och för tacksanvnma landsmän to:kat dess un terstundom dunka rinor. Äfven Svenska språket har med stolthet kusnoat nämna några väldiga kämpar, hvilia åt detswuma egnat forskvisgens ansträngningar ech skorpsinaighetens eld, men få hafva de do k varit, som odeladt därpå offrat tid och mödor. Om således äfven mycket blifvit gjordt för våt moder mat, aterstår dock ännu ofantligt mycket art göra, men föga eller iniet tyckes nu för tiden i aetia huseeode ske. Språket är ämnadt västan vind för våg åt skiftenas oblida inflytande, Ett sadavt förhallande bör rättfärdiga hvarje bemödande att söka däri åstadkomma förbättring, Lifvad af ut för allt vetenskapligt, och intagen af kiörlek till allt fosteriändskt, har jag beslutit att åt Svenska pråkets bearbetande ena hvarie stund jag kan få ledig tili forskningar, blefve äfven nöjet af arbetet arbetarens enda vinning, och så har jag vacat augripa ett verk, hvars svårighet, viat och onmang acvnars bordt afskräcka hvarje så opröfvad förmega som min En Ordbok öfver Svenska språket är det verk, jag önskade kuna astadkomma. Vid detta företag, till bvars fallbord-nde en hel Iefaad ej torde vara tillräcklig, har jag mindre afselt möjligheten för mig att kunna åstadxomma ett arbete, värdiet allmänhetens bifall, än nöjet för mig sjelf af en djupare forskning i mitt modersmåls dyrbara häfder samt uppfattningen af dess egendom! ga, ursprungliga anda och väsende. Att kunna lyckas höri, därom vigar jag väl knappt bysa en osäker aning eller fö hoppning, dock, vid de stunder, da mitt mod svigtar och misströstan söker afleda mig ifrån den beträdda banan, upplifvar mig alltid den hugsande tankan, att sådan kan beskaffenheten af ett arbete vara, att det, äfven till en viss gad misslyckadt, kan thedra sin mästarer, och denna tanka återför mig ännu alltid med upplifvad hag fill det veck, hvaråt jag beslutit egna krafternas hufvadsakligaste ansträngsing under återstoden af min hif-tid. Mina föregångare på den bana jag valt äro få, egeut :gen alt räkna endast tvänne: H. Spegel, hvilken utgaf sit Glossarium Sves-Gothicum år 1712, och J. Ih e, hvilkens Gossarium Svio-Gothicum är tryckt år 1769. Båda d-ssa förtjenta män hafva med mycken forskning, lärdom och skarpsinnigh:t behasdiat sitt äxsne, samt spridit mycket lju. öfver vårt gamla språk, men dels äro de:as arbeten numera föråldrade och sällsynta, deis hafva de, efter sia tids sed, skrifvit på latin, och kunna så!edes icke beqvamlizen förstås af andra, än dem, som gruud igare käovna detta lärda språk Modersmårets äta kännedom är likväl, hvilket hvar och en vu för t den troligen inser, högst vigtig f.r alla, så väl för massan at folket, som för de egentligt lärda, och en Svensk ordbok öfver Svenska -pråket har lin e varit en ganska efterlängtad sak.! Bide Spegels och Ihres Glossarier äro dessutom, e-) burn fö raffliga tör öfrigt, allt för litet omfattande för att kunoa vara af väsendtlig nytta till in hämta de af en. säker kunskap och klar in-igt i hän-ceende till vårt spraks nuvarande utbildning och lvuce Delta sistnämnda Glossariom, som är det utförhgaste, upptager och utreder t. ex. endast omkring 2.0 ord på a, hvilken boksiaf doc räknar 4 å 500 sådana, allmänt brukliga ord, och dylikt är förhailavdet med alla de öfriga bokstäfverna. Slutligen hafva båda dessa mina föregångare nä-) stan endast behandlat spesket med afseende på dess härledmng fon fornspiåken, hvarvid de vil visat mycken lärdom, men hvartill äfven sednare ti-ers forskingar kuna lämna talrika och vigtiga upplysningar, rättelser och tillägg; däremot, hurn spraket nibildat och riktat sig i afseende på nya härledningar, sammansärtningar och lån ur främmande språk, äfvensom ordens egna olika betydelser uti olika ställningar, ordens rätta bruk, den undrr:tundom gauska fina skilnaden emellan egentliga uttrycket i ett ord och et annat, som därmed anses liktydigt, m. m., allt detta hafva Spegel och Ihre nästan aldeles icke, eller åtminstone högst ofullstän digt vidrört. Att utarbeta en Ordbot, utredande dessa frågor, var ett ibland de vigtigaste uppdrag, som Svenska Akademien erhöll af sin upplysta stiltare. Ett halft århundrade har likväl förttutit utan detta uppdrags fullgörande, hvilket möjligen aldrig skall int:äffa, väl ej af brist på förmåga och skicklighet, såsom mänga uttyda det, ty Svenska Akademien räknar och har räknat ibland sina ledamöter ej så få af Sveriges yppersta lärda, men af arbetets egen beskaffenhet. Detta tarfvar nämligen alt man nästan odeladt däråt egoar sm tid och sina bemödanden, men buru begära att Svenska Akademiens ledamöter, nästan utan undantag män med trägna, maktpåliggande befattningar i det allmänna, eller ock som redan förut beträdten aunan vetenskaplig hana; på hvilken de förskaffa! sig ära och på hvilken de naturligtvis hellst önsa fortgå, skulle beq-äma sig att, vid en merendels temmeligen framskri:en ålder, underkasta sig de flerfa!diga nya språkforskniogar, samt de trägna ech tröttande arbeten, hvilka äro oundgängliga för att gruodligt och värdigt bebandla och utreda Svenska språket. Därtill fordras mycken tid och unga krafter. Öfvervägande allt detta har jag dristat mig tillgripa verket. Aila bemödanden att värdigt utföra detsamma skola väl blifva osparda, men hurvuvidal. skicklighet och förmåga finnas att fullända saken, därom kan naturligtvis jag sjelf ej dömma, ej heller någon annan förr än pröfning föregått, och det är dels för att underkastas denna pröfning, dels ock emedan hela arbetets ofantliga omfång gör en fördelning nödvändig, som jag ämnar utgifva detta småningom i mindre häften, Af det bedömmande begynnelsen erfar af det allmänna skall det bero huruvida jag må fortfara, med det påbegynta företaget, eller, inseende min oförmåga till dess fullbordande, öfyergsifya detsamma. Dock har jag rätt att fordra, det jag ej varder allt för strängt bedömd. Arbetets utomordentliga omfång, språkets hittillsvarande stora oregelbundhet, samt mina föregångares fåtalighet och deras arbetens ringa omfattning, allt detta tillsammanlagdt bör kunna göra, att mitt arbete, om det ej i alltför hög grad misslyckas, må skonsamt bedömmas. Jag sjelf anser det för ofullständigt, men Jag hoppas att, ju mera jag blir hemmastadd i dess bearbetning, ju mera kunskaper jag med tiden kan inhämta, i synnerhet i de språk, hvilka tjena till förklarande äf det Svenska, deso bättre skall väl äfven arbetet blifva; och först om 2 UV ANN