antingen till utvidgning af Carlstads läroverks bygg nader, eller till återköp af den försålde lasarett: lägenheten. Densamme: om användande af ;:del af Banken framdeles blifvande räntevinst till ailmänna a: beten. Prosten Lalen: om befrielse för Torps prest gård från roterieg. Densamme: att de så kallade ransakningsfån garne, som nu transporteras emellan länsoc häradshäktena, måtte förvaras i häradsfängelserns ända till de skola undergå de ådömda straffen. Komminister Dahlgren: att Kongl. Bibloteke måtte, utom de 3:e på stat uppförde tjenstemär af en bibliotekarie och 2:e amanuenser, jemväl, anseende till :göromålens förökade mängd, förse med en vicebibliotekarie, med anslag på stat, a hvad som motsvarar en protokollsekreterares lön Derjemte föreslog Motionären, såsom en kontrol för framtiden, att det borde åligga sjelfva bi bliotekarien, att vid hvarje års slut ingå till Hof kanslersembetet eller, i fall detta embete upphör till Utrikes Statsministern med embetsberättelse, on bibliotekets tillvext af inköpte böcker, huru lång arbetena med katalogers upprättande under åre avancerat m. m., på det deraf må bevittnas, att d. förökade anslagen motsvara det gagn, Riksen Ständer med skäl hafva rätt att både fordra oci förvänta. Densamme: om några anmärkningar öfver Rik sens Ständers af år 18335 utfärdade reglemente fö Riksgäldskontoret. Professor Thomanders motion i Prestestånde angående främmande trosförvanters reli gionsöfning. Bland de dyrbara fribeter, hvarom 46 Sa Reg.formen försäkrar hvarje Svensk medborga re, är visserligen religionsfriheten, ehuru i si sta rummet nämnd, dock icke den minst ange lägna. Såsom sådan har den icke heller a detta lands regering blifvit ansedd och behand lad. Ingen af våra konstitutionella rättighete; har i den mån varit en sanning och varit all mänt medgifven såsom en sådan. Men bred. vid denna sanning står en historisk icke min dre ostridig: det Svenska presterskapet och en viss mån äfven den öfriga Svenska kyrkar hafva i ingen tid visat sig likgiltige för bibehållandet af sin bekännelse. I sin angelägen. het att icke allenast bevilja ostörd samvetsfrihel utan ock sjelfve åtnjuta henne, hafva Svenska kyr. kens målsmän stundom äfven af sådana omstän digheter, som icke förefalla rätt betydande, lå. tit bringa sig i farhågor. Fanatismen är er eld, och vid allt umgående med eid har verl. den onekligen lidit mindre af en öfverdrifver varsamhet än af en öfverdrifven ovarsamhet. Sina svåraste och farligaste fiender har kyrkan i alla tider haft inom sitt eget sköte. Mer än ea gång hafva i förflutna tidehvarf det högre prestarskapets ogudaktiga lättsinnighet och det lägres råhet vållat statskyrkors fall. Bristande tro och bristande insigter kunna ännu medföra samma sorgliga verkningar. Men under det man uppriktigt medgifver detta, får man icke vara blind för de faror, församlingen kan lida äfven utifrån. :En sådan kan bero på ovissa religionsstadgar eller på efterlåtenheten i deras tillämpning. De främmande gudstjenstanstalterne inom våra landamären hafva i sednare tider erhållit en icke så ringa utsträckning. Waesleyanske methodisterne hafva här ett etablisement, Konungens katholske undersåter hafva en kyrka, der på vårt modersmål predikas, och slutligen kunna i Sveriges hufvudstad och på dess språk i en judisk synagoga predikningar hållas emot sjelfva kristendomen. Sällsamt nog har man väl hört åtskillige klagomål i afseende på de förstnämnda, hvilka dock stå oss i bekännelse närmare än någon annan, icke luthersk, kyrka; men föga eller intet har man förmärkt i offentlig väg tillgöras i afseende på de katholska och judiska inrättningarna. Hvad meihodist-samfundets åtgärder beträffar, så och i bändelse den deröfver förde klagan skulle befinnas i större eller mindre mån grundad, kan den genom en riktig lagtillämpning afbjelpas utan behef af någon förändrad lagstiftning för detta ändamål. Hvad judarne angår, så har deras gudstjenst icke hittills visat sig för Svenske undersåter af kristelig bekännelse förledande. Enahanda är välicke förhållandet med den Romerska kyrkans verksamhet i allmänhet, och vi ege icke rätt att för oss i denna del förmoda något undantag. För möjliga farbågors undanrödjande så i ett som i annat afseende, tager jag mig imedlertid friheten föreslå följande ändringar och tillägg till Kongl. kungörelsen den 24 Januari 4781 nemligen: 4:0) att Oftverståthållaren eller vederbörande Konungens befallningshafvande må åläggas affordra dem af främmande religion, som skola i sin församlings gudstjenst såsom tjenstgörande deltaga, vederbörligt af Svensk beskickning verificeradt bevis, att de icke tillhöra någon andelig orden; 2:0) att 35 mom. al hvad Rikets Ständer i afseende på judar sig förbehållit må återupplifvas; 3:0) att till katbolsk eller judisk gudstjenst ingen af vår bekännelse må inlåtas utan vederbörlig polismyndighets skrifteliga tillåtelse för hvart serskildt fall, vid vite af 30 Rdr för den vid gudstjenst osm