Här äro nämnda flere prejudikater, som skulle rätt
färdiga antagandet af adressen, med eller utan fö
regången remiss till Uiskott. Jag htir sökt åter
kalla dessa prejudikater i minnet, och finner blot
ett enda, som skulle kunna åberopas för adressen
omedelbara antagande. Styreisen hade före Riks
dagen vidtsgit en åtgärd, icke fullt öfverensstäm
mande med grundlagens bokstaf — jag klandra
den icke — dena var sannolikt föreskrifven af om
ständigheternas makt; denna åtgärd hastade Stän
derna att sanktionera genom en omedelbart inom
Stånden voterad adress. Det ena var lika form
vidrigt som det andra, och exemplet är icke loc
kande till efterföljd. Skulle åter adressförslaget
såsom flere talare yrkat, undergå pröfning och för
sändas till Utskott, då hemställer jag, om icke un
der den sofring af ämnena, som inom utskott cc
riksstånden måtte företagas, intressena skulle upp
kallas till strid — om man icke just derigenon
skulle väcka till lif den split och de missnöjer
hvilka man nu genom sitt bifell till remiss vil!
förebygga. Jag må icke dölja — äanu ett anna
motiv verkar hos mig. En högt aktad talare ytt
rada nyligen inom detta rum, att styrelse och fol
stodo färdiga att räcka hvarandra handen till för
sonizg. Såsom medborgare, representant och för
sonlighetens budskap, ville jag icke störa helgdeai
af ett så vigtigt ögonblick — jag ville icke i vär
varande stund öka styrelsens bekymrer, det ja
hellre önskade ait kunna mildra. Jag kam icke bs
gå den orättvisan mot det hedervärda Bondeståndet
att jag från dess sida skulle befara någon misstyd
ning af dessa bevekelsegrunder, genem hvilka ja
föranledes anhålla om Högvördigste Hr Erkebisko
pens och Talmannens proposition, att det heder
värda Bondeståndets inbjudniog må med all akt
ning för samma medstånd, läggas till handlingarne.
Häri instämde Dowprosten Elmyren, semt Pro
staroe Åstrand, Gumelius, Sylvan och Berlin, sam
Professor Geijer.
Doktor Wallin: c Här är icke fråga om de saoninga
eller icke sanningar som i adr. innehållas, eller orda
legen bvavi de äro affattade, u!an endast sättet hvarp
de skola frambäras till högvederböclig ort. Jeg hy
ser skyldig aktning både för saken och forsen
mens kan derför icke underiåta förklara, ett jag fia
ner adresser oformlig. Den åsigten delar jag icke
att bvad i grundlagen ej är uttryckligen förbjucde
derföre är medgifvet. Grundigzgen förbjuder ick
Ständerna att ingå med en adress, sådan som del
förevartode, men grundlagen föreskrtifver hurule
des sech .vid hvilka sillfällen Svånden genom sin:
Talmäg skola tala med sion Kocung. Att gå så låg
grundlegen icke förbjuder, sku!le jag anse ej blott be
tänkligt, mena vådligt, lika visst som det hvsrke:i
vorasnödigt, elier blefve ändamålsenligt Frågar
avgår begge statsmakterna, dervid ingendera får för
bisesjsoah säkert är att den ena icke kan- verks
utan. .den andra. För min del anser jag icke at
förtreeade hvyarken vinnes eller ådagalägges genor
tal och adresser, utan gerningarne tala både bät
tre och virna mera. Sådena höfvas också bättre
och åipga Rikets Stände:. Vi sekope icke :iliäller
att dagligen andraga hvad css kan synas röd g
och nyttigt, och hrva:igenom adressevs obeböflighe
på det klaraste ädagalägges. Sanningen finner på
många! vägar sitt mål, och hon är redan hunner
dit men syftade, Jag röstar för att förelsget mi
läggamytill bandlipgarne och frukter inga!un:a, att
Bondeståndet bäref skall finna sig stött, då detta
Stånd lika väl äger sin egen öfvertygelse, som dej
cek vet alt värdera andras.
Prosien Bergqvist, hufvudsskligen med de talare
som- röstat för läggande till handlingarne.
Biskopen m. m. Agardh: aFlsra talare hade yttrat
att genom Konstitutiona- Utskottets memorial JM
det vore numera afgjordt, stt den såkallsde a-
dressen kunde till sitt innehåll afgöras utan före.
gående remiss til Utskott, enär Konst. Utskotte:
medStänders rätt besluta. Talaren anser j denna
rätteträcka sig ända derhän, ett detta Utskott kan
förklara grundlagen förbindande för andra än tal-
männen, vid vägrad proposiiien, utan att detta
bindar tägon annan ledamot sf Stånden. Anser
sä!edes, lita med reservanterne i U:skottet, en!igt
60 RiksdegsO., stt edressen, innan den kap bi-
fallas och antagas, bör till Utskott remitteras. E-
mot-5ådan ramisa: förekommer Hkväl, att edressen
innefattar en roängd serskilda ämnen, hvilka redan
handläggas i fiera olika Utskott; inser således ej
burn Stånden kunna afeöra dessa frågor, obe-osnp-
de åf denna handläggning I de olika Utskot-
ten, evär dera? skulle följa, att de på förhand
skulis i önskningsväg anmäla det hvaröfver ee se-
dermera akulle beslura, sedan dr serskilde frågor-
Ba återkommit från de öfige U skotten, och at
desse frågor sålsdes S9:ne serskilda gånger stu!
le afgörar, Det har blifvit segdt, att Prestes:.
borde gifva Bosdest. ett prof af sin vänskan med
ats bifalla de af detta sednare stånd utralade önsk
mingat. Tal. för sin del kunde ej finna det vara
något vänskapsprof att delsga i ett steg, som bver
och wi fan förutse icke leder till något resultat.
Ett vide större vänskapsprof vore det, att, när de
serskild4 besvären, hvilka i adressen innehållas,
på behörigt och grundlagsenligt rätt beredda, från
Utskotten anktomma, då med allt det deltagande,
som -ätb ära förhållandet förtjenar, hvilket äfven
han ånsåg ellvid bör vara emellan Bondeståndet
och Prestötständet, söka att bidraga till förminsk-
Bing oth lindring ef dessa besvär. Att i Bande-
ståndsts redan kompletta adress göra förävdringar
och förbättringar och sålunda framkomma med
tilläga, hvilka måbända af Bondeståndet åter skul-
le offitos, kunde ban så mycket mindre gilla, som
i sjelfva Konst, Utsk. utlåtande förklaras bestämdt,
att Boidestänget ingslunda afsett, att den adres-
sen skulle i rhedstånden undergå nögon den rin-
gaste pröfning:
HT instämde biskopen m. m. Tegner:
prosten Lindmark: cEn hvar som gjort sig reda för
epiniopen och ställningen inom landet kan icke be-
atridg, al den bär stämpeln af obelåtenhet och att
med ,känelan af otrefnad följer längtan efter ett
bättre. . JDes lär falla sig svårt förneka, att landt-
marnen sönskar och behöfver lättnad i skattebör-
dorne, ;och visserligen är ingen bättre i tillfälle
att kinga och vitsorda detta än den på lendsdyg-
des tjeastgörande presten, som med lardtmannen
Mah. os is 3 2å nära hävöring Man acr 4. är: oh