Plenum den 44 Mars e. m.
I deita plenum skedde början med remitterande
af de i de båda sista plena väckta motioner. I-
bland de motioner, som denna plenidag mesi dis-
kuterades, var Kontraktsprosten Wieslanders mo-
tion om upphörande af den förhöjda tjensteårsbe-
rikningen, 3
Kontraktsprosten Östberg erinrade, att detta äm-
ne redan vid förra Riksdagen på det omständliga-
ste blifvit motiveradt, samt att dess afgörande nu
berodde af auktoritsternas utlåtelse, och hemställ-
de han, att motionen måtte remitteras till Ståndets
enskilda lagafdolning. Domprosten Elmgren in-
stämde deri.
Biskop Agardh ensåg två betänkligheter hafva
mött. Den första sakens olika vigt för olika Stift.
Tiil exempel anfördes Carlstads stift, som ägde,
uiom prebenden, biott 38 pastorater, men 26 pri-
vilegierade tjenster inom stiftet, så att ej mer än
42 pastorat utöfver de privilegierade tjensternas
antal funnos. Andra betänkligheten var, att den
förhöjda årgberäkningen ingår såsom ersättning för
en ringare lön, hvadanr, ifall ej nya lönetillgångar
anskaffas, fara vore, att tjensterna icke kunde be-
sättas med skicklige män. För de tjenstebsfatt-
ningar, som i detta afseende kunde komma i fråga
inom Carlstads stift, föreslog Talaren, att förhöjda
årsberäkningen qvarblefve oförändrad med förslag
till första klassens pasterat, beräknade till 4V, år
för andra klassens pastorat, men alldeles försvunne
vid tredje klassens pastorat. Han ansåg frågan
vara helt och hållet af administrativ art, hvarvid
Konungen kunde göra de modifikationer, som ho-
nom i råder lämpligast syntes, och önskade, att
Ståndet i serskild skrifvelsa ville framlägga hans
åsigter, rörande isynnerhet de i afseende på Carl-
stads stift framställda förhållanden.
Deruti instämde Prosten Lalen. Professor Moren
förenade sig äfven med Biskop Agardh och i den
allmänna önskan, att dubbla tjenstärsberäkningen
måtte afskaffas. Talaren tillkännagaf, att han till
EcklesiastikExpeditionen ingifvit en af en ster del
af det obefordrade presterskapet inom Carlstads
stift till Kgl. Maj:t ställd underd. petition i detta
hänseende, deruti de erbjuda sig att med kontanta
pennirgar eller arbete bereda någon ersättning för
innehafvare af sådana tjenster, hvilka genom den
förhöjda tjenstårsberäkningens försvinnande kunde
komma att lida förlust. Slutligen aflsmnade Tala-
ren en af 126 ibland det befordrade och obefordra-
de presserskapet inom berörde stift undertecknad
skrifvelse, uti ifrågavarande ämne, och anhöll, att
densamma måtte få intagas i protokollet och åtfölja
remissen.
Biskop Nibelius uppgaf förhållandet med We-
sterås stift olika med det i Carlstads stift, och an-
såg förhöjd årsberäkning kunna och böra bibehål-
las för lärarne vid lärdoms- och apologist-sko-
lorna.
Kortraktsprosten Sandberg: med tillkännagifvan-
de, att han af sina kommittenter erhållit uppdrag
att föreslå upphörandet af dubbel årsberäkning i
eckiesiastik befordriogsväg, förenade sig Talaren
med motionären. Doatsamma gjorda äfven Prosten :
Ahlqvist. i
Bisxop Heurlin: Då fråga inom detta Stånd lj
väcktes om upphörande för lärarne vid rikets lä-lt
roverk af den dubbla årsberäkningen och densam-ic
mi motiveras på det intrång och lidande, som deri- 4;
genom förorsakats det i församlingarne arbetande ir
obeferdrade presterskapet, befinner man sig i en! i
viss förlägenhet. Af de några och 50 ledamöter, !r
som utgöra denna Riksdags Prestestånd, hafva 3:nes
icke räknat presterliga tjensteår, och af de öfrigeu
d
g
I
t
f
L
f
hafva flere än d0, om jag ej misstager mig 46, till-
godonjutit denna fördel. Icke vill jag påstå, att
den dubbla årsberäkningen ensamt och uteslutande
berett deras befordsan; äfven en annan i vår ecc-
lesiastiklagstiftning stadgad befordringsgrund har
dertill säkert äfven bidragit, men betraktas frågan
endast från synpunkten af det intrång och lidande,
som genom ökad ärsberäkning tillskyndas de pre-l4
ster, hvilka egna sina mödor uteslutande till för-n
samlingens tjenst — tages derjemte icke i betrak- lr
tande de egna och serskilda förhållanden, hvilka ila
vårt ecclesiastixa befordringssystem, så i anseen-l
de till förslag som tillsättning af ecclesiastika be-
ställningar gälla — abstraherar man vid denna frå- d
gas bedömande från vigten och betydelsen af ett d
protestantiskt presterskap och det fundament, hvar-!n
på dess anseende och inflytande ytterst hvilar, och sg
bvarigenom det säkrare betryggas, än genom nägra te
om än i grundlagarne, sanktionerade privilegier; !n
så torde äfven mot den sednare antydda befordrings-!h
principen skäl till anmärkningar förefinnas. Dock e
— detta endast i förbigående.n o
eMan anförer vidare till stöd för afskaffandet afin
skoliärarnes dubbla år den löneförbättring deised-!k
pare tider erhållit.v Detta skäl ansåg talaren icke e;
allmänt gälla. Han erinrade att vid universiteten: aft
Docenterne icke äga någon lön och en deladjunk- ä:;
ter högst ringa löner; att vid de flesta gymnasier yi
lektorerne, enligt 4833 års stat, icke erhållit ringa-
ste eller i allmänhet högst obetydlig löntillökning;a
på nägra ställen hade till och med minskning ägt! m
um. Vid skolorna vore förbållandet olika på o-ti
lika ställen. Vid de gamla fullständiga lärdoms-
skolorne hade 4833 års stat i allmänhet lemnat rin- R
ga lönförbättring åt rektorer och konrektorer — fo
ja, på ett och annat ställe till och med minskning! b
ör de sistnämnde. Vid de mindre skolorna hade
äl lönerna blifvit ökade till ett ej så ringa belopp, ge
nen de förut varande voro också alitför ringa och ic
le nu utsatte icke eller afundsvärda, t. ex. för enoc
ektor, 480 å 600 Rår. Kollegernes högsta lön är rä
)eräknad till 360 Rdr, den minsta till 240 Rdr, st
nen äfven för dessa hade 4833 års lönereglering hu
cke allestädes medfört löneförbättning, hvarpå ta-
aren anförde exempel, och drog af det anförda den än
lutsats, att lönetillökningen äfven för de flesta kol-ke
eger och apologister icke kan läggas till hufvud- Er
aklig grund för den dubbla årsberäknisgens upp-pbe
jörande. aSer jag, fortfor talaren, cäfven på det st
ntrång och lidande, som skole- och gymnasii-lä-
arnes dubbla år skall förorsakat det egentliga för- if,
amlingspresterskapet, så, utan att vilja förneka! de
tt förhållandet kunnat vara svårare i vissa stift,
ror jag likväl att man inom Wexjö stift icke just
ar anledning att häröfvar föra am allmmönnasa kla