TLUISAUR Hau IIHUSvVUIKS du. I AlSCCHUtT på HTAU DUR blifvit anmärkt beträffande det anförande, jag erhållit från mina kommittenter, får jag tillika erinra, att deita anförande uttrycker hela länets önskan 1 denna fråga. Magnus Persson från Wermland fann, vid jemföreise af land.mannens bögst trängande behof i afseende på skjutslegans förhöjning, samt de af en slik förhöjning möjligen vållade högre kostnader för embetsmännens resor, att man af tvenne onda ting borde välja det minsta. Peter Claösson från Eifsborgs län framställde det orimliga dsruti, att jordb:ukaren skall uppoffra sig åt resandes beqvämlighet, deribland en stor del äro ullänningar. Telaren uppgaf, att det stundom händer, att för en hsmmansdel, jhvars bruk åt en annan upplåtes, någon afgift icke undfås, emedan skjutsningsbesväret, som detta hemman presterar, är så betungande, Nils Persson från Södermanland: aKongl. Maj:ts nådiga skiifvelse, som ru utgör föremål för vår öfvenläggnirg, är affattad i öfverensstämmelse med Bondeståndets vid sista riksmöte till Kongl. Maj:t framburna underdåviga önskam. Vi böra värdera Kongl. M:j:ts goda afsigt att, genom skjutslegans förhöjande på de ställen, der invånarne äro sjelfve måne om att genom entreprenader skilja sig från skjutsningsbesväret, vilja lyfta detta besvär från jorddruket. Skedde en såden förhöjning öfver allt, skulls nacurligtvis följden blifva, att skjutsningsbesväret buades ännu fastare samman med jordbruket. — Det är väl sant, att ett missförbållande skulle uppkomma derigenom, att i vissa orter entreprenörer skulla finnes villige att öfvertaga skjutsen mot 24 skiillingar för milen, men å andra orter deremot tillskott skule behöfvas. För att jemna detta förhållande, skulle jag vilja förena mig uti von Zweigbergks åsigt, att detta tillskott måtte betalas af hela länet, genom fördelning på hemmanen, eller ock att ett kreditiv af allmänna medel måtte afsättas, för att, efter reqvisition af länsstyrelserna, användas till sådane ändamål. Rutberg: aOm jeg rätt uppfattat Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, så har den för hufvudsaklig afsist att iobemta Rikets Ständers underdåniga yttrende, hurvuida de för deres del vilja förklara, att inom de skjutslog, der pluraliteten yttrar sig villig att på uppgjorda vilkor ingå på öfverenskommelse om entreprenad, emot upphörande af hålloch reservskjuts-skyldigheten, minoriteten ovillkorligen nå vara förpiigtad, att underkasta sig majoritetens, och de frånvarande de närvarandes beslut. Jemta erinran härom, vill jag, i afseende på sjelfva hufvudsaken, förena mig med Nils Persson från Södermanland. : I Dahllöf. clogn röst torde inom detta stånd böja sig mot frågan om skju sningsbesvärsts lyfiande från jordbruket. Detta är hufvudsaken; måtte den ej alltför mycket bortblandas vid betraktande af! några tillfälliga lokalförbållanden. D skussionen var slutad, och den nådiga skrif-, yelsen remitterades till EkxonomiUtskottet. (Forts. följer.) 4) Dess2 åberopade punkter torde här böra få ett rum, enär ofvanstående anförande tyckes uppta-; ga i detslj den reform, man för närvarande allmändnast önskar, uti skjutsväsenedt. De lyda sålunda: 2:90; att Koogl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets alla län, efter de skjutsskyldiges hörande, barde uppgöra förslag å det vid hvarje skjusstation erforderliga antal hästar och åkdon, som af ent eprenören bör tillbandahållas; — 3:0 att Konungens Befallningshafvande derefter egde lå:a anställa auktioner om skjutsningsbestyrets! öfve-låtande åt entreprenör, för att derigenom få utröat de lägsta anbud, hvartill entreprenaden å skjutsstationerne kunde erhållas; — 4:0 attse-dan, genom dessa förberedande åtgärder, vilkofen för entreprenaders ernående blifvit bestämda cch så!unda uppställda, att öfver deras antagende kunde röstas med ja och nej, Befallningshsafvarden borde låta sammankalla alla skjutsskyldige stationsvis, att sjelfve, eller genom ombud, mundtlisen eller skriftligen sig yttra, huruvida de ville på föreslagna vilkor öfverlåta skjutsningsskyldigheten till entreprenörer, samt följsktligen åtaga sig att, i de fall, då entreprenader icke kunde åstadkommas utan tiilskott utöfver den förköjda legan, sådant erlägga till det erfordeliga belopp, som genom entreprenadauktionerna blifvit utrönt; och skulle dervid iakttagas, att de skjutsningsskyldiges röstningsrätt be-! räkoades efter den grund, enligt hvilken skjutsen blifvit utgjord, med skyldighet för minoriteten, att underkasta sig majoritetens, och för frånvaranda att åtnöja sig med de närvarandes beslut; — 3:o att i händelse öfverlåtelsevilkoren på detta sätt af de skjutsskyldige antogos, kontrakt rörande skjutsningsbestyrets verkställande på entreprenad, iöfverensstämmelse dermed, skulle upprättas; dervid det skulle tillkomma Befallningshafvanden att tillse, det ej allenast fördelen af lägsta anbudet, utan äfven den lika hufvudsakliga omständigheten, att entreprenören lemnar nöjaktig både moralisk och juridisk säkerhat för uppfyllandet af sine förbindelser, blifver iakttagen; och borde Befallningshatvanden, i de fall, då skjutsekyldige ej mäkta tillskjuta hela det belopp, som utöfver 24 sk. lega för entreprenaders erbållande fordras, och en högre lega således, med afseende å serskilda lokala svårighe-! ter, änses oundgängligen nödig, deras förslag härom till Kongl. Maj:ts nådiga pröfolng insända; — 6:0 att i allmänhet borde stadgas, det vid entreprenaderne ej få begagnas hästar, som äro längre aflägsne från stationen än !, mil, äfvensom att entrepreneaderne helst måtte förenas med sjelfva gästgifveritörelsen; —7:0 att om skjutsstation skulle gifvas, der pålitlig entreprenör erbjöde sig att, för mindre lega än 24 sk. pr mil, och utan tillskott af de skjutsskyldige, skjutsbestyret öfvertaga, et sådant anbud ovilkorligen borde antagas och kontrakt om entreprenad derstädes upprättas; och — 8:o att kontrakt om skjutsen-mn treprenad icke finge upprättas för längre tid, ån h högst 40 år. E 2) Huruvida riksens Ständer vilja, för deras del, på sätt Bondeståndet vid sistförflutne riksdag föreslagit, förklars: att inom de skjutslag, der pluså TK re DE J j 1 I f 1 q D l f ( s