ren af en landtegendom har af densamma 87, pro-
ceents afkastning, men lägger ned denna afkastning
ständigt i nya förbättringar, som öka egendoms3-
värdat, om han väl kan komma och säga, att detta
är förloradt, och att han icke längre kan drifva
egendomen. Huru Hr af Uhr sjelf betraktar detta,
synes också vidare pag. 78, der det heter: aSedan
nu alla hufvudsakliga kostnader i och för grufvu-
byggnaden samt fabrikerua blifvit bestridda, och
hela arbetsstyrkan hädanefier kan sysselsättas med
produktiva föremål — är intet tvifvel, att bolaget
skall småningom afbetala sina skulder, och deref-
ter äfven kunna påräkna någon ersättning för sina
här gjorda uppoffringar. Efter allt hvad jag förut
haft åran framlägga ur denna Hr af Uhrs egen
skrift, lärer det också icke vara något tvifvel, att
den nu upplästa strofen ju kar antagas såsom full-
komligt sann, och att bolaget har att för framtidan
påräkaa en ännu större behållning; och likväl är
det under sådana förhållanden, som bolaget fram-
träder och begär, att Ständerna skola bortskänka
hälftea af tullintraden å inkommande utländska
stenkol till denna enskilda korporation. Jag un-
drar visserligen icke öfver bolaget i detta hänse-
ende; det har sannerligen förut blifvit så påöst af
Ständernas frikostighet, att den tanka naturligen
måst uppstå, att, då det gått så bra hittills, försö-
ka, om det icks vill gå lika bra än en gång, och
erfarenheten visar, att det förhåller sig i detta fall
med Korporations-iniressenas anspråk ungefår så-
som med bortskämda barns, att ju mera de få, dess
mer vilja de hafva. Men jag förundrar mig öfver
Konungens Rådgifvare, som utan ringaste gransk-
ning, utan att sätta i fråga möjligheten af det för-
hållande jag nu haft äran ådagalägga, och hvilket
så lätt kunaat inhemtas af den skrift, som utgif-
vits af en Direktionens ledamot, ändock på sätt
och vis tillstyrkt denna ansökning. Om StatsUt-
skottet och Ständerna skulle antaga den princip,
som nu blifvit förordad, så kunna, med fullkomligt
lika mycket skäl, alla andra slags febrikanter be-
gära at till sitt understöd få en andel af tullen å
införseln af utländska varor af samma sort som de
tillverka; sålunda kunde -t. ex. hvitbetssocker-fabri-
kanterne begära, att få med af tullen på det soc-
ker, som införskrifves; klädesfabrikanten likaledes
af tullen å alla utländska yllevaror, bomullsfabri-
kanten af tullen på bomullsväfnadear o. s. v., och
jag tror, att det icke skall filanas någon af rikets
tulliotrader, till hvilka man icke på detta sät
skulle blifva så lycklig ett flnna afnämare, allt un:
der skäl att hvar och en behöfde understöd för der
näring han drifver. Jag ber att StatsUtskottet täck.
tes noggrannt öfverväga vigten af de anmärknin
gar, jag nu framställt, för prejudikatets skull, och
eftersinna huruvida icke tilläfventyrs en anledning
till anmärkning mot Konungens Rådgifvare är at
härleda från deras tillstyrkande i denna fråga, sam
afstyrker för min del-allt bifall till den ifrågava
tande ansökningen.
re a 2 er rr Rå