Bänkmansvalen vid Riksdagens början icke hade
fått det resultat, som de erhöllo.
Vill man åter icke betrakta dessa tillsättningar
(endast såsom en jemnkningsanstalt, utan från
den vidsträcktare synpunkten, att derigenom
hafva gjort allt, som är ämnadt att göras, för
latt motsvara nationens fordringar på ett nytt
system och en förändrad sakernas ordning, så
är det helt annat. Då uppställer sig först den
frågan, hvad det är som nationen vill och huru
stor del af denna vilja det för regeringen är
ofelbart nödvändigt att eiterkomma, om ett
fullkomligt lugn och trefnad för framtiden skall
vinnas? Man kan då icke dölja för sig — icke
ens de svagsyntaste böra kunna det — ait
det Svenska Folket börjat en ny bana, på hvil-
ken det ovilkorligen kommer att framgå, hvil-
ka försök än hädanefter må ske för att hindra
det. Striden föres egentligen om tvänne före-
mål, som ieke äro nya, men betraktas all-
varsammare än förr; det ena, huruvida fol-
ket verkligen har några rättigheter såsom så-
dant, huruvida lagens makt och folkets förtro-
ende, uttryckt genom dess ombud, skola vara
det högsta i samhället, och landet, genom re-
former i föråldrade lagar och godtyckets dö-
dande, vinna en föryngring, hvaraf staterna
lyckligtvis, till skilnad från individerna, äro
mäktiga, om de vilja det; och den andra, hu-
ruvida statsmakterna skola lyssna till den stora
mängdens belägenhet och bemöda sig om dess
sympathier genom införande af tarflighet och
hushållning uti de offentliga funktionerna.
Hvad garanti de utnämnde rådgifvarne nu
lemna för ett sådant resultat, vilja vi ej pål
förhand söka förutsäga, emedan man bör låta!
personer handla, innan man dömer dem. Hvad j
serskildt Grefve Posses utnämning angår, så ytt-
rade vi redan förra gången, då ryktet först
derom gick, en serskild anmärkning derom, och
vi hafva sedan ej funnit den motsagd. Det!
synes svårligen kunna göra ett lyckligt intryck
hos allmänheten, att just i detta ögonblick, då
det ärr fråga om en försonings-akt, se i spet-!
sen för Sverges domare-korps en man, som
sjelf ännu står under anklagelse vid Rikets
domstolar för en sak, hvars utgång kan. af-
göra om en stor del af hans ekonomiska exi-!
stens, emedan, om han frias, mängden, som är
så fallen för misstankar, lätt skall tillskrifva!
någon del dersf hans maktägande ställning, och, :
om han fälles till ersättning, detta är en skan-
dal, som det hade varit godt att undvika: ;
Hvad Hr Frib. Cederström beträffar, så äger
ban, eburu mycket till åren och icke hvad man .
kallar en man :f den nya tiden, en fördelak-
tig opinion om sig, såsom en skicklig militär,
hvilken utmärkt sig i både krigs- och freds
tjenstgöring, samt såsom god landthusbiållare.
Huruvida han imedlertid, såsom krigsminister, ;
efter en tjuguårig inskränkning till snart sagdt!
privatlifvet (ty hvad kan man väl egentligen an-
nat kalla ett inspektions-embete?) kan äga del.
mångsidiga kunskaper om alla vapnen, hvilka
Y
C
(6
1
L
l
för det närvarande behöfvas till utförande af
en reform i militärorganisationerna, hvilken är
ibland dem, efter hvilka den skattdragande jord-
brukar:n mest suckar, det lemnas derhän.
Om Hr Fåhrrus, såsom statsman, känne vi
egentligen icke mer, än stt han sednast varit
ledamot i Tuillkommittten. Ingen af de nya
regeringsledamöterna bar för öfiist lemnat nå-
on garanti för sin förbindelse att styra i en
nationel riktning. Det är således en sak, soml!
q
få
r
hör till den obestämda framtiden. Väl, så länge ;
man kan hoppas.
Hvad Frib. Gyllenhaals noreination angår, så
är den mera att betrakta såsom ett kuriosum.
General-Tulidirektörs-embetet synes komroa att!
mer och mer blifva en sinecure. Imedisertid har
Frib. G. fått den mest lönande reträtten af alla.
Ett besyrnerligt öde är det, som fört de bå-l!
da kanslererna 8f 4838 ill Calmar stad — såsom!
nya aqvastir, — och den sednsre gången just på !
Lördagen. Pet vore väl om det, såsom et.
lyckligt förebud för det nya asystemetn, kunde
medföra den verkan, att asoporna, komme bor!
— icke blott i Calmar! ;
I vår tanka är troligen hela denna Mars-,
I
i
I
I
I
;
i
1
1
i
L
.
I
I
I
I
us
I
ministere mirdre en början af det nya systemet
än det torde vara skäl att benämna den slutet i
af det gamla. i
Vid allt detta ger det icke ringa anledning
till gissningar, hvad det månde blifva af Hr i
von Hartmanpsdorff, som i deu2a ögonblick är il:
den besynnerliga ställningen, att ännu vara kyr-!
verldsliga öfverbufvud i Sverge och ändock
på visst sött entesinten från församlingen hådel;
såsom ord. Statssekretersre, t.f, Hoftansler och s
t. f. Condhöfdioge. Han iröstar sig imedlertidl!:
säkert med ett vara den mest tillitade rådgif-?
varen åt kamariilan,
Om Hr Faxe är blott det att tillägga, 2tt
bang -aktningsvärda karskter, goda juridiska,
studier och skickiigbet sårom för edragande äro
allmänt vitsordsde,
TE. sme NV r