Bänkmansvalen vid Riksdagens början icke hade fått det resultat, som de erhöllo. Vill man åter icke betrakta dessa tillsättningar (endast såsom en jemnkningsanstalt, utan från den vidsträcktare synpunkten, att derigenom hafva gjort allt, som är ämnadt att göras, för latt motsvara nationens fordringar på ett nytt system och en förändrad sakernas ordning, så är det helt annat. Då uppställer sig först den frågan, hvad det är som nationen vill och huru stor del af denna vilja det för regeringen är ofelbart nödvändigt att eiterkomma, om ett fullkomligt lugn och trefnad för framtiden skall vinnas? Man kan då icke dölja för sig — icke ens de svagsyntaste böra kunna det — ait det Svenska Folket börjat en ny bana, på hvilken det ovilkorligen kommer att framgå, hvilka försök än hädanefter må ske för att hindra det. Striden föres egentligen om tvänne föremål, som ieke äro nya, men betraktas allvarsammare än förr; det ena, huruvida folket verkligen har några rättigheter såsom sådant, huruvida lagens makt och folkets förtroende, uttryckt genom dess ombud, skola vara det högsta i samhället, och landet, genom reformer i föråldrade lagar och godtyckets dödande, vinna en föryngring, hvaraf staterna lyckligtvis, till skilnad från individerna, äro mäktiga, om de vilja det; och den andra, huruvida statsmakterna skola lyssna till den stora mängdens belägenhet och bemöda sig om dess sympathier genom införande af tarflighet och hushållning uti de offentliga funktionerna. Hvad garanti de utnämnde rådgifvarne nu lemna för ett sådant resultat, vilja vi ej pål förhand söka förutsäga, emedan man bör låta! personer handla, innan man dömer dem. Hvad j serskildt Grefve Posses utnämning angår, så yttrade vi redan förra gången, då ryktet först derom gick, en serskild anmärkning derom, och vi hafva sedan ej funnit den motsagd. Det! synes svårligen kunna göra ett lyckligt intryck hos allmänheten, att just i detta ögonblick, då det ärr fråga om en försonings-akt, se i spet-! sen för Sverges domare-korps en man, som sjelf ännu står under anklagelse vid Rikets domstolar för en sak, hvars utgång kan. afgöra om en stor del af hans ekonomiska exi-! stens, emedan, om han frias, mängden, som är så fallen för misstankar, lätt skall tillskrifva! någon del dersf hans maktägande ställning, och, : om han fälles till ersättning, detta är en skandal, som det hade varit godt att undvika: ; Hvad Hr Frib. Cederström beträffar, så äger ban, eburu mycket till åren och icke hvad man . kallar en man :f den nya tiden, en fördelaktig opinion om sig, såsom en skicklig militär, hvilken utmärkt sig i både krigsoch freds tjenstgöring, samt såsom god landthusbiållare. Huruvida han imedlertid, såsom krigsminister, ; efter en tjuguårig inskränkning till snart sagdt! privatlifvet (ty hvad kan man väl egentligen annat kalla ett inspektions-embete?) kan äga del. mångsidiga kunskaper om alla vapnen, hvilka Y C (6 1 L l för det närvarande behöfvas till utförande af en reform i militärorganisationerna, hvilken är ibland dem, efter hvilka den skattdragande jordbrukar:n mest suckar, det lemnas derhän. Om Hr Fåhrrus, såsom statsman, känne vi egentligen icke mer, än stt han sednast varit ledamot i Tuillkommittten. Ingen af de nya regeringsledamöterna bar för öfiist lemnat nåon garanti för sin förbindelse att styra i en nationel riktning. Det är således en sak, soml! q få r hör till den obestämda framtiden. Väl, så länge ; man kan hoppas. Hvad Frib. Gyllenhaals noreination angår, så är den mera att betrakta såsom ett kuriosum. General-Tulidirektörs-embetet synes komroa att! mer och mer blifva en sinecure. Imedisertid har Frib. G. fått den mest lönande reträtten af alla. Ett besyrnerligt öde är det, som fört de bå-l! da kanslererna 8f 4838 ill Calmar stad — såsom! nya aqvastir, — och den sednsre gången just på ! Lördagen. Pet vore väl om det, såsom et. lyckligt förebud för det nya asystemetn, kunde medföra den verkan, att asoporna, komme bor! — icke blott i Calmar! ; I vår tanka är troligen hela denna Mars-, I i I I I ; i 1 1 i L . I I I I us I ministere mirdre en början af det nya systemet än det torde vara skäl att benämna den slutet i af det gamla. i Vid allt detta ger det icke ringa anledning till gissningar, hvad det månde blifva af Hr i von Hartmanpsdorff, som i deu2a ögonblick är il: den besynnerliga ställningen, att ännu vara kyr-! verldsliga öfverbufvud i Sverge och ändock på visst sött entesinten från församlingen hådel; såsom ord. Statssekretersre, t.f, Hoftansler och s t. f. Condhöfdioge. Han iröstar sig imedlertidl!: säkert med ett vara den mest tillitade rådgif-? varen åt kamariilan, Om Hr Faxe är blott det att tillägga, 2tt bang -aktningsvärda karskter, goda juridiska, studier och skickiigbet sårom för edragande äro allmänt vitsordsde, TE. sme NV r