gon nåd, utan rättvisa, eller skäl och billighet, och hvarföre då gifva sakerna ett annat namn, än det rätta? Det är endast i ett fall, der dess) epiteter skullg öfverensstämma med verkliga förhållandet, nämligen i kungliga resolutioaer på nådansökningar, emedan besluten der anses såsom en tillhörighet till det kungliga prerogativet. Men just der yttras : de minst, emedan det blott heter, att aKongl. Maj:: af Gunst och Nåd förskonat den eller den för dödsstraffet, caf Gunst och Nåd efterskänkt de ådömda böterna, m. m. — Bibehå!landet af all den upprepade nåden å ena och underdånigheten å andra sidan tjenar således till intet, om ej att åstadkomma en onödig vidlyftighet i skrifveri, och roöjligtvis att bibringa en och annan föreställningen om ett omä:ligt afstånd emellan folket och styrelsen som i sjelfva verket ej existerar, emedan den ringaste likasom den högste har vägen öppen för sina ansökningar på denlagligt utstakade vägen, och hvarje upplyst person ganska väl känner, att det ej är till Konungens person, utan till Konungens regering han har att vända sig. Våra bröder, Norrmännen, hafva derföre varit vida förnuftigare, som i sina skrifter och ansökningar af samma slag helt enkelt nyttja uttrycket: Till Kongen. Månne ej denna öfverskrift, beledsagad för öfrigt af en aktningsfull ton, låter vida bättre och hjertligare, just derföre, att benämningen är mera fri.och förtrolig, än en underdånighet i framställningssätt, hvarvid man tycker sig sa den sökande redan vid första åsynen af samhällets höjder kasta sig till jorden, för att krypa fram på knäna, ovärdig att blicka upp till Majestätets glans, likt den ångerfulle syndaren inför den Allsmäktige. Det låter lätt förklara sig, att sådana formler brukades fordom, då Regentens personliga vilja var allt, och dess majestät ansågs såsom en omedelbar emanation ifrån och ett uttryck af Gulomens eget, äfvensom att de ännu begagnas i Österländerna; men i den fria Norden, om hvilken vi så ofta tala i våra sånger, äro de påtsgligen föråldrade, öfverflödiga och skadliga, af samma skäl, som all annan öfverdrift är det, när man en gåug insett den.