gon nåd, utan rättvisa, eller skäl och billighet,
och hvarföre då gifva sakerna ett annat namn,
än det rätta? Det är endast i ett fall, der
dess) epiteter skullg öfverensstämma med
verkliga förhållandet, nämligen i kungliga re-
solutioaer på nådansökningar, emedan besluten
der anses såsom en tillhörighet till det kung-
liga prerogativet. Men just der yttras : de
minst, emedan det blott heter, att aKongl.
Maj:: af Gunst och Nåd förskonat den eller
den för dödsstraffet, caf Gunst och Nåd ef-
terskänkt de ådömda böterna, m. m. — Bi-
behå!landet af all den upprepade nåden å ena
och underdånigheten å andra sidan tjenar såle-
des till intet, om ej att åstadkomma en onö-
dig vidlyftighet i skrifveri, och roöjligtvis att
bibringa en och annan föreställningen om ett
omä:ligt afstånd emellan folket och styrelsen
som i sjelfva verket ej existerar, emedan den
ringaste likasom den högste har vägen öppen
för sina ansökningar på denlagligt utstakade vä-
gen, och hvarje upplyst person ganska väl kän-
ner, att det ej är till Konungens person, utan
till Konungens regering han har att vända sig.
Våra bröder, Norrmännen, hafva derföre va-
rit vida förnuftigare, som i sina skrifter och
ansökningar af samma slag helt enkelt nyttja
uttrycket: Till Kongen. Månne ej denna öf-
verskrift, beledsagad för öfrigt af en aktnings-
full ton, låter vida bättre och hjertligare, just
derföre, att benämningen är mera fri.och för-
trolig, än en underdånighet i framställningssätt,
hvarvid man tycker sig sa den sökande redan
vid första åsynen af samhällets höjder kasta sig
till jorden, för att krypa fram på knäna, ovär-
dig att blicka upp till Majestätets glans, likt
den ångerfulle syndaren inför den Allsmäktige.
Det låter lätt förklara sig, att sådana form-
ler brukades fordom, då Regentens personliga
vilja var allt, och dess majestät ansågs såsom
en omedelbar emanation ifrån och ett uttryck
af Gulomens eget, äfvensom att de ännu be-
gagnas i Österländerna; men i den fria Nor-
den, om hvilken vi så ofta tala i våra sånger,
äro de påtsgligen föråldrade, öfverflödiga och
skadliga, af samma skäl, som all annan öfver-
drift är det, när man en gåug insett den.