TALAR AH UU re vv ULiVvVia veahai: tl Jak TALS
med i bataljen! .. . .. . Hör ni inte? Ni får
vara med i bataljen!
eBataljen? . . . . Bataljen! Mäster Daniel
darrar i alla sina leder och det svartnar för
hans ögon. St! der small redan ett kanonskott,
der ett amnat! Hirrrrirr! der skräller en ge-
värssalva! Du himmelens gud, hvad skall blifva
af detta?
Sergeant Toby tar bryggaren i axlarna och
leder honom ut, sätter honom eftertryckligt på
en vild stridshingst, bjelper honom draga ut
sin värja, ger honom guds välsignelse och ....
hoppsan!
Nu tror ni väl att bryggaren är gifven dö-
dens, och att ni aldrig mer får se hans frynt-
liga anlete. Men det händer något helt annat.
Hr Daniel, ovan vid att sitta till häst, har re-
dan i första ögonblicket låtit sig af sin ystra
bucefal bortföras på vinst och förlust; han har
snart befunnit sig midt i fiendens slagordning,
hans soldater, elektriserade af detta utomor-
dentliga prof utaf oförväget mannamod, hafva
rusat i hans spår med fälld bajonett och under
högljudda hurrarop, fiendens leder hafva vid
denna djerfva öfverraskning genast gifvit bugt
på sig, hela stridens utgång har hårigenom blif-
vit bestämd, den kungliga armen har vunnit en
fullkomlig seger. Bryggar Robinson inträder
i lägret, firad och besjungen som en hjelte från
det gamla Spartas mest lysande dagar. Stackars
man, den bravuren skall kanske kosta honom
en nervfeber.
Bryggaren Daniel Robinson blir från löjtnant
upphöjd till kapiten och får det ärofulla upp-
draget att till konungen öfverbringa budskapet
om den stora segern, samt för thronen nerläg-
ga de på ett sålysande sätt eröfrade fanorna ...
cÄr jag vorden kapten? utbrister han för sig
sjelf; nå, då borde sanmerligen min häst bli
generall,
Bryggaren är i Windsor, äfven hit har den
obevekliga sergeanten med pock och trug drif-
vit honom. Just i detta ögonblibk erhåller h.
maj:t en depesch från Irland, med underrättelse
att hela landet är under resning och att man
mot all folkrätt mördat en gesandt, som blif-
vit ditsänd att försöka i godo ställa affärerna
till lags. Konungen, som till följe af den märk-
värdiga segern öfver prins Edvards bergsskottar,
fattat ett synnerligt förtroende för Hr Robin-
sons utmärkta tapperhet och talang, beordrar
bonom atwt ännu i denna dag gå till Irland, för
att med svärd och kulor pacificera det. Bryg-
gare Daniel får öfverste rang, har en djupsin-
nig öfverläggning med konungens generaladju-
tant rörande planen för det blifvande fälttåget,
och står så på färdig fot att hasta till nya brag-
der och nya segerkronor. Det der är annan
malt för en beskedlig bryggare!
Också är han rådlös. Sergeanten har skjutit
honom fram mot hans vilja från den ena äf-
ventyrligheten till den andra. Hur skall detta
sluta? Hr Daniel Robinson sålunda veritabel
öfverste och utsedd att pacificera Irland! Med-
gif likväl, att detta är något starkt för en, som
älskar en anspråkslös humla långt mer än all
verldens lagrar!
Men det är ännu icke nog med detta. Hr
Daniel har på köpet för sin brors skuld fått
sig en hederssak af ganska delikat be-
skaffenhet på halsen. Det är en oräsonna-
bel sjöofficer, som anklagar honom för ingen-
ting mindre, än ait ha förfört hars syster,
— det är en sanning, att Hr Georges, löjt-
nanten, alltid varit en smula begifven på vissa
små oregelbyndenheter, — och lemnar honom
öppet det alternativet, att antingen slåss med.
honom eller genast gifta sig med systern. Den
olyckliga bryggaren är, som men vet, visser-
ligen karl att vinna bataljer, men, det oaktadt,
af en fördömdt stark antipati mot elåfarliga och
sårande vapen; å andra sidan kan han icke
utan hjertängslan tänka på sin vackra föstmö,
hvars trohet och huldhet han så Nifligt erfarit
under dessa få dagar, då hon i alla farligbeter
följt horom åt och tröstat och uppmuntrat ho-
nom. Som han imedlertid har sin beskickning
till Irland att skylla på, såsom ett hinder, för
att fira bröllop nu genast med den frömmande
officerens syster, fattar han hastigt sitt beslut,
att undvika duellen och säga ja till giftermåls-
anspråket. Sjömannen blir högligen belåten, och
springer utan dröjsmål til konungen, för att
anhålla om anstånd med Robinsons afresa, så
stort, att han derförinnan må kunna gifta sig.
— Den intressanta sköna befinner sig händel-
sevis just tillreds i slottet. — Den nådiga mo-
narken kan icke afslå en så billig begäran. Ro-
binson får tillåtelse att dröja med afresan tills
; morgon, och vigseln skall försiggå inför ma-.
jestätet -sjelft, i Windsors kapell, inom fem mi-
auter.
Så är då bryggaren bragt idet yttersta trångs-
mål! Skall han nu, för att rädda sin broder,
icke blott för hans räkning slå kronpreterden-
ter ur fältet och pacificera Irland, utan äfven
gilta sig med hans amouretter? Här, om niå-