lätt kan föreställa sig, en Corinna, och han har till och med beslutat att låta det skrida till formligt giftermål just i dag. Han har på bryggeriets stora gård gifvit fränder och vänner samt allt sitt folk ett dundrande bröllopskalas af blancmanger, marenger och allahanda klenäten, och står redan på vägen att med sin utvalda söka presten till undfående af laga vigsel, då . . . . Har en olycka någonsin inträffat olägligare? Pang, pang, pang! dundrar på gårdsporten. Det är sergeant Toby, som med andan i halsen och clycksbådande uppsyn kommer att underrätta mäster Robinson om någonting förtvifladt. Sergeant Toby är en gammal trotjenare och förtrogen till Hr Georges Robinson, bryggarens broder, — ty bryggaren eger en bror, för närvarande löjtnant i Engelska armåen; denna förträffliga armå, i brinnande fälttåg mot prins Edvard, pretendentensson, står sedan flera dagar färdig att lefverera batalj, dess förposter hafva redan vexlat ett och annat skott med fiendens, hvarje man är på sin plats, endast Hr Georges saknas; han har haft en permission, men den är för trenne dygn sedan slut, enligt all sund krigslag borde han således utan uppskof blifvit dömd att skjutas för bröstet, det första han påträffades, krigsrätten har imedlerlertid haft den blödsintheten att ännu vilja vänta 24 timmar, emedan löjtnant Georges är i hela hären omtyckt och beundrad för sin tapperhet. Då har sergeant Toby, i förmodan att mannen befunne sig hos sin broder, Hr Daniel i Preston, — armeen är stationerad icke långt härifrån, — skaffat sig tillfälle att skynda hit, för att prevenera sin kära löjtnant om den allvarsamma fara, som sväfvar öfver hans hufvud. Se der hvarföre den beskedliga Toby bultar så hårdhändt på bryggarens port, som om. elden vore lös i nästa knut! : Hr Daniel blir på det lifligaste bestört öfver hvad sergeanten har att förkunna. Löjtnanten har icke på Gud vet när synts till i bryggarens hus. Nu är det verkligen så, att Daniel älskar sin bror mer än jag förmår omtala, och när han rätt betänker, att det hänger på några få timmar om den stackars Georges skall bli erkebuserad eller icke, då vill han nästan gråta, den intressanta bryggaren med det idylliska bjertat. Att bröllopet under så fatta omständigheter blir tills vidare uppskjutet, det är det första; det andra är att Daniel ett, tu, tre befaller spänna en af bryggarhästarna för giggen, — det är en herre med gigg, mäs:er Robinson! — och med sin fästmö till sällskap reser bort, som han går och står, från alltsamman, från : humla och vört, bryggkar och tunnor, för att söka sin bror i det närbelägna Carlisle, der han har någon anledning att tro honom uppehålla sig, HKlatsahl . . . . Och herrskapet är på väen. : Vi återse Hr Daniel och hans utvaldai sjelfva Engelska lägret. I Carlisle har ingen löjtnant stått att träffa, och bryggaren har tagit sitt parti, att, medan hans brunte är i donen, slumpa af direkte till armåen, för att göra knäfall hos generalen till sin broders förmån. Innan han härtill får tillfälle, tilldrager sig imedlertid: någonting högst oförväntadt. Jag vet icke om jag nämnt att mellan bryggaren och hans bror existerar ett ganska sällsynt förhållande. De äro nemligen hvarannan så fullkomligt lika, att från de yngsta åren hela verlden ständigt tagit miste på dem; tacka gud om de icke taga miste på sig sjelfva! Otaliga qui-pro-qno hafva i anledning häraf egt rum, och det är i sanning icke det minsta, som nu här inträffar. Vår fromma bryggare har nemligen icke väl visat sig bland soldaterna, förrän — ni gissar det — alla med en mun utropa: cNål-se der ha vi ju vår kära löjtnant tillbaka! Och alla att trängas kring hans dyra person, att krama hans li händer, att visa honom en deltagande uppsynt: Daniel blir, som man lätt kan föreställa sig, ytterst förbluffad, men sergeant Toby, som åter är framme, knuffar honom lätt på armbogen och . hviskar åt honom, att han för himlens skull : måtte hålla god min, och söka af denna besynnerliga tillföllighet draga er möjlig fördel. Detj är ett sätt att vinna tid; bryggaren måste agera sin brors roll till dess han sjelf inträffar i lägret, och ingen menniska skall ana det ringaste. Till den ändan blir också den arma bryggaren, så godt som från sina fem sinnen, utan krus af sergeant Toby inföst i löjmantens tomma tält, der han utbyter sin borgerliga drägt mot sin broders qvarlemnade militära. Härmed är väl ännu icke : allt vunnet, ty vår man, af naturen litet tafatt och i allmänhet ingeting mindre än martialisk, gör : i de stora kragstöflorna och trekantiga hatten : en högst slåt figur; efter några lektioner af Toby och den lilla fästmön, som bevisar sig längt era karlavulen än hennes Celadon, tar han lik-, väl upp sig, så att det får passera något så när. Imedlertid har underrättelsen om löjtnantens ankomst hunnit högqvarteret, krigsrätten har! sammanträdt och fällt hans dom; en adjutant anländer för att förkunna honom densamma. Löjtnant Robinson har för brott mat enhordi