eanska märkliga företeelsen, att styrelsen, enlig! eit tillkännagifvande i det officiella biadet i början af förlidet år, anbefallt Krigskollegium att låta förfärdiga icke mindre än 800 st. gevär, blott för att med dem försöka tvenne nya uppfinningar af der så kallade slagkrutsantändningsmethoden. På sådant sätt tillskapades ec utgift af aldraminst 16,00( Rdr bko, om hvarje gevär beräknas till 20 Rdr bko. under hvilket pris det omöjligen kan erhållas; och till hvad ändamål användes denna betydliga summa? Jo, för att anställa försök med oförsökta uppfinnisgar, hvilka måhända sedermera, att döma a: den mängd experimenter i militärisk väg, som under sednare tider ägt rum, snart blifva förkastade och hvilkas halt dessutom alltför väl kunnat utrönas med ett antal af 20 eller 50 gevär, ty den uppfioning, hvars verkan ej utletas af sistnämnde myckenhet, måtte icke vara värd serdeles förtroende. Endast från nu angifna åtgärd kan man hemta tillräckliga skäl för sin farhåga att gå styrelsens här ifrågavarande önskningar till mötes, och då man härtill lägger den omständigheten, som i allmänt tryck uppgifvits, att, under den bedröfliga sommaren 1838, ett parti gevär, hvilket förut blifvit för en obetydlig penning försåldt till enskild person, återköptes till kronan af samma person mat förhöjd! pris, utan att någon annan förklarlig orsak till denna besynnerliga handel stod att upptäcka, än den, som man gissade sig till, i anledning af den tidens händelser, så synes man ej vidare böra tveka att allvarligt motsätta sig det af regeringen nu äskade och af Utskottet til en del boviljade anstaget. Aimiastone har jag för min del ej lust att medgifva det, och jag skulle derföre heldst se, att StatsUtskottets betänkande genast förkastades, men i annat fall påyrkar jag återremiss till Utskottet, med föreläggande för detsamma, att saken närmare pröfva och utreda.n Härmed förenade sig Lars Rasmusson från Bohus län, Per Sahlström från Stockholms län, samt Hans Persson och John Olsson från Gefleborgs län. Hans Jansson från Elfsborgs län yttrade: Jag har begärt ordet egentligen hvarken för. att tala för bifall eller återremiss af StatsUtskottets ifrågavarande utlåtande, utan för att fästa uppmärksamheten på det besynnerliga sätt, hvarpå Regeringen gått till väga, i afseende å gevärs-fabrikationen; jag har nemligen sett, att gevär, som blifvit förfärdigade och köpta efter 4815 års modell, först blifvit kasserade och såsom oduglige bortsålda för en spottstyfver, och sedermera under en viss period här i hufvudstaden, af Kronan från enskilda åter inköpta till ganska högt pris. Detta och dylika förfaranden kunna icke annat än förefalla hvar och en högst anmärkningsvärda. Med då imedlertid kontrakter emellan Kronan och enskilde blifvit ingångae för flore år, om gevärstillverkning för Kronans räkning, anser jag mig icke kunna tillstyrka afslag å StatsUtskottets utlåtande, enär enskildes rätt derigenom skulle förnärmas2. . Johan Jaeob Rutberg från Norrbottens, Nils Persson från Södermanlands, Sven Isaksson, Nils Magnusson och Peter Persson från Calmare, Per Hansson från Wermlands, Johan Olof Widegren, Anders Johnsson i Tuna och Anders Johnsson i Ökna från ÖOstergöthblands samt Sone Perssson från Malmöhus Län förenade sig med Hans Jansson. Erik Andersson, Johan Eriksson och Anders Olsson från Stora Kopparbergs, Christen Andersson från Malmöhus, Henrik Hansson från Elisborgs samt Anders Nilsson från Östergöthlands Län instämde med Henrik Andersson. Nils Strindlund från Westernorrlands Län tillstyrkte bifall, på det goövärsfabrikationen icke måtte afstadna, och de med faktorierne upprättade kontrakter lemnas ouppfyllde. Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge uppgaf, såsom ledamot af Starsutskottet, att Uiskotiet utgått från den synpunkt, att då de, rörande gevärsfabrikätionen melian stasen och eåskilde upprättade kontrakter måste fullgöras, nödige medel derti!! icke kunde eller borde förvägras. I samma syfining talade Anders Andersson från Skaraborgs Län. Fredrik von Zweigbergk från samma Län yrkade återremiss och yttrade bland annat: aSkulle regeringen hafva med gevärsfaktorierne ingått kontrakter om lefyerering af gevär för längre tid, än den, för hvilken medel af Riksens Siänder blifvit beviljade, böra Konungens rådgifvare derför stå till ansvar, och en sådan olaglighet ingalunda förbinda Ständerna till ytterligare statsanslag. Jo kan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län samt åtskillige andre ledamöter af Ståndet instämde uti von Zweigbergks yttrande. Ola Jebpson från Blekinge tillstyrkte bifall, men von Zweigbergk upprepade sitt yrkande på återremiss, ; Betänkandet återremitterades. Statsutskottets betänkamda Ae 12, deruti Utskotjet tillstyrkt det af Kongl. Maj:t äskade anslag, 50.000 Rdr Bko, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, innevarande år, blef af Ståndet. bifallet. Dereftier föredrogs Petcr Petterssons i Slätthult, förut i detta blad in extenso intagna anförande, i enledninvg af Hans Janssons från Elfsborgs Län förslag, om bevillningsns nedsättande till: vidare till bälfien m. m. Anförsndet bemöttes med sirängt: allvar at Sven Heurlin från Kronobergs, Johan ! Dlof Widegren från Östergöthlands. Peter Persson !! rån Adeifors, Jönköpings, Johannes Andersson frän ! Skaraborgs, Nils Persson från Södermanlands och Dahllöf fråa Elfsborgs Län, med hvilka förenade ! sig Vice:almannen Per Eriksson från Wermland, !! Anders Johnsson i Tuna, Anders Johnsson i Okna! och Anders Nilsson från Östergötbland, samtligel! öfrige fullmäktige från Jönköpings, Ephraim Lars-! son från Elfsborgs och Peter Gabrielsson från Kronobergs Län, Sone Persson från Skåne, Anders!! Andersson från Skaraborgs Län, Bengt Gudmunds-! son från Halland med mänga flera, alla under förj klarande, aatt Peter Petterssons skrift, såsom syn-! cbart ämnad att utså split och oenighet inom Stånb 1 1 adet, bsde otvifvelaktigt blifeit satt honom i händerna, samt hen således lånat sig till verktyg åt a AS ma m . Am QBå rn n mår RR