äfven böra fästa uppmärksamheten på den oform-:
lighet, att ledamöter i Hofrätt kunna kallas till!
hofcharger samt anses berättigade, att lemna funk-
tionen i Hofrätten, för att träda i tjenstgöring vid.
hofvet. Deita förbållande, som är serdeles olämp-
ligt och bör förekommas, bar jag desto heldre an-
sett mig böra nämna vid detta tillfälle, som det är
i sin ordning, att den, som betalar lönerne, får
bestämma vilkoren för lönerogleringen. BDBessutom
vill jag, i afssende på Justitiorevisionen, tillägga,
såsom exempel, huru det tiligär i vissa förhålian-
den, att sedan Friherre Ludvig Johansson Boye
begärt och erhållit revisionssekreterare-afsked med
hela lönen, såsom pension, hvarvid han förespe-
glade sin svaga höolsa och sina svaga kroppskrafter,
ansågs han ej långt derefter vara så återställd, att
han kunde åtaga sig att upprätta tablå öfver för-
slaget till ny lag, hvarigenom han erhöll en årlig
tillökad inkomst af 4,666 Rdr 32 sk. Bko, utom
andra emolumenter. För Kongl. Kammarkollegium
och Statskontoret hafva äfven nya löneanslag blif-
vit begärda, nämligen för Kammarkollegium 7,532
Rdr 16 sk. 4 r. och för Statskontoret 5,200 Rör.
Då jag, angående kollegierne, åberopar, hvad jag
nyss anfört om Hofrätterne, kan jag ej, hvad Stats-
kontoret vidkommer, undgå, att fästa uppmärksam-
heten derpå, att Statskontoret, i följd af dess Pre-
sidents tillgörande, avtagit en så tvetydig position,
ätt Ständerne hafva serskilda anledningar, att ej
bevilja Statskontoret ringasie lönetillökning. Med
känredom härom afslog också Statsutskottet begä-
ran derom vid sista Riksdagen och; såsom då va-
rande ledamot af samma Utskott påminner jag mig,
att majoritetens beslut i detta fall åstadkom hos
ordföranden och minoriteten en sådan missbelå-
tenhet, att majoriteten sjelf nödgades uppsätta
beslutet, utan biträde af kanaslipersonalen. Det
predominerande intresset har uti sistnämnde em-
betsverk gjort sig mera gällande, än annorstä-
des, Men dessutom vil! jag fästa uppmärksam-
heten på en omständighot, som torde visa, att
göromålen i Statskontoret ej äro så tröttande,
som man förespeglar. Då j:g under sista Riksdag
var ledamot af den afdelniag utaf SiatsU:skottet,
som begagnads rum i Statskontoret, var jag några
dagar i veckan i tillfälie att förnimma, att dess pre-
sident, som är utrustad med mycken förmåga och!
verksamhet, sällan infann sig på sitt embetsrum
förr än kl. 4 på dsgen och dröjde der blott en kort
stund. Hr Statskommissarien Tauvon, för hvars
skicklighet och duglighet jag hyser all aktning, har
vid föregående Riksdagen erbållit Regeringens upp- l
drag att meddela StatsU:skottet upplysningar. Här-
vid bar han synbarligen sökt gagna Reg. mer än
Ständerna, och således visat sig jäfvig; ty ban bar
icke bordt röja förkärlek hvarken för den ena eller
andra statsmakten. Dessutom har han utsträckt
sina upplysningar ej blott till. Siatskontoret, utan i
äfven till andra publika vark, såsom Krigskollegium,
m. fl., som ligga utom hzns omfårvg, och följden har
också vait den, att hans upplysningar stundom !
varit mindre tillförlitliga och saknande det förtro-
ende, som en så aktningsvärd personlighet kunnat;
fordra.
Beträffande frågan om Kal;are läns delning i
tvenne Landshöfdinge-dömen, så är det öfverflödigt ij
att nu yttra sig, enär derom förut är diskuteradt;
men då frågor om åtskilliga andra län förekomma
uti den Kungliga propositionen, tillåter jag mig
endast påkalla uppmärksamheten å den vigtiga om-
ständighet att, ehuru man ännu med största friko-
stighet tillvägagår vid beviljande af militär-anslag
och vid förhöjaing af löner åt högre militärer, hvar-
af många knappt göra det ringaste för staten, utan
gå overksamme, med en årlig inkomst för somlige
af 6 å 7000 Rdr, det iikväl hittills ej kunnat lyc-
kas att tillvägabringa den ringaste lön för läns-
män, hvilka dock äro tjenstemän med de mest träg-
pa maktpåliggande göromål. Man kan derförinnan
med skäl fråga, huru någon trefaad kan finnas in-
om eit samhälle, der sådana missförhållanden ega
rum.
Då jag nu öfvergår till 3:dje Hufvudtiteln, finner
jag i början en post, som jag ville citera säsom
exempel på Statssekreterarens för Krigs-ärenderna
tänkvärda åsigter. Der utföres 4200 Rdr till aflö-
ning för presidenten i Krigskollegium, och om man
slår upp tredje sidan af det protokoll! öfver Krigs-
ärenden, hvilket såsom bihang medföljer den Kung-
liga propositionen, så fianer man, att Statssckrete-
raren resonnerar på följande sätt:
eEders Kongl. Maj:t lärer icke vilja medgifva den
cinskränkning i Konungens prerogatif, att efter sitt
eeget böga välbebag till förtroends embeten utse
ecoch tillförordnade personer, Konungen anser kunna
adem till rikets gagn och nytta bäst bestrida, som
l
gi daiia Rikets Ständers yttrande antydes; och det
kär derförs af fortfarande angelägenhet och vigt, att
een bestämd lön för presidenten i Krigskollegium
evarder å stat uppförd.n
Nu frågas om de: finnes någon sanrolikhet der-
utinnan, att ibland Rikets Ständer någon velat be-
strida Konungens prerogatif att göra utnämning till
högre embeten; det förhållande Statssekreteraren:!
Annat är!
ati utvämna personer till embeien eiler annat att!
här antydt, är helt och hållet diktad:!.
anslä medel dertilll Då jag vid förra Riksäagen
var den, som tog initiativet i frågan om anmärk-
ningar mot Krigskollegium, så anser jag mig böra
äfven nu uppehålla mig vid frågan derom. Få äro
de, som sätta i fråga, huruvida någon president i
Krigskoliegium bör finnas, men deremot många som
anse en president der så mycket heldre behöflig,
som detia embetsvork är möra omfattande än an-
dra kollsgier; men då Rikets Stländer med bekym-
k
V
1
4
j
I
1
i
l
l
S
l
-
s
I
b
I
ö
G
E
6
y
v
b
d
c
r
J
I
S
dh
j
ä
I
8
s
e
I
I Y
I
s
mer - erfarit, att militärpersoner finnas, som haf-r
va eljest i vårt land oerhörda iakomster utan!d
motsvarande sysselsättning, så hafva naturligtvis n
Ständerne kommit på den tanke, att någon afdassa!a
militärpersoner kunde intaga presidentsto!en i Kries- f
kollegium, för att sålunda göra gagn för den in-In
komst ban ef staten uppbär. Vissheten om att!s
frikostigt eflönade militärer här finnas, som ej baf-
va tjensteöring, svarande mot deras emolumenter,
och om Reg:s obenägenhet att gå Rikets Ständers
önskningar till mötes bestämde vid sista Riksdsg
Ständerna att vägra ifrågavarande anslag, ty dan,
som anslår medel, frågar med skäl efter kuru de
användes. I det fallet har man en sorglig erferen-
0
r
d
g
s
D
f
not att mycket förspilles och med frikagtio handiNVN