UCL Yel PUL UvIdlliit, dl IlUtlian
blod icke skulle utgjutas, men å andra sidan
vore det ej väl att gå mot tvenne stånd, som
redan fastställt domen.
LULUS YIIJg ES
I afseende på det så märkvärdiga beslutet,
att rådet skulle få nyttja en npamöstämpel i
stället för konungens egenhändiga underskrift ,
förekommer besynnerligt nog intet annat, än:
fyra ståndsledamöter funnit saken betänklig,:!
hvaremot de prononcerade männen af rådets
parti, biskoparne Troilius, Hallenius, m. fl.
talat för densamma.
Vid denna riksdag beslöts bland annat en belö-
ning af 300 daler samt lieutenants karakter åt
en kornet Sorbon, för den nit och trohet, han
visat vid hämmandet af den förföriska och för-
klenliga smädeskriftens, Sverges Tillstånd, ut-
spridande i Westergöthland.,
Riksdagsdebatterna för 4760—962 innehålla
intressantast frågan om Tyska krigets börjande
utan ständernas hörande samt om offentliggö-
rande af konungens enskilda votum i detta mål.
Doktor Celsius öppnade striden härom med ett
yrkande, det konungens votum måtte varda
kunnigt. Det vora väl sannt, att konungen icke
ställes till ansvar för dess göranden och låtan-
den, men eftersom K. M. har två röster mot
hvarje riksens råd, så böra dock ständerna få
se huru konungen voterat, aanars blefve de or-
den: .att K; M. med sin vishet och rättrådig-
Och om konungen i detta mål tänkt rätt och
enligt lagen, så vore det för ständerna fägne-
samt att sådant om sin konung förnimma, och
rådet finge då för dess olagliga votering stå
sitt kast, på samma sätt som K. M. vid före-
gående riksdag fått af ständerna uppbära en fö-
reställning. Hade åter konungen felat om la-
gens rätta förstånd, så lärer K. M. i nåder
hålla till godo, att sådant rättas. Öfver-hof-
pred. Gunnerus instämde jemte flera bhäruti,
och yttrade, att liksom konungen wid det of-
vannämnda tillfället fick hålla till godo, att
ständerna rättade hans tankar, så vore det nu
billigt, att K. M. finge den satisfaktion, att
dess tankar blefve lika allmänt kunniga, då han
bar träffat lagens rätta mening. Prosten Hjorts-
berg talade häremot, anmärkande, att det blef-
va förklenligt för majestätet, om den praxis in-
fördes, att konungens yttrande skulle göras
kunnigt. Biskop Hallanius trodde äfvenledes,
att konungens votum borde lemnas. ovidrördt.
Doktor Gadolin afgaf ett långt anförande, der-
utiban uppställde följande slutledning: Hvarföre
man vill kägna konungens votum, kan icke va-
ra blott nyfikenhet,
sigt att antingen berömma eller lasta. Blir det
ansedt för nödigt att berömma, när det har
rum, så blir ock nödigt att lasta, när dertill!
gifves anledning. Om nu konungen vid ett be-
utan måste sådant skeiaf- i
het är rådets ledsagare,, utan all betydelse.
sluts fattande varit i rådet på den sidan, som
om l:gens rätta mening tagit vilse, skulle då,l
när riksens råd ställas till ansvar, konungens vo-
ium äfven göras kunnigt? Posito, tvertom, att
konungen ensam befunnes hafva rätt och allal:
andra orätt, skulle icke sådant blifva en anled-
:
.
Å
ning ,att inspirera menigheten de förderfliga)
tankar, alt det är bättre, det konungen ensam!
disponerar alltsammans, då de förhanden va-
rande suveränitets-spökena kunde blifva en verk-
lighet ?, En del ledamöter förenade sig i detta
yttrande, andra förmanade till mycken försigtig-
het och talade vidt och bredt om sakens stora
vigt, men hade för öfrigt hvarken ja eller nej.
Vid slutlig votering afgjorde de flesta rösterna,
att sekreta utskottet skulle till stånden inkom-
ma med yttrande om de riksens råd, som
styrkt till kriget, men utan att uppgifva ko-
nungens tankar i ämnet.
Dessutom förekomma debatter rörande gransk-
ning af alla protokoller och handlingar, förda
vid de mellan riksdagarne af K. M. förordnade
kommissioner och serskilda domstolar. Doktor
Celsius och biskop Hallenius instämma här red
hvarandra, att en sådan granskning är nödvän-
dig, den förra yrkar af justitie-deputationen,
den sednare af sekreta utskottet, och att ak-
terna derefter må tryckas, på det man måtte
se, om Svensk man alltid njutit Svensk man-
narätt efter Sverges beskrifna lag. Prosten
Manquer upplyste härvid, hurusom, enligt hvad
förra riksdagens kommissions-akter bragt i da-
gen, tormenta blifvit brukade och exempel
funnes, aatt en båtsman för stöld blifvit dömd
till döden på egen bekännelse, som blifvit ho-
nom aftvungen genom fruktan för tjufkamma-!
ren, hvarmed hen hotades, men att efteråt blef
fulleligen bevist, det mannea icke ens varit
här i staden, då stölden föröfvades.,
Mathesius anmärkte äfven, att dfolk hafva
blifvit förda med handklofvar och med svårare
fängsel torquerade., Beslöts att akterna skulle
till granskning utlemnas till justitie-deputa-
tionen.
Åtskilligt ganska intressant finnes älven i en
vidlyftig diskussion om ett hos ständerna sökt
Prosten.