Här äro nämnda flere prejudikater, som skulle rätt färdiga antagandet af adressen, med eller utan fö regången remiss till Uiskott. Jag htir sökt åter kalla dessa prejudikater i minnet, och finner blot ett enda, som skulle kunna åberopas för adressen omedelbara antagande. Styreisen hade före Riks dagen vidtsgit en åtgärd, icke fullt öfverensstäm mande med grundlagens bokstaf — jag klandra den icke — dena var sannolikt föreskrifven af om ständigheternas makt; denna åtgärd hastade Stän derna att sanktionera genom en omedelbart inom Stånden voterad adress. Det ena var lika form vidrigt som det andra, och exemplet är icke loc kande till efterföljd. Skulle åter adressförslaget såsom flere talare yrkat, undergå pröfning och för sändas till Utskott, då hemställer jag, om icke un der den sofring af ämnena, som inom utskott cc riksstånden måtte företagas, intressena skulle upp kallas till strid — om man icke just derigenon skulle väcka till lif den split och de missnöjer hvilka man nu genom sitt bifell till remiss vil! förebygga. Jag må icke dölja — äanu ett anna motiv verkar hos mig. En högt aktad talare ytt rada nyligen inom detta rum, att styrelse och fol stodo färdiga att räcka hvarandra handen till för sonizg. Såsom medborgare, representant och för sonlighetens budskap, ville jag icke störa helgdeai af ett så vigtigt ögonblick — jag ville icke i vär varande stund öka styrelsens bekymrer, det ja hellre önskade ait kunna mildra. Jag kam icke bs gå den orättvisan mot det hedervärda Bondeståndet att jag från dess sida skulle befara någon misstyd ning af dessa bevekelsegrunder, genem hvilka ja föranledes anhålla om Högvördigste Hr Erkebisko pens och Talmannens proposition, att det heder värda Bondeståndets inbjudniog må med all akt ning för samma medstånd, läggas till handlingarne. Häri instämde Dowprosten Elmyren, semt Pro staroe Åstrand, Gumelius, Sylvan och Berlin, sam Professor Geijer. Doktor Wallin: c Här är icke fråga om de saoninga eller icke sanningar som i adr. innehållas, eller orda legen bvavi de äro affattade, u!an endast sättet hvarp de skola frambäras till högvederböclig ort. Jeg hy ser skyldig aktning både för saken och forsen mens kan derför icke underiåta förklara, ett jag fia ner adresser oformlig. Den åsigten delar jag icke att bvad i grundlagen ej är uttryckligen förbjucde derföre är medgifvet. Grundigzgen förbjuder ick Ständerna att ingå med en adress, sådan som del förevartode, men grundlagen föreskrtifver hurule des sech .vid hvilka sillfällen Svånden genom sin: Talmäg skola tala med sion Kocung. Att gå så låg grundlegen icke förbjuder, sku!le jag anse ej blott be tänkligt, mena vådligt, lika visst som det hvsrke:i vorasnödigt, elier blefve ändamålsenligt Frågar avgår begge statsmakterna, dervid ingendera får för bisesjsoah säkert är att den ena icke kanverks utan. .den andra. För min del anser jag icke at förtreeade hvyarken vinnes eller ådagalägges genor tal och adresser, utan gerningarne tala både bät tre och virna mera. Sådena höfvas också bättre och åipga Rikets Stände:. Vi sekope icke :iliäller att dagligen andraga hvad css kan synas röd g och nyttigt, och hrva:igenom adressevs obeböflighe på det klaraste ädagalägges. Sanningen finner på många! vägar sitt mål, och hon är redan hunner dit men syftade, Jag röstar för att förelsget mi läggamytill bandlipgarne och frukter inga!un:a, att Bondeståndet bäref skall finna sig stött, då detta Stånd lika väl äger sin egen öfvertygelse, som dej cek vet alt värdera andras. Prosien Bergqvist, hufvudsskligen med de talare somröstat för läggande till handlingarne. Biskopen m. m. Agardh: aFlsra talare hade yttrat att genom KonstitutionaUtskottets memorial JM det vore numera afgjordt, stt den såkallsde adressen kunde till sitt innehåll afgöras utan före. gående remiss til Utskott, enär Konst. Utskotte: medStänders rätt besluta. Talaren anser j denna rätteträcka sig ända derhän, ett detta Utskott kan förklara grundlagen förbindande för andra än talmännen, vid vägrad proposiiien, utan att detta bindar tägon annan ledamot sf Stånden. Anser sä!edes, lita med reservanterne i U:skottet, en!igt 60 RiksdegsO., stt edressen, innan den kap bifallas och antagas, bör till Utskott remitteras. Emot-5ådan ramisa: förekommer Hkväl, att edressen innefattar en roängd serskilda ämnen, hvilka redan handläggas i fiera olika Utskott; inser således ej burn Stånden kunna afeöra dessa frågor, obe-osnpde åf denna handläggning I de olika Utskotten, evär dera? skulle följa, att de på förhand skulis i önskningsväg anmäla det hvaröfver ee sedermera akulle beslura, sedan dr serskilde frågorBa återkommit från de öfige U skotten, och at desse frågor sålsdes S9:ne serskilda gånger stu! le afgörar, Det har blifvit segdt, att Prestes:. borde gifva Bosdest. ett prof af sin vänskan med ats bifalla de af detta sednare stånd utralade önsk mingat. Tal. för sin del kunde ej finna det vara något vänskapsprof att delsga i ett steg, som bver och wi fan förutse icke leder till något resultat. Ett vide större vänskapsprof vore det, att, när de serskild4 besvären, hvilka i adressen innehållas, på behörigt och grundlagsenligt rätt beredda, från Utskotten anktomma, då med allt det deltagande, som -ätb ära förhållandet förtjenar, hvilket äfven han ånsåg ellvid bör vara emellan Bondeståndet och Prestötständet, söka att bidraga till förminskBing oth lindring ef dessa besvär. Att i Bandeståndsts redan kompletta adress göra förävdringar och förbättringar och sålunda framkomma med tilläga, hvilka måbända af Bondeståndet åter skulle offitos, kunde ban så mycket mindre gilla, som i sjelfva Konst, Utsk. utlåtande förklaras bestämdt, att Boidestänget ingslunda afsett, att den adressen skulle i rhedstånden undergå nögon den ringaste pröfning: HT instämde biskopen m. m. Tegner: prosten Lindmark: cEn hvar som gjort sig reda för epiniopen och ställningen inom landet kan icke beatridg, al den bär stämpeln af obelåtenhet och att med ,känelan af otrefnad följer längtan efter ett bättre. . JDes lär falla sig svårt förneka, att landtmarnen sönskar och behöfver lättnad i skattebördorne, ;och visserligen är ingen bättre i tillfälle att kinga och vitsorda detta än den på lendsdygdes tjeastgörande presten, som med lardtmannen Mah. os is 3 2å nära hävöring Man acr 4. är: oh