antingen till utvidgning af Carlstads läroverks bygg
nader, eller till återköp af den försålde lasarett:
lägenheten.
Densamme: om användande af ;:del af Banken
framdeles blifvande räntevinst till ailmänna a:
beten.
Prosten Lalen: om befrielse för Torps prest
gård från roterieg.
Densamme: att de så kallade ransakningsfån
garne, som nu transporteras emellan läns- oc
häradshäktena, måtte förvaras i häradsfängelserns
ända till de skola undergå de ådömda straffen.
Komminister Dahlgren: att Kongl. Bibloteke
måtte, utom de 3:e på stat uppförde tjenstemär
af en bibliotekarie och 2:e amanuenser, jemväl,
anseende till :göromålens förökade mängd, förse
med en vicebibliotekarie, med anslag på stat, a
hvad som motsvarar en protokollsekreterares lön
Derjemte föreslog Motionären, såsom en kontrol
för framtiden, att det borde åligga sjelfva bi
bliotekarien, att vid hvarje års slut ingå till Hof
kanslersembetet eller, i fall detta embete upphör
till Utrikes Statsministern med embetsberättelse, on
bibliotekets tillvext af inköpte böcker, huru lång
arbetena med katalogers upprättande under åre
avancerat m. m., på det deraf må bevittnas, att d.
förökade anslagen motsvara det gagn, Riksen
Ständer med skäl hafva rätt att både fordra oci
förvänta.
Densamme: om några anmärkningar öfver Rik
sens Ständers af år 18335 utfärdade reglemente fö
Riksgäldskontoret.
Professor Thomanders motion i Prestestånde
angående främmande trosförvanters reli
gionsöfning.
Bland de dyrbara fribeter, hvarom 46 Sa
Reg.formen försäkrar hvarje Svensk medborga
re, är visserligen religionsfriheten, ehuru i si
sta rummet nämnd, dock icke den minst ange
lägna. Såsom sådan har den icke heller a
detta lands regering blifvit ansedd och behand
lad. Ingen af våra konstitutionella rättighete;
har i den mån varit en sanning och varit all
mänt medgifven såsom en sådan. Men bred.
vid denna sanning står en historisk icke min
dre ostridig: det Svenska presterskapet och
en viss mån äfven den öfriga Svenska kyrkar
hafva i ingen tid visat sig likgiltige för bibe-
hållandet af sin bekännelse. I sin angelägen.
het att icke allenast bevilja ostörd samvetsfrihel
utan ock sjelfve åtnjuta henne, hafva Svenska kyr.
kens målsmän stundom äfven af sådana omstän
digheter, som icke förefalla rätt betydande, lå.
tit bringa sig i farhågor. Fanatismen är er
eld, och vid allt umgående med eid har verl.
den onekligen lidit mindre af en öfverdrifver
varsamhet än af en öfverdrifven ovarsamhet.
Sina svåraste och farligaste fiender har kyr-
kan i alla tider haft inom sitt eget sköte. Mer
än ea gång hafva i förflutna tidehvarf det hö-
gre prestarskapets ogudaktiga lättsinnighet och
det lägres råhet vållat statskyrkors fall. Bri-
stande tro och bristande insigter kunna ännu
medföra samma sorgliga verkningar.
Men under det man uppriktigt medgifver
detta, får man icke vara blind för de faror,
församlingen kan lida äfven utifrån. :En sådan
kan bero på ovissa religionsstadgar eller på ef-
terlåtenheten i deras tillämpning. De främ-
mande gudstjenstanstalterne inom våra landa-
mären hafva i sednare tider erhållit en icke
så ringa utsträckning. Waesleyanske methodi-
sterne hafva här ett etablisement, Konungens
katholske undersåter hafva en kyrka, der på
vårt modersmål predikas, och slutligen kunna
i Sveriges hufvudstad och på dess språk i en
judisk synagoga predikningar hållas emot sjelf-
va kristendomen. Sällsamt nog har man väl
hört åtskillige klagomål i afseende på de först-
nämnda, hvilka dock stå oss i bekännelse när-
mare än någon annan, icke luthersk, kyrka;
men föga eller intet har man förmärkt i offent-
lig väg tillgöras i afseende på de katholska och
judiska inrättningarna. Hvad meihodist-samfun-
dets åtgärder beträffar, så och i bändelse den
deröfver förde klagan skulle befinnas i större
eller mindre mån grundad, kan den genom en
riktig lagtillämpning afbjelpas utan behef af nå-
gon förändrad lagstiftning för detta ändamål.
Hvad judarne angår, så har deras gudstjenst icke
hittills visat sig för Svenske undersåter af kriste-
lig bekännelse förledande. Enahanda är välic-
ke förhållandet med den Romerska kyrkans
verksamhet i allmänhet, och vi ege icke rätt
att för oss i denna del förmoda något undan-
tag. För möjliga farbågors undanrödjande så i
ett som i annat afseende, tager jag mig imed-
lertid friheten föreslå följande ändringar och
tillägg till Kongl. kungörelsen den 24 Januari
4781 nemligen: 4:0) att Oftverståthållaren eller
vederbörande Konungens befallningshafvande må
åläggas affordra dem af främmande religion,
som skola i sin församlings gudstjenst såsom
tjenstgörande deltaga, vederbörligt af Svensk
beskickning verificeradt bevis, att de icke till-
höra någon andelig orden; 2:0) att 35 mom. al
hvad Rikets Ständer i afseende på judar sig
förbehållit må återupplifvas; 3:0) att till ka-
tbolsk eller judisk gudstjenst ingen af vår be-
kännelse må inlåtas utan vederbörlig polismyn-
dighets skrifteliga tillåtelse för hvart serskildt
fall, vid vite af 30 Rdr för den vid gudstjenst
osm