lätt kan föreställa sig, en Corinna, och han
har till och med beslutat att låta det skrida till
formligt giftermål just i dag. Han har på bryg-
geriets stora gård gifvit fränder och vänner samt
allt sitt folk ett dundrande bröllopskalas af blanc-
manger, marenger och allahanda klenäten, och
står redan på vägen att med sin utvalda söka
presten till undfående af laga vigsel, då . . . .
Har en olycka någonsin inträffat olägligare?
Pang, pang, pang! dundrar på gårdsporten. Det
är sergeant Toby, som med andan i halsen och
clycksbådande uppsyn kommer att underrätta
mäster Robinson om någonting förtvifladt.
Sergeant Toby är en gammal trotjenare och
förtrogen till Hr Georges Robinson, bryggarens
broder, — ty bryggaren eger en bror, för
närvarande löjtnant i Engelska armåen; den-
na förträffliga armå, i brinnande fälttåg mot
prins Edvard, pretendentens- son, står sedan
flera dagar färdig att lefverera batalj, dess
förposter hafva redan vexlat ett och annat
skott med fiendens, hvarje man är på sin plats,
endast Hr Georges saknas; han har haft en per-
mission, men den är för trenne dygn sedan slut,
enligt all sund krigslag borde han således utan
uppskof blifvit dömd att skjutas för bröstet, det
första han påträffades, krigsrätten har imedler-
lertid haft den blödsintheten att ännu vilja vän-
ta 24 timmar, emedan löjtnant Georges är i
hela hären omtyckt och beundrad för sin tap-
perhet. Då har sergeant Toby, i förmodan att
mannen befunne sig hos sin broder, Hr Daniel
i Preston, — armeen är stationerad icke långt
härifrån, — skaffat sig tillfälle att skynda hit,
för att prevenera sin kära löjtnant om den all-
varsamma fara, som sväfvar öfver hans hufvud.
Se der hvarföre den beskedliga Toby bultar så
hårdhändt på bryggarens port, som om. elden
vore lös i nästa knut! :
Hr Daniel blir på det lifligaste bestört öfver
hvad sergeanten har att förkunna. Löjtnanten
har icke på Gud vet när synts till i bryggarens
hus. Nu är det verkligen så, att Daniel älskar
sin bror mer än jag förmår omtala, och när
han rätt betänker, att det hänger på några få
timmar om den stackars Georges skall bli er-
kebuserad eller icke, då vill han nästan gråta,
den intressanta bryggaren med det idylliska bjer-
tat. Att bröllopet under så fatta omständig-
heter blir tills vidare uppskjutet, det är det
första; det andra är att Daniel ett, tu, tre be-
faller spänna en af bryggarhästarna för giggen,
— det är en herre med gigg, mäs:er Robinson!
— och med sin fästmö till sällskap reser bort,
som han går och står, från alltsamman, från :
humla och vört, bryggkar och tunnor, för att
söka sin bror i det närbelägna Carlisle, der han
har någon anledning att tro honom uppehålla
sig, HKlatsahl . . . . Och herrskapet är på vä-
en.
: Vi återse Hr Daniel och hans utvaldai sjelf-
va Engelska lägret. I Carlisle har ingen löjt-
nant stått att träffa, och bryggaren har tagit
sitt parti, att, medan hans brunte är i donen,
slumpa af direkte till armåen, för att göra knä-
fall hos generalen till sin broders förmån. Innan
han härtill får tillfälle, tilldrager sig imedlertid:
någonting högst oförväntadt. Jag vet icke om
jag nämnt att mellan bryggaren och hans bror
existerar ett ganska sällsynt förhållande. De
äro nemligen hvarannan så fullkomligt lika, att
från de yngsta åren hela verlden ständigt tagit
miste på dem; tacka gud om de icke taga mi-
ste på sig sjelfva! Otaliga qui-pro-qno hafva
i anledning häraf egt rum, och det är i sanning
icke det minsta, som nu här inträffar. Vår
fromma bryggare har nemligen icke väl visat
sig bland soldaterna, förrän — ni gissar det —
alla med en mun utropa: cNål-se der ha vi ju
vår kära löjtnant tillbaka! Och alla att trän-
gas kring hans dyra person, att krama hans li
händer, att visa honom en deltagande uppsynt:
Daniel blir, som man lätt kan föreställa sig, yt-
terst förbluffad, men sergeant Toby, som åter
är framme, knuffar honom lätt på armbogen och .
hviskar åt honom, att han för himlens skull :
måtte hålla god min, och söka af denna besyn-
nerliga tillföllighet draga er möjlig fördel. Detj
är ett sätt att vinna tid; bryggaren måste agera
sin brors roll till dess han sjelf inträffar i lä-
gret, och ingen menniska skall ana det ringaste.
Till den ändan blir också den arma bryggaren,
så godt som från sina fem sinnen, utan krus af ser-
geant Toby inföst i löjmantens tomma tält, der
han utbyter sin borgerliga drägt mot sin broders
qvarlemnade militära. Härmed är väl ännu icke :
allt vunnet, ty vår man, af naturen litet tafatt och
i allmänhet ingeting mindre än martialisk, gör :
i de stora kragstöflorna och trekantiga hatten :
en högst slåt figur; efter några lektioner af To-
by och den lilla fästmön, som bevisar sig längt
era karlavulen än hennes Celadon, tar han lik-,
väl upp sig, så att det får passera något så när.
Imedlertid har underrättelsen om löjtnantens
ankomst hunnit högqvarteret, krigsrätten har!
sammanträdt och fällt hans dom; en adjutant
anländer för att förkunna honom densamma.
Löjtnant Robinson har för brott mat enhordi-