unsedda för stamord, något helt avnuat än rotord.)
Abirre. Ack, Adel, Aderisn, Af. Al rund, Afa, Af
rad, Afsked, Afion, Afvij, Aja. Sje, Ajn. Aj. Akla,
Al, Aldrig, Ail, Allena, Allmoge. Alimän, Alvare,
Alm, Almosa, Aln, Alster, amma, An. Ana, And,
Anda, Anka, Anlte, Annan, Ans, Ansgistes Antal,
Anlingen. Apa, Apel Arbeta. Arf, Ary, 2 Ark, 8
Arm, Arl, Arlig, As, Asa, Ask, Aska, Asp, At,
Ax, Axel.
Da Spegel utgaf sitt Glossarium, år 172. fonnos
änna följande ord qvar i spraket, hvilka därföre af
honom upptogos, till större delen antörda ur dena
på Spegels tid begagnade s k. Karl XI:s Bibel,
An — Vedermöda, Ana Gå lingramt, Afall a
Ojörmågen, Afl — Styrka, Ajätur — B:römlig,
Ayrip — Iniwalif (da man ermer (tt förelag an),
Almäle — Rykte, Anabud - dikt, andlat — Död,
Ang — Qrval (invärtes), Anga Klaga ötver något
omit — Koleu till värt nuvarao le Anyst, An. ,.alig 0.
sov. Ann Höst, Ansa — Styra, Anse — Höf-
ding. Aria — Bitlida, Arn — Eldstad, Ast — Kär-
lek, Arlvär — Intim, God vän — Astråd m Vän-
stapsråd, Atlla — Hoppas. Ala dessa ord äro
uu, 134 ar sednare, alt avse såsom alldeles utdöda
ur spraket, om ock ett eller annat däraf ännu stun-
dom förekommer hos någou författare. De enda af
de ofvrannämnda orden, hvilka ännu bibehålla sig.
nemligen Ana och Ansa, hafva förändrat betydelse.
Nagra af de anförda orden tyckas väl ersättas af
tika goda och lita inhemska, ma den skilnad är
dock härvid, att de utdöda orten bade sitt ursprung
trån Norräna och Götiska språken, då däremot de
som kommit i deras ställe härstamma från syskon-
språket eiler de Tyska tungomalev.
On mau nu sedan eftertänker hvilken mängd af
främmaude ord på a, som dag igen i vårt språk för
rekowmrer, måste man fiuna. att de, om ock endast
de allra vanligaste räknas, men alla mindre bruk-
liga förbigås, 1 antal vida öfvetstiga de inhemska,
och ett sådant förhållande kan ej annat än i högsta
grad menligt inverka på språte s jelfstär dighet. Så
brutas allmänt, utom flera avdra, följande:
Abbe. Acecpt, Acecent Aceis, Arkord, Atdera, Adjunkt,
Ad utant, Adress, Aivokat, Afficck, Affär, Ajera, Agio,
Akademi, Aktor, Atlis, Axiör, Alarm, Alfabet, Alg,
Aljcbra, Alkof AVe, All vori, Aliesro, Allians, Ame-
nat, Ap, Al, Altan, Altare, Aseb, ambassad, Amfidbie,
Amfilval. rt, Amiral, Ammusatior, Amnesti, Avarki,
Anatomi, Andakt, Aneidot, Anydlä ven, Anyenäm,
Å kar, Ankare, ARner, Annons, Anonym, Antik,
Apoleck, Apparat, Appell, Aplit, Arsument, Aria, A-
ristokrai, Aritmetik, Arkif, Arkipelas, Arkitekt, Av-
me, Arrende, Arrest, Ars nat, Arvbikel, Artilleri, AT-
list, Arlär, Assekurera, Asssmbd, Assessor, A:sjett,
Actrolo it, Astronomi, Alclisr, Ailas, Almosfit, Å:om,
Attack, Aitest, Audiens, Auslivn, Auktor, Averi,
Axiwom.
Vanan att oupphörligen höra och e6e utländska
ord använda uti vårt språk gör, alt vi ej genast
märka hora talrika de äro, och yttersta försigtighet
är af nöden för den, som vill undvika desamma och
tala språket rent. I ändamal att visa skilnaden e-
mellan gammaldags Svenskan och nutidens vill jag
bär nedanföre framställa en jemntörelse Bibelsprå-
let är i synnerhet det som mest bibehållit sin ren-
het; jag har derföre valt de tv första verserne af 2
kap. Luc , och därbredvid ställt ett slags öfversätt-
ning på det språk, som ungefärliven nu skulle bru-
kas, om en beskrifning på en dylik bändelse sova
den ifrågavarande skulle förekomma uti en Nou-
vegu:e af någon bland våra wvatida eChermanta.
Lilteratörern. Då skall man bäst kunna se och be-
dömma, hvilket som bör fa företrädet i afseende på
allvar, kraft och uttryck, vårt gamla, oförfalskade
Svenska språk, eller det själlösa språk,ifsom jlätt-
siunigt hopröres af inbilska väderhanar.
1). Det begaf sig i den
Itiden, att af Kejsar Augu-
sto utgick ett bud, att all
TIverlden skulle beskattas.
2). Och denna beskatt-
ning var den första, och
Iskedde under den Höf-
Idingen öfver Syrien, Ky-
Årenio,
3), Och de gingo alla,
hvar uti sin stad, till att
låta beskatta sig.
4), Så for ock Josef upp
af Galilten, af den sta-
den Nazaret, in uti Ju-
Tdiska landet, till Davids
Istad, som heter Bettle-
Them; ty han var af Da-
Tvids hus och slägt.
I 5). På det han skulle
låta beskatta sig, med Ma-
Iria sin trolofyade hustru,
Ihvilken hafyande var.
6). Så begaf sig, medan
de voro där, vordo da-
garna fullbordade, att hon
Iskulle föda.
7). Och hon födde sin
förstfödda son, och svep-
te honom i lindakläder,
och lade honom ned i en
Ikrubba, ty dem var icke
Trum i härberget.
I 8). Och i den samma
Tengden voro några herdar,
Ide där vakade, och böllo
lvård om natten öfver sin
I bjord. E
) 9). Och se, Herrans An-
Igel stod när dem, och Her-
Irons klarhet kringsken
dem, och de vordo stor-
ligen förfärade.
40). Och sade Angelen
till dem: Varen icke för-
Ifärade: se, jag bådar E-
-Ider stor glädje, hvilken
-lallt folk vederfaras skall.
,
1 Alla 2—.n.1 PP
: skor.
2) Det hände vid dem
tiden, att från Kejsar Au-
gustus emanerade con or-
der, att alla kommyner
skulle skattskrifvas.
2). Denna sar den för-
sta beskattning. Den in-
träffade då Kyrenius var
Guvernör öfver Syrien.
3). Och alla infunne
sig vid skattskrifningen,
hvar och en i centralor-
ten af det distrikt ham
tillhörde.
4). Då reste äfven Jo-
sef af Galileen upp, ifrån
staden Nazaret, till pro-
vinsen Judeen, till Da-
vids stad, ty ban var en
descendent af Davids fa-
mi!j
5). På det han skulle
erlägga sina onera; och
med honom reste Maria,
hans madam, som var i
BTOSSCss,
6) Då inträffade det,
medan de voro där, att
terminen var inne att hon
skulle acknuschera.
7). Och hon nedkom
med sin förstborna son,
och lindade honom, uti
ett stall, i hvilken lokal
de måste logera, emedan
alla platser på hotellet
voro ockuperade,
SS). Mca i environgerna
däromkring vakade sam-
manattnågra herdar, hvil-
ka togo soin om sin bjord.
MM. Då arriverade Guds
Angel midt ibland dem,
och Guds klarhet omstrå-
lade dem, och de blefvo
borribelt pertarberade.
10). Men Ängelen sade
till dem: Våren icke a-
larmerade, ty J28 annDon-
serar Eder en stor glädje,
som skall blifva ganska
agreabel för alla menni-
MT a PA PTA Inn