Jarl. 21 STSER EA 21 TV OLVILVI UL Fe AA UV Le VAR: ILE
än So uppenbart främmande, men blott vid pass 60
äkta Svenska eller Götiska. Och likväl är värt
språk en af våra dyrbaraste skatter, det käraste för-
eningsbandet för ett folk. Vid ljudet af modersmå-
let npplifvas i främmande länder minnet af ett älskadt
hem; den vi böra tala detsamma blir, ehuru obe-
kant, hastigt en förtrogen bekantskap, och det med
modersmjölken lika insupna broderliga språket sam-
manbinder de i afseende på bostäderna vidt afskil-
da innebyggarna i våra aflägsna landskaper till ett
gemensamt broderskap. Förräderi eller härsmakt
skulle väl i en olycklig stund kunna göra vårt
fosterland till ett lydrike under en mäktig gran-
ac, men så länge Svenska språket talades kring
våra berg och dalar, så länge skulle vi likväl alltid
fortfara att, äfven under det främmande väldet, för-
blifva det gamla Svenska folket, samt med väntan
och hopp motse en möjlig befrielsetimma; först då
norräna tungans sista toner ibland oss förklingat
och ett främmande tunpgomål genljudade kring vå-
ra landamä:cen, först då skulle våra afkomlingar
upphöra att bilda en egen folkstam, sammansmälta
med eröfrarna, oeh förlora, först tillvaron, sedan
hoppet, och slutligen sjelfva minnet af sjelfstärdig-
het. Att allt detta ej är omöjligt utvisas af flera
samhällens häfder i äldre och nyare tider. Nära
oss arbeta Polens och Finlands innebyggare med ett
okärt målbrott, detta är väl nu snart fullbordadt
i Liffland och Ingermanland, och efter några år-
hundraden skola sannolikt endast Ryssar finnas i
alla dessa länder, endast Ryska tungoljud där hö-
ras. Allt fortgår i den rigtming som en gång blif-
vit gifven, så länge inga andra omständigheter in-
träffa, men allt fortgår ej lika fort. Besinne dock
hvar och en att folkslagen ej, lika med den enskil-
da menniskan, beräkna sin lifstid efter år utan ef-
ter mansåldrar, och att århundraden erfordras till
ett helt folks omskapande, men att detta äfven kar
ske fullkomligt.
Af stor vigt månde väl således vårt modersmåls
renhet och fredande för obehörig uppblandning va-
ra, och likväl misshandlas och rådbråkas detsam-
ma så betydligt dagligen. Jag talar här nu ej om
den lärda mannen, som, under farten af ett lifligt
vetenskapligt samtal, förledes af det ögonblickliga
intrycket att, till sin menings hastigare förklaring,
understundom begagna ett ord ur ett främmande
utan såsom lärd, en verldsborgare, för hvilken, så-
som sådan, alla kända språk äro modersmål. Jag
talar här ejom den förnäma tomhetens egracicusar
halfman, hvilken pladdrar om atmablen och ayre-
ables och tror sig vara tjuge compet-nta att juge-
ra om ascientificar ämnen och belleslettresp; han
mäste i stället for tankar, hvilka han ej eger, bru-
ka underligt klingande ord, och äfven han talar
på sätt och vis sitt modersmål. Jag klandrar här
ej den fullkomliga okunpnigheten, hvilken, härm-
ningssjuk, pladdrar efter, utan att så noga veta
hvad som menas med de utländska orden. Emot
dessa alla höjer jag ej min röst, det vore spilld
möda; men då en vetenskapsman, hvilken, från sin
bögre ståndpunkt af upplysning, borde kunna skick-
hgast af alla
uraktlåter detta, icke allenast genast utan urval be-
gagnar Grekiska, Latinska, Franska, Tyska eller
Engelska uttryck, så snart dessa sakna motsvarande
Svenska ord, utan äfven onödigtvis i vetenskapliga
skrifter använder uttryck, sådana som pubertetsål-
dern, dentition m. fl. hvilka hvarje bondgumma kan
återgifva på fullgod Svenska med manbarketsåldern,
tandspriekningen o s. v. Då en tidningsskrifvare,
hvilken offentligt framträder för ett helt folk med
förklaring, att han vill nitälska och arbeta för fo-
sterlandets väl, börjar sitt arbete med att vanvårda
dess språk och ej förstår öfversätta ord, sådana som
administration, institution, legislatif m. fl.. då gör
hvar och en sådan, tyckes det mig, i sin mån sig
saker till ett förräderi emot fäderneslandets bästa,
och vårdar upplysningens heliga eld med orena hän-
der Mäåtte detta snart ändra sig, medan ännu till-
fälle därtill gifves! Måtte hvar och en bemöda sig
att i tal och skrift föredraga våra äldsta fö fäders
kärnfulla språk framför de många haitlösa utt; yck,
hvilka våra närmaste fäder och vår egen samtid, af
ett lättsinnigt oförstånd gjort bemmastadda här i
Norden! Måtte hvar och en, som genom skrifter
af hvad syftning som hellst, vill upplysa sina lands-
män, betänka, att han ej blott är vetenskapsman el-
ter författare, utan äfven Svensk. Då skall äfven
med tiden vårt språk kunna förtjena utlävninga s
uppmärksamhet och ej längre behöfva blygas för
ex närmare granskning.
Mången kunde väl tycka, att jag med a!ltför myc-
ket af främmande ord; men om man nogare vill
eftersinna, huruvida detta redan gått och alt vidare
fortgår, skall man snart nödgas häpna öfver den
hof, däri dagligen insmuglas, samt tillika tv ngas
medgifva, att tiden snart bör vara inne, att stäfja
detta ofog. Man gifve endast uppmärksmant akt på
hvilket förekommande samtal, hviuken tidnings-
nummer, ja nästan hvilken svensk skrift man
vill, och man skall finna, att de däri chehövi-
gen begagnade utländska orden stiga till ett be
tänkligt antal, som ofta nog täflar med de inhem-
skas Såsom etlt prof ibland otaliga, som kunde an-
föras till mitt påståendes bestyrkaunde, vill jag biott
uppgifva följande: En svensk författare, uti en på
svenska skrifven historisk afhandling, som under
loppet af förflutna året utkom af trycket A- Crou-
bolm, — Katolska bigan och Husevotterna
nar endast på tvenne sidor (506—507) föl ande främ-
mande ord, af hvilka åtminstone de flesta kuovat
återgifvas på svenska: -
beca-
ken stränghet vill fördömma upptagandet i språ-!
mängd af utländska uttryck, hvilka, utan allt be l
Damicilera —s Göra
-
rade
språk; han framstår i detta ögonblick ej som Svensk,
bilda det hans vetenskap tillhöriga
språk så fosterländskt som möjligt, icke allenast
I
1) Epigram. 15) Commentar UOUt-
2) Epoch Tidehvarf, tolkare.
Tidepunkt. 16) Idea! Urbild.
3) Litteratur 3 Vitter- 17) Mosa Sånggu-
het. dinva.
4) Klassisk Lärd. 18) Taleut x Skick-
5) Studium Forsk- bighet.
ning 19) Originali et Sjelf-
I 6) Antiken Forntiden, stävdighet.
Fornhäfderna. 20) Inventron Uppfin-
I 7) Fraser Ordställ- ningsförmåga
. ningar. 21) Gebiet — Fält, Om