt dyrbara möblemang; men de skola deremot om-
telas för sina redbara egenskaper, för den aktning
de förtjena och förvärfve, och deras torfliga bord,
kanske obesökt 8f de förnäma kretsarnes adepter,
men som derewmot samlar omkring sig fosterlandets
verkliga prydnader inom snillets, talacgens och den
sanna förtjenstens vwverld. Skulle Rikets Ständer
framdeies finna, att de misstagit sig isina farhågor
— och att värdige män kallats till de höga plat-
serna — och skulle af dem högre anslag mot för-
modan pröfvas såsom nödiga vilkor att der få qvar-
hålla dem, så skall jag vara en bland de förste, som
dertill ger min röst, men på förskott lemnar jag
den icke.