den fora, det andra af tacksamhet för faderlig vård och vä!gerningar. Han hemställde, om ieke nu ett s:dje slag kunde tilläggas. det der uttryckte landets besvär och sökte medlen för dess lindranide. Sedan vår Konung, efter en på segrar och lära rik bana, vid 46 års ålder, åtog sig det vigtiga och dyra kall, hvartill folkets enmhälliga röst j manade horem, att ställa sig i spetsen för detta I folk, då nära bragt sin undergång, hafva 50 år förflutit, deruader han vakat och verkat för vårt I väl och bästa, men skulle hen icke detta oaktadt, äfven nu erkänna, att något återstode, skulle han, månne med ovilja, anse om detta meddelades och sättet föresloges, hvarigenom möjligset kunde beredas att fylia och afhjelpa hvad ännu brister och med fog ksn önskas? Sådan anser jag syfiniegen af adressen, — egentligen att bekantgöra hvad Konungen möjligen icke känper. Vore det otacksamt eller förnärmande att i hans famn pedlägga våra bekymmer, då afstyrker jag heldre adressen, men som jag betviflar detta, så innan jeg blir öfvertygad om motsatsen, anhbåller jag, det måtte adressen till handläggning af behörigt utskott remitteras. Prosten Hallström: I det närmaste delande de gruodåsigter, som Prosten Lyth uttalat, får jag med min röst vördsamt förorda förslaget, icke obetingadt eiler utsn förändring, icka såsom ett underdånigt svar å Kongl. Maj:ts nådiga throntal, men såsom ett uttryck af de tänkesätt och önskningar, som äro allmänt gängse, ej blott inom Hedervärda Bondeståndet, utan, jag vågar säga, inom alla stånd i riket. Af adressens omisskänneliga syftning, att blifva omfattad och framburen såsom en alimän opinionsyttring, fenn jag redan inom Konsti:u:ionsUiskottet skäligt yrka, att den borde uti u:szott beredas: och det utslag, utskottets majoritet gaf, rörande frågans behandling, då den angick Bondeständet allena och vår dess enskilda angelägenhet, kan visst icke förhindra Högvördiga Presteståndet, att, om adressen af ståndet upptages och derigenom tillerkännes en allmännare karak ter, hänvisa densamma till vederbörligt utskott. Jag tillstyrker remiss till EkonomiUtskottet: på det förslaget, jemkadt i öfverensstämmelse med ståndens i en eller annvan punkt måhända skiljaktiga opinion och hvad Presteståndet beträffar, hufvudsakligen i enlighat med hvad Prosten Säve, i det afseendet fremställi, må blifva hvad det borde vara, fett samstämmigt utryck af allmänna tänkesätret. EkonomiUtskottets arbete kan icke härvid blifva mödosamt. Ty lyckligtvis har den värde motionären med skicklig hsad lemnat ena både till innehå!! och form så sffattad uppränning, att ej mycket kan dervid vara att tillgöra. Adressförslaget upptager isynnerbet de sanningar och önsktingar, som förrämligast hyllas af allmänna opinionaen. Ju mer detta gäller inför ea hvar såsom oföruekligt, ju mer man erkännsr att adressförslaget framställer, bvad verkligen inom landet yttras och önskesg, desto mer anser jag det vara en förbindelse för hvar och en, och serde!es Högvördige Pres:eståndet, ait derå gifva sin bekräftelse. Man inväsder, ett bela företaget, om än icke utan exem-j pel, dock är någonting ovanligt. Må ock så vara!! men befinta vi oss då i alldeles vanliga förbållan-j den? Går ej en oro ganom landet, med den klagan, att ej allt är, som det bords vara? Har man ej här, inom Presteståndet så väl i detta som et föregåsnde plenum hört talas om omständigheternas kraf, om försonande åtgärder; — jag frågar då: ! hvad må vara mera ett kraf, hvad kan snarare Dämnas vär pligt och ett behef, såsom det första oafvisliga vilkoret, för att bereda landets trefnad och belåtenbet, än att öppet och vördsamt framlägga, hvad som födt ech närer denna oro, att uttrycka våra känslor och tankar, att utgjuta våra bekymmer och förhoppningar, att berigtiga de ömsesidiga åsigterne, och sålunda uttala, hvad jag vore fär dig att kalla försoningens ord. Derföruian, elier så vidt denna försoning skall igenom djup tystnad både beredas och uppnås, fruktar jsg, att den blott skimrar på ytan och s knar djup; — jag f uktar att dena icke äger allvarets fastbet och bestånd, förr än man lärt att rätt förstå hvarannan. Ser jag vidare på adressförslagets form, så är den verkligen så len och unpdfallande, att knapt någet är i de:ta afseende stt önske. Förslaget utmärker sig af en ebetänksamhet och måtta,, att jag snarase ville önska, awt alla offentliga yttranden, munteliga eller skrifteliga, kunde dertifrån upphemta en lika, om än icke af fordno bäfdad ära. Häruti instämde Esktor Laurenius. Biskop Butfsch: Erkänner, att han i sitt anförende ej kommit att iakitega den skilnzd, som veder-!t rordt emellan Konungens tal till Rikets Ständer!i ch Konungens rådiga proposition, men tror dock!. vad han anfört rörande den sednsre äfven kan; med fullt skäl lämpas på det förra. I öfrigt före. sommen af Biskop Agardh. j Lektor Källgren instämde med den talare, som ös:et för antagandet af förslaget med vilkor af t peböfliga modifikationer och nödiga tillägg. ja Prosten Säve: Att lägga adressförslagot till hand-s ingarne, derföre att ståndet icke i allo kunde bi. c alla detsamma syntes honom nog långt gåpget. — g t itt absolut antagande af adressen trodde ban Bonleståndet ej väntat. Prosten ansåg Presteståndet förbindradt bestämma vilkoren, hvarrå det ville iträda förslaget, och anhöll om proposition på reniss alternativt till Expeditionseller ock till! ikonomi Utskottet. Prosten Lundblad ansåg Konstitutions Utskottets! örklareande betaga möjligheten af förslagsts remit erande till Utskott, belst formerna måtte i be!gd I ållas, samt att således icke återstod annat än att! id förslaget göra ändringar eller modifikationer, . Biskop Holmström, med Biskep Nibelius och! Prosten Stenhammar, föreslog proposition blott om! le 2:n8 alternativerne: att lägga förslaget till handingarne, och remiss till EkonomiUtskottet, S a 4 Konrtraktprosten Nordhammer: Hvad ionebål. !S et engår i adressen, så uttrycker det i allmänhet k amma tankar, som äro rådande i min bemort; —f olket i allmänhet finner beskattningen tung, och T ag mnokar icke, att jag biträder denna åsigt. I Jnder de sednare åren bar välståndet aftagit och fager, icke så, att nöd irträffat, men förlägenhet land egare af mindre jordlotter samt bland bru-p ava af andras jord. AÅmnladninanan danne? kons I.