Vid remissen sistlidne Lördag af Kongl. Pro-
positionen angående tillökadt årligt statsanslag
för rust- och rotehållare i Jemtland, afgaf Hr
Petre ett yttrande, som förtjenar anföras in
extenso:
cFörevarande fråga är af stor vigt, ej blott för
bedömande af militärsystemet i Sverige, utan ock
för att inse den ställning, hvarpå de båda statsmak-
terna befinna sig till hvarandra. Man ser här, att
oaktadt Sveriges redan 25-åriga förbund med Nor-
ge, regeringen ännu anser en stående trupp iJemt-
laad behöflig för Norrlands försvar. Men är då
Jemtland en del af Norrland? Till namnet måhän-
da, men icke så till belägenheten, som är till der
grad afskiljd från det egentliga Norrland, att trup.
pen? transporterande dit från Jemtland alltid må-
ste, i anseende till svårigheten, för att icke sägs
omöjligheten, att i vidsträckta ödsliga trakter pro-
viantera, möta omätliga hinder. För egen del el-
ler för eget försvar från Svenska sidan kan Jemt-
land omöjligt hafva behof af stående trupp. Men
hvadan lägges då en sådan vigt på en viss nume-
rär af dylik trupp? Icke kan des vara af fruktan
för Norrmännen — våra bröder! — Mon khvarföre
sker det då? Sannolikt antingen af brist på system
eller ock derföre, att systemet är oriktigt. Jemt-
land kan utan tvifvel i militäriskt bänssende be-
traktas från samma synpunkt som Dalarne. Det
kan efter föreningen med Norge anses halt och hål-
let utan behof af indelt militärstyrka. Men skall
fet icke destemindre hafva en sålunda organiserad