DANMARK. Läsaren erinrar sig nogsamt den stora förtjusniog, som uppenbarade sig i hela Danmark vid prins Christians uppstigande på thronen för någon tid sedan och förvandling till konung Christan VIII, men tillika, att denna förtjusning började blifva litet mindre kokande vid det nya mzjestätets sätt att besvara och sffårda de många helsnings adresserna och den vilja han i nåder ticktes uttrycka i afseende på Danmarks närvarande representation, hvari landet önskar en reform, nemligen att adet nu maa blive staaende vid bvad som är, att Norges konstition, hvari H. Maj:t såsom prins Christian deltog, var tillkommen under seregne omständigheter, och i annat fall hade blifvit annorlunda, o. s. v. Nästan hvarje post medför sedermera underrättelse, att i samma mån som wvärman af årstiden tilltager genom vårens; ankomst, i samma min börjar det Danska devuemangets thermometer att sjunka närmare nollpunkten. Den höga ifver, som i början sades uppenbara sig i statsreformer och besparingar, tyckes också ej rätt stå tfilsammans med de materialer H. Maj:t under de sednare veckorna lemnat till sin historia. Då den gamle kungen Fredrik VI unnade siva Ständer första gången fem och andra gingen tre månader, så har den nya kungen endast gifvit åt dem, för det nu påbjudna sammanträdet, två månader; och då man tillika betänker ait dessa ständer endast äro rådslående, men icke beslutande, så synes tydligt att denna Danska representation är endast askuggan af en skuggav — Tegner skulle kalla det aett konstitutionelt gyckelspel. Det kommer nu an på huru länge folket nöjer sig härmed. Vidare ådagalägga åtskilliga händelser, att vissa i början gifna varma älskogslöften om kärlek till tryckfriheten sedermera måst gifva rum åt ett temligen prosaiskt äktenskapsgnabb med den delen af pressen, som vågar yttra sig med frimodighet. Slutligen, i afseende på förhoppningarna om inskränkning i statslyxen, anmärkas åtskilliga ganska kuriösa åtgärder, såsom att två nya adelsmän blifvit utnämnda, en Hr von Waltersdorff och en Hr von Oxholm, att Öfverhofstallmästare-embetet, som legat nere under Fredrik VI:s tid, blifvit äterbesatt, och en Grefve Dannesköld Samsö utnämnd dertill, med 2000 R:bdr i lön, fritt boställe i Stallmästargården, till hvars reparation åtgå 27 å 28,000 Rbdr, 4000 till fourage för 4 fullblodshästar -och 4 Rbdr om dagen i ersättning för bowche en cour, d. v. s. i stället för mat från det kungliga köket. En annan stallmästare har fått afsked med fulla lönen 4600 Rbdr i pension och hans son kommit i stället med 4600 Rbdr i lön (en Rbdr är lika med 2 Rdr 1:gs). Hästarnas antal har väl blifvit inskränkt, men för ett stall med 8 manggehästar lära nu finnas 3 stall