liksom stadgandet äfven troligen skulle verka så-
som ett hinder emot alltför tidiga giftermål.
2:0 För hvarje sådan hosjordägaren mantalsskrif-
I ven gift mansperson skall jordägaren vara skyldig
att årligen betala 5 Rdr bko till socknens fattig-
kassa.
Men må så gerna genast tillkännagifva hvad i
alla fall, så länge stattorparen ej får större aflöning
än som jemt räcker till uppehälle och kläder för
honom och familj, måste blifva följden, nemligen
att jordägaren måste utgöra den föreslagna afgifien
eller insättningen. Vill han begagna ett jordbruks-
lsätt, som medan det bereder hans egen fördel, dock
bestämdt ökar fattigpersonalen, så är det ock rätt-
vist, att han lemnar en garanti åt fattigvården.
3:0 Häradsskrifvaren skall vara skyldig, att nämn-
de afgift på samma gång med öfriga uiskylder de-
bitera och kronofogden att dem inkassera och der-
efter aflemna till socknens fattig-sparkassa.
Direktionen för samma kassa bör efter mantals-
längden föra enskild räkning för hvarje person,
för hvilken sådan insättning blifvit gjord; men för
att medlen skulle både lättare förräntas och säkra-
re förvaltas, borde det åligga direktionen för sock-
nens fattig-sparkassa, att, genast efter den årliga
uppbördens ingång; öfversända beloppet deraf till
den allmänna fattig-sparkassa, som uti hvarje läns
residensstad borde inrättas.
Någon vidlyftigare räksing bör kanhända ej å-
läggas direktionen för sockenkassorna; ty annars
drager man sig undan för besväret. Nu kan detta
ej blifva stort, då insättningen ej sker mer än en
gång om året, och ingen förvaltning af medlen el-
ler kinkig ränteberäkning kommer i fråga.
4:0 Denna länets allmänna fattig-sparkassa åter
skall endast föra räkning för och med socknarnes
fattig-sparkassor, samt förränta de inflytande med-
len, medelst godtgörande af 4 procent derå årligen,
sjelf tillgodonjutande såsom ersättning för kostna-
der och besvär hvad i högre ränta erhållas kan.
Vid hvarje års slut borde räkningarne med socken-
kassorna uppgöras, och den öfverskjutande ränte-
behållningen läggas till kapitalet, hvarå derefter
samma ränta af fsra procent beräknas.
Afven räkningen för allmänna kassor blifver gan-
ska lätt, då medlen också dit isflyta endast under
en tidpunkt på året och alltid till den betydlighet,
att utlåning af siörre summor på en gåog kan ske.
Man kan också genom dessa kassor i hvarje län
få bank-inrättningar fotade på sanna grunder: ri
kets mynt och besparda kapitaler.
3:o På dem allmänna kassan böra vid flyttning af
någon person, å hvars räkning insättning varit
jord, sockenkassorna assignera det belopp, hvar-
till insättningen i kapital, utan någon ränteberäk-
ning för samma person uppgått, och ställa assig-
nationen till den socknens fattig sparkassas ordres,
dit flyttningen sker.
Vinnandet af det rättvisa målet: frihet för den
fattige arbetaren, att utan hinder af sockneförbud
få antaga tjenst der han finner sinbästa utkdmst,
åsyftas bärmed.
6:0 Sockenkassorna borde för öfrigt ej äga rättig-
het, att under de första 40 åren använda till egna
fattigbehof mera än räntan å det hos allmänna kas-
san innestående, hvarje socken särskildt tillhörande
kapital; men efter nämnde tids förlopp, skulle det
tillkomma socknarna, att äfven disponera så stor
del af besagde kapital, som sockenkassans egna
räkningar visade vara dem tillfället genom sådana
personers dödliga frånfälle, som vid dödsfallet hade
insättningen sig godtgjord och ej lemnade efter sig
oförsörjda hustru och barn.
Härigenom åsyftas att göra inrättningen stark
och beståndande samt sådan, att den med tiden
äfven skall kunna till hufvudsaklig del bekosta nö-
diga folkskolor inom socknarne.
Ofvanstående förslagspunkter anhöll motionären
måtte remitteras till allmänna Besvärs- ech Ekono-
miUtskottet.
Borgareståndet.
Hr Thore Petrås anförande angående handels-
och näringsfrihets-frågan.
Sedan Kongl. Maj:t uti en af Herr Munthe
kontrasignerad proposition, daterad den 24 Fe-
bruari 4840, behagat förklara, att Kongl. Maj:t
nu hyser afullt förtroende till R. Sts upplys-
ning och nit för fäderneslandets väl, hafva R.
St. Konungaförsäkran derpå, att den alltför syn-
bara missbelåtenheten med Ständernas förhand-
lingar och beslut, som den uppmärksamme akt-
gilfvaren af tidens tecken under ech efter 4834
—5335 års Riksdag ej sällan varseblifvit, slutligen
lemnat rum för den lugna besinning, som bju-
der, att t. o. m. Konungens konselj låtit sin en-
skilda känsla vika för statens kraf och rege-
ringens samverkan med representationen, hvil-
ken, oaktadt sin bristfälliga sammansättning, ic-
ke, utan äfventyr för samhällets bestånd, skul-
le kunna frånkännas den aktning och den rätt,
som tillkommer densamma i egenskap af stats-)
makt. Jag har förutskickat denna erinran, för
att visa, att derepresentanter af Borgareståndet,
hvilka med skäl ogillat Konungens rådgifvares
förfarande i de vigtiga frågorna om tullsystem,
samt handels- och näringsfrihet, numera finna i
Konungens egna, ord anledning att hoppas på
en ny sakernas ordning; men om de icke de-
stomindre misströsta och anse sig befogade till
klagan, ej blott öfver det framfarna, utan äfven
öfver utsigterna för den kommande tiden, så
må dock icke denna klagan — huru rättmätig
den än må vara — lända dem till skyddsvärn
för egna misstag och villfarelser. Att regerin-
gen, då den ömsom utfärdat, ömsom återtagit
närings- och handelsförfattningar — då den vi-
sat sig restriktif mot den ene och liberal mot
den andre — då den snart sagdt samtidigt be-
viljat oeh afslagit tullfrihet — då den i 4838
års lagstiftning för spanmilstullen tillvägagått
på ett sätt, som exponerat flere landsorter för
aan oe Å das Loot AS 27. cf säg ash.