Plenum den 44 Mars e. m. I deita plenum skedde början med remitterande af de i de båda sista plena väckta motioner. Ibland de motioner, som denna plenidag mesi diskuterades, var Kontraktsprosten Wieslanders motion om upphörande af den förhöjda tjensteårsberikningen, 3 Kontraktsprosten Östberg erinrade, att detta ämne redan vid förra Riksdagen på det omständligaste blifvit motiveradt, samt att dess afgörande nu berodde af auktoritsternas utlåtelse, och hemställde han, att motionen måtte remitteras till Ståndets enskilda lagafdolning. Domprosten Elmgren instämde deri. Biskop Agardh ensåg två betänkligheter hafva mött. Den första sakens olika vigt för olika Stift. Tiil exempel anfördes Carlstads stift, som ägde, uiom prebenden, biott 38 pastorater, men 26 privilegierade tjenster inom stiftet, så att ej mer än 42 pastorat utöfver de privilegierade tjensternas antal funnos. Andra betänkligheten var, att den förhöjda årgberäkningen ingår såsom ersättning för en ringare lön, hvadanr, ifall ej nya lönetillgångar anskaffas, fara vore, att tjensterna icke kunde besättas med skicklige män. För de tjenstebsfattningar, som i detta afseende kunde komma i fråga inom Carlstads stift, föreslog Talaren, att förhöjda årsberäkningen qvarblefve oförändrad med förslag till första klassens pasterat, beräknade till 4V, år för andra klassens pastorat, men alldeles försvunne vid tredje klassens pastorat. Han ansåg frågan vara helt och hållet af administrativ art, hvarvid Konungen kunde göra de modifikationer, som honom i råder lämpligast syntes, och önskade, att Ståndet i serskild skrifvelsa ville framlägga hans åsigter, rörande isynnerhet de i afseende på Carlstads stift framställda förhållanden. Deruti instämde Prosten Lalen. Professor Moren förenade sig äfven med Biskop Agardh och i den allmänna önskan, att dubbla tjenstärsberäkningen måtte afskaffas. Talaren tillkännagaf, att han till EcklesiastikExpeditionen ingifvit en af en ster del af det obefordrade presterskapet inom Carlstads stift till Kgl. Maj:t ställd underd. petition i detta hänseende, deruti de erbjuda sig att med kontanta pennirgar eller arbete bereda någon ersättning för innehafvare af sådana tjenster, hvilka genom den förhöjda tjenstårsberäkningens försvinnande kunde komma att lida förlust. Slutligen aflsmnade Talaren en af 126 ibland det befordrade och obefordrade presserskapet inom berörde stift undertecknad skrifvelse, uti ifrågavarande ämne, och anhöll, att densamma måtte få intagas i protokollet och åtfölja remissen. Biskop Nibelius uppgaf förhållandet med Westerås stift olika med det i Carlstads stift, och ansåg förhöjd årsberäkning kunna och böra bibehållas för lärarne vid lärdomsoch apologist-skolorna. Kortraktsprosten Sandberg: med tillkännagifvande, att han af sina kommittenter erhållit uppdrag att föreslå upphörandet af dubbel årsberäkning i eckiesiastik befordriogsväg, förenade sig Talaren med motionären. Doatsamma gjorda äfven Prosten : Ahlqvist. i Bisxop Heurlin: Då fråga inom detta Stånd lj väcktes om upphörande för lärarne vid rikets lä-lt roverk af den dubbla årsberäkningen och densam-ic mi motiveras på det intrång och lidande, som deri4; genom förorsakats det i församlingarne arbetande ir obeferdrade presterskapet, befinner man sig i en! i viss förlägenhet. Af de några och 50 ledamöter, !r som utgöra denna Riksdags Prestestånd, hafva 3:nes icke räknat presterliga tjensteår, och af de öfrigeu d g I t f L f hafva flere än d0, om jag ej misstager mig 46, tillgodonjutit denna fördel. Icke vill jag påstå, att den dubbla årsberäkningen ensamt och uteslutande berett deras befordsan; äfven en annan i vår ecclesiastiklagstiftning stadgad befordringsgrund har dertill säkert äfven bidragit, men betraktas frågan endast från synpunkten af det intrång och lidande, som genom ökad ärsberäkning tillskyndas de pre-l4 ster, hvilka egna sina mödor uteslutande till för-n samlingens tjenst — tages derjemte icke i betraklr tande de egna och serskilda förhållanden, hvilka ila vårt ecclesiastixa befordringssystem, så i anseen-l de till förslag som tillsättning af ecclesiastika beställningar gälla — abstraherar man vid denna frå d gas bedömande från vigten och betydelsen af ett d protestantiskt presterskap och det fundament, hvar-!n på dess anseende och inflytande ytterst hvilar, och sg bvarigenom det säkrare betryggas, än genom nägra te om än i grundlagarne, sanktionerade privilegier; !n så torde äfven mot den sednare antydda befordrings-!h principen skäl till anmärkningar förefinnas. Dock e — detta endast i förbigående.n o eMan anförer vidare till stöd för afskaffandet afin skoliärarnes dubbla år den löneförbättring deised-!k pare tider erhållit.v Detta skäl ansåg talaren icke e; allmänt gälla. Han erinrade att vid universiteten: aft Docenterne icke äga någon lön och en deladjunkä:; ter högst ringa löner; att vid de flesta gymnasier yi lektorerne, enligt 4833 års stat, icke erhållit ringaste eller i allmänhet högst obetydlig löntillökning;a på nägra ställen hade till och med minskning ägt! m um. Vid skolorna vore förbållandet olika på o-ti lika ställen. Vid de gamla fullständiga lärdomsskolorne hade 4833 års stat i allmänhet lemnat rinR ga lönförbättring åt rektorer och konrektorer — fo ja, på ett och annat ställe till och med minskning! b ör de sistnämnde. Vid de mindre skolorna hade äl lönerna blifvit ökade till ett ej så ringa belopp, ge nen de förut varande voro också alitför ringa och ic le nu utsatte icke eller afundsvärda, t. ex. för enoc ektor, 480 å 600 Rår. Kollegernes högsta lön är rä )eräknad till 360 Rdr, den minsta till 240 Rdr, st nen äfven för dessa hade 4833 års lönereglering hu cke allestädes medfört löneförbättning, hvarpå taaren anförde exempel, och drog af det anförda den än lutsats, att lönetillökningen äfven för de flesta kol-ke eger och apologister icke kan läggas till hufvudEr aklig grund för den dubbla årsberäknisgens upp-pbe jörande. aSer jag, fortfor talaren, cäfven på det st ntrång och lidande, som skoleoch gymnasii-läarnes dubbla år skall förorsakat det egentliga förif, amlingspresterskapet, så, utan att vilja förneka! de tt förhållandet kunnat vara svårare i vissa stift, ror jag likväl att man inom Wexjö stift icke just ar anledning att häröfvar föra am allmmönnasa kla