Vid remissen sistlidne Lördag af Kongl. Propositionen angående tillökadt årligt statsanslag för rustoch rotehållare i Jemtland, afgaf Hr Petre ett yttrande, som förtjenar anföras in extenso: cFörevarande fråga är af stor vigt, ej blott för bedömande af militärsystemet i Sverige, utan ock för att inse den ställning, hvarpå de båda statsmakterna befinna sig till hvarandra. Man ser här, att oaktadt Sveriges redan 25-åriga förbund med Norge, regeringen ännu anser en stående trupp iJemtlaad behöflig för Norrlands försvar. Men är då Jemtland en del af Norrland? Till namnet måhända, men icke så till belägenheten, som är till der grad afskiljd från det egentliga Norrland, att trup. pen? transporterande dit från Jemtland alltid måste, i anseende till svårigheten, för att icke sägs omöjligheten, att i vidsträckta ödsliga trakter proviantera, möta omätliga hinder. För egen del eller för eget försvar från Svenska sidan kan Jemtland omöjligt hafva behof af stående trupp. Men hvadan lägges då en sådan vigt på en viss numerär af dylik trupp? Icke kan des vara af fruktan för Norrmännen — våra bröder! — Mon khvarföre sker det då? Sannolikt antingen af brist på system eller ock derföre, att systemet är oriktigt. Jemtland kan utan tvifvel i militäriskt bänssende betraktas från samma synpunkt som Dalarne. Det kan efter föreningen med Norge anses halt och hållet utan behof af indelt militärstyrka. Men skall fet icke destemindre hafva en sålunda organiserad