21vi na 2 AP UL UVääg Uv MVE HU TU VVAM SOVA SVS YDRE me I
den. Jag utbeder mig dock uppmärksamhet der-
vid, att jag ej föreslår en sådan förändring såsom o-:
undvikiigt vilkor för lönetillökningen. År 18530 bo-
räknade Rikets Ständer personalen i Svea Hofrätt
med afseende på tulimedien. Dessa hafva nu blif-
vit fördelta på alla 3 Hofrätterne; men det oaxtadt
föreslås nu åter att öka antalet af ledamöterne, och
detta kan jag icke tillstyrka, emot min ofta utta-,
lade gats om fördelen af en inskränkt men fullt
tjenstbar cch väl aflön: embetsmanna-personal. I
I afseerds på 3:dje hufvudtiteln och dess detalj
förnyar jag vid granskningen deraf ena gammal be-
kantskap sedan förra siksdagen, och skilmaden är
så obetydlig, att jag ej aktar nödigt uppehålla mixz
vid samma hufvudtitel, isynnerhet som en talare
härom lemnat närmars historiska upplysningar till
rättelse och uppmärksamhet.
Vidkommande 8:de hufvudtiteln, så har för fån-
gars skjuts och underhåll ett tillökt ansiag af 409,000
Rdr fordrats. Behofvet deraf kan ej bestridas, u-
tan tvärtom, har, efter min tanka, ru likasom vid
förra riksdagen för litet anslag till dessa ändamål
blifvit begärdt. Då förslog ej eller der begärda
summan, utan brist uppkom; och om ej tillfälliga
inkomster varit att tillgå, skulle nämnde brist en-
sarat förenledt till sammankallande af en urtima
riksdag. Såsom pag. 38 i det protokoll öfver Ec-
clesiastikärender, hvilket finnes den Kongl. propo-
sitionen bifogedt, utvisar, utgjorde bristerna i an-
slaget till fångars vård och underhåll, m. m. samt
för korrektionsinrättningen i riket år 1835 148,452
40: 1. År 4836, 207,586 Rdr 46: 6, år 1837, 192,881
Rdr. För mig är det ej fattligt, hvart det skall bära,
om man nu åter underkastar sig en årlig brist af
cirka 4100,000 Rdr. Det är väl i nämnde proiokoll ytt-
radt, att man borde hoppas, att denna brist skall min-
skas, de!s genom vissa af erfarenheten anvisade för-
foganden i afseende på ekonomien och arbetsvinsten
inom korrektionsinrättningarne, cdels genom sådana
föråndringar inu gällande bestämmelser angående fat-
tigvården, och försvarslöse personer, hvarmedelst an-
talet af korrektionister och andra fångar bör kunna
minskas. Det må ursäktas, om jag är en bland
dem, som betvifla, att dessa förhoppningar realiseras.
Sjelf granne till ett af de fängelser och korrek-
tionsinrättningar i Sverige. el!er den i Malmö, her
jag nu mer anledning till den öfvertygelse, att
kostnaden för en sådan inrättning ej minskas utan
snarare ökas. I Malmö hafva fångarne tilltagit,
såat numera utgöra nära 1000 st. Man må derföre!
ej tro, att fängelserna i grannskapet äro tomma.
Representanten från Landskrona torda kunna upp-j
lysa, att fångarnes antal der är ganska betydligt.
Med afseende bärpå, hafva Ständerna orätt, om de
hushålla med anslag till detta ändamål. Inom det-
ta stånd hafva raånga ledamöter framställt förslag
till förbättring of fängelse och korrektionssystemet;:
men jag hyser ej hopp om framgång på grund afl
samma förslag. Deremot har inom ett arnst
stånd en motion blifvit väckt, om inköp af Gott-;i
ska Sandön, för att dit flytta korrektionsinrättnin-
gen, hvilket förslag efter min tanka borde närma-
re betraktas. För möjligheten al reform olifråpe.
varande enstalter böra Ständerna bevilja tillräckli-
ge angav. Sedan tillhör det regeringen, att i för-
sta rursmet tillse, att vid åtankan deraf att tu j.
sentals nu öfvas att blifva missdådare, korrestions-:
inrättningarno varda på ett mera ändamålsen I
ligt sätt organiserade cch sålunda kunna upp-
fylla deras rätta bestämmelse, att åt samhället å-
tergifva förut varande brottslingar förbättrade. !i
Jag fruktar, att ifrån de nu varande korrektionsin-
rättningarns flere af dem, som blifvit befriade, å-
tergåti till samhället lika, om ej mer förderfvadel
än de voro då de i dessa intogos. Sådan är åt-.
minsione min erfarenhet från den ort. der jag är
bosett. Må ingen förblindas af de cfficiella upp-j.
gifterna om årligen från korrektionsinrättningarne!.
utgångna personer. Ty värr hafva de fleste afdemi.
efter nya brott återvändt di:, hvarifrån de till all-
mävhetens grundade fruktan för någon tid blifvit!
lösgifna.
Om extra Stateregleringen är förut yttradt så
tillräckligt, att jag nu går förbi denser.ma; menj
uti kalkylen för Statsregleringen i Statsråd-proto-
kollet den 41 Januari 1840, pag. 410 finres en post !
90 060 Rdr upptagen för Riksgaldskontoret i af-
räkning å medel för fyr- och båkinrättningen i ri-!
ket. Det är ej obekant för ledamöterne inom stån-
det, huru, för att förbättra fyrarne och båkarne åå!
kusterne från norr till söder och tilläfventyrs mest
de morrut varande, en undantagsleg vid förra riks-
dagen med flit stiftades i så måtto, att Ständerne
medgåfvo, ett lån finge upptagas till bildande ef pö- !
digt kapital för vinnande af det storre ändamålet: ls
i
r
4
de:tilt såsom inkomst och amoriissement skulle 35-
vändas Derska fyringsmedlen 9333 Rdr, såtom
irflytende för samma ändamål. Af publike hand-
lingar inhemtos, ait. sedan Ständerna i strid medli
hvad då öpskades, öfverlitit åt Riksgäldskontoret!g
och icke är Statekontoret, bvilket från ett viset hållls
kanske varit mer önskadt, alt upplaga nämnde län, ii
ann men att hågen för detsamma ej mera varjg
få SLor. s
Af cfficiolla bladet fick man således v S
2iförar de af ala de fyrbåkar, som sf 8: I
nbetet: 3 afdelning föreslagits, skulla ej erfordras:
ån förr än år 41840 då 50,000 Rdr erfor
hvarom ock Riksgäldskontoret underrättades. So-1!7
dermera inträffade, att för inköpande af Landsorts-
fyrbåk, summan öxaades med 70000 Rdr, så attie
det ksikvlersde beloppet steg til 420 000 Riår, hvar-f
al 90000 Räår fordredes 1840 och resten år 4844.)
Häral synes, som skulle Riksgäeskontoret väl haf-s
va ett behof att i är låna 90,000 Rdr för fyr- och;l
båkinrättningen i riket. Men Stöndernes mening!e
vår den, att genom lån deraf på kommande tiders
fördela det, som nutiden fick utbetala för nämnde;h
inrättning: och anviste Ständerna denna tillgånrg!s
för Riksgäldskontoret ett förränta och amortera ett !f
sådent lås. Jag anhåller cerföro att Stat: Ulsk. ir
måtte upplysa, om berörde 90.000 Rdr äro andrajs
medel än de, som af Riksgäldskonioret böra upp-i!
länas för ifrågavarande ändamål. fi
Herr Brinck bade uti den Kong! proporitionenla
funnit upptaget ett anslag af 500,000 Rår för Wex-
holm. och kunde icke undgå att derå fösta UPpp-
närksambet. Andra länder upprensade sina heam-jn
ons Anh saralleder. Men hvad asärac fär AtArke. i 68
nr
9